Nationalparken Store Mosse

 

 På långfredagens eftermiddag kom vi fram till Store Mosse. Det finns flera olika parkeringar, men vi söker oss till den stora entrén vid Naturum där det finns parkeringar avsedda för husbilar. Här stod vi sju husbilar över natten.

Store Mosse är Sveriges största högmosse och den största myren söder om Lappland. Den ligger längs väg 151 mellan Värnamo och Gnosjö och blev klassad som nationalpark 1982. Vi tog en liten promenad i duggregnet bort till det fina, 12 m höga, fågeltornet med utsikt över Kävsjön, som vi ska vandra runt  på påskafton. Vägen dit ut är handikappanpassad och det finns även hiss upp till första planet i tornet.

Utanför Naturum, som är stängt i dessa pandemitider matar man småfåglar (även skogsmöss och hasselmöss förser sig av godsakerna). De flesta fåglarna hade dock alldeles för bråttom för att låta sig fångas av våra kameror.

På kvällen blir det lite "vårmat" och bubbel, även om någon riktig påskstämning inte vill infinna sig.

På påskaftons morgon vaknar vi till en solig dag med klarblå himmel, men ganska kyliga vindar. Vi packar fikaryggsäcken och travar iväg på vandringsleden "Kävsjön runt", som är en väl utmärkt led på drygt 12 km. 

Det är en lättgången led på breda stigar genom barrskog...

...och alla våta partier är spångade och det är nog nästan halva vägen,

Vår första avstickare från leden blir ut till det Västra fågeltornet. 

Här ska vara en bra plats att skåda fågel, men ännu är det lite tidigt på året. Några tranor ser vi men det är vi så bortskämda med hemifrån. Då är det häftigare när vi får se (vad vi tror) en havsörn sväva högt däruppe mot den blå himlen. 

Vintertid utfodras kungsörnar och havsörnar på en plats på andra sidan väg 151 och där kan man se dem från ett örngömsle,låter riktigt häftigt tycker vi. Vandringen fortsätter och efter några km kommer vi till Södra Svänö, ett kulturlandskap, där människor levt och brukat jorden i många århundraden. Här finns också möjlighet att övernatta i STF:s regi. I en enbacke strax efter gården finns en grillplats och fikabord är utplacerade så här blir det fikapaus med en härlig utsikt.

Mätta och belåtna fortsätter vi och snart har vi kommit till skiljet där vi viker av mot Svänötornet. Här har man en bra utsikt över nordöstra delen av Kävsjön och längst bort tvärs över sjön kan vi skymta det stora fågeltornet vid Naturum. 

Vid stigen ut mot tornet ligger Hanö gravfält med de äldsta kända spåren efter människor i nationalparken. Stenarna här restes under järnåldern för kanske 2000 år sedan.

Efter ett tag går vi längs kanten av mossen och längs leden finns flera informationstavlor. Vi får bl a lära oss att det finns ca 45 olika arter av vitmossa i Sverige, varav ett tjugotal finns här på store Mosse.

Nog är det tur att de byggt bra spångar här eftersom det är ca 5 meter från mossens yta ner till fast mark, Det är lager med torv och vatten och torven består av olika sorters vitmossa. Ju längre ut på mossen vi kommer desto mindre blir träden och tillsist växer bara små martallar, bara någon meter höga, men kanske 60-70 år gamla. detta beror på att mossen är så näringsfattig.

Sandåsar av varierande längd och höjd, s k rocknar korsar landskapet och gör att leden blir kuperad på sina ställen. De bildades för ca 12 000 år sedan då sjön efter den smälta inlandsisen dränerades och bottenmaterialet sveptes ihop till dyner av vindarna.

När vi har ett par km kvar når vi Gungflyleden, som byggdes 2009-10. Stolparna som plankorna vilar på är nedkörda till botten, på en del ställen upp till 4 meter. Gungflyt består av en rotmassa från växtligheten som vuxit sig samman. På sommaren kan man se orkidén, ängsnycklar blomma här, liksom slåtterblomma och vattenklöver. Här ute på leden finns också flera rastplatser med bänkar och dessa blir också mötesplatser.

Efter drygt 4 timmar, ca 21500 steg och 15,6 km var vi tillbaka vid husbilen. 

Det blev en riktigt fin vandringsdag och nu smakade det bra med tjälknöl och rotsaksgratäng, fixad i Omniaugnen, som vi efter flera år äntligen fått lite vana på att använda.

Sedan diskuterade vi hur vi skulle fortsätta vår påskhelg och det slutade med att vi åkte hemåt, nöjda och belåtna med årets premiärtur och att vi nu besökt den nionde av Sveriges 30 nationalparker.