En dag i vinets tecken.

När vi lämnade Chioggia kände vi att det var dags att besöka ett av Italiens många vindistrikt. 

Vi valde att åka mot Verona och dalarna nordväst om staden, vilka inrymmer det kända distriktet Valpolicella. Det som främst lockade var regionens största kändis, Amarone. Först tänkte vi besöka någon vinhandlare för lite inköp innan vi sökte oss till kvällens övernattningsställe, en vingård söder om Negrar.

I Negrar verkade det mesta handla om vin och det var bara att välja bland alla skyltar som pekade mot vingårdar och vinhandlare. Vi åkte till en handlare för att få ett litet större utbud och fick en riktig föreläsning av en trevlig kille om skillnader mellan de olika vinerna angående jäsning, lagring, alkoholstyrka osv.

Efter en god stunds funderande körde vi ut med några kartonger blandade godsaker och Lars ser riktigt nöjd ut.

Sedan var det dags att leta upp den lilla familjedrivna vingård som vi hittat på appen AgriCamper. Det fanns flera i just det här området men vi fastnade för Corte Odorico som bara varit med i appen ett par år och hade fått idel lovord bland recensionerna.

Vi var välkomna dit och gärna före 16:30 om vi ville vara med på en rundvandring i odlingarna med en efterföljande vinprovning. Förutom vi bodde här ett par från Nederländerna i sin husbil och två kvinnor varav den ena hade med sig en solstråle på 4 månader på sin resa från Australien. De bodde på gårdens lilla Bed & Breakfast, som om vi förstått det rätt bestod av två lägenheter med namnen Monte Baldo och Verona efter utsikterna från resp lägenhets fönster.

Odlingarna här startade 1968 då farfar Odorica fick en bit land i hjärtat av Valpolicella som lön för arbete. Han överförde vinintresset till sin son, Daniele, som också byggt det vackra stenhuset, som idag även inrymmer vinkällare, rum för vinprovning, torkrum för druvorna till Amarone mm.

Allt detta berättade Malvina, dottern i huset, som numera har hand om gäster, guidningar och provningar. (Ytterligare två syskon finns som också är involverade i vingården).

Vi börjar med en rundvandring bland vinrankorna där papa Daniele och ett par andra släktingar noggrant väljer ut de bästa druvklasarna till årets Amarone. De ska vara helt oskadade, inte för täta osv.

Till skillnad från vinodlingarna i t ex Moseldalen, stammas vinrankorna upp och klasarna växer i princip i ögonhöjd, vilket gör att all skörd måste ske manuellt. Klasarna till Amaronevinet läggs i luftiga plastbackar för att torkas innan jäsning (vi tror att hon nämnde 3500 backar).

När vi nu sett vilket arbete det ligger bakom ska vi aldrig mer tycka att en flaska Amarone är dyr utan bara njuta lite extra av det röda guldet från Valpolicella.

Senare skördas alla återstående klasar och jäses till Valpolicella, ett lättare vin, som inte lagras på träfat.

Ripasson får man när det vanliga Valpolicellavinet får en andra jäsning ihop med pressresterna från Amaronevinet. Vips får vi ett vin med en större karaktär, nästan som en ”lillasyster” till Amarone.

Sedan bjöds vi in i provningsrummet. Där fick vi smaka deras tre viner tillsammans med bröd, olika lokala ostar och salami.

Det var verkligen ett gediget hantverk vi fick smaka på och naturligtvis handlade vi av de olika sorterna.

Som slutvin fick vi smaka ett lite sötare vin som fått namnet Passioni del Dani, eftersom det är pappans skötebarn och medan brodern står som vinmakare för de andra. Det var ett vin man får fram när man jäser torkade druvor som till Amarone, men avslutar jäsningen lite tidigare så en viss sötma finns kvar. Malvina tyckte det var ett givet sällskap till en bra bok!

Vi blev så otroligt väl omhändertagna och Malvina lyckades verkligen med både språk och kropp förmedla den passion med vilken familjen driver sin vingård.

På kvällen tar vi ytterligare en tur ut till vinrankorna med våra kameror. Det var så stilla och magiskt vackert så vi ville knappt gå in igen.

På morgonen slog vi upp dörren och möttes av den här utsikten, vilket inte var helt fel till frukost.

Snart var det dags för oss att lämna det här lilla paradiset men vi får drömma oss tillbaka hit i vinter när vi öppnar en av flaskorna med Amarone della Valpolicella DOCG Classico från 2015.