Pienza, nästa lilla pärla längs vägen.

Då vi skulle till Pienza nästa dag och hade blivit varse det stora antalet husbilar på en del platser hade vi bokat en övernattning hos en lokal familjerestaurang och trädgård som fanns med i appen Agricamper.

I Agricamper finns mängder med vinbönder, små bryggerier, gårdsbutiker och annat somm välkomnar 1-5 husbilar på sina domäner. Appen som kostar 35 € för 365 dagar erbjuder 24 h kostnadsfri övernattning hos de deltagande gårdarna. Man skickar en bokningsförfrågan via appen och får ett nästan omgående svar. Vi hade bokat en plats hos Bio Agriturismo Ristorante Da Thaby. I recensionerna kunde vi läsa att omgivningarna var lite stökiga och skräpiga (vilket stämde) men att ägarna var mycket trevliga och restaurangen riktigt bra (vilket också stämde).

Stället låg knappt 2 km från Pienza och cyklarna tog vi definitivt inte på den livligt trafikerade vägen utan vägren, så det fick bli apostlahästarna. Nu har vi vant oss vid uppförsbackar i mer än 30 graders värme.

Pienza syns på långt håll då den liksom flera andra av de här städerna ligger högt på en kulle. Staden har en härlig historia och var från början en obetydlig by som hette Corsignano. I början av 1400-talet föddes här en gosse som drygt 50 år senare skulle bli påven Pius II. Han fick idén att bygga om sin hemby till en riktig renässansstad. Corsignano fick då också namnet Pienza, Pius stad.

1996 togs Pienza upp på UNESCO:s världsarvslista.

Idag är nog Pienza främst känd för sin berömda ost, pecorino. Ordet pecorino kommer från det italienska ordet pecora, som betyder får. När vi gått igenom stadsporten känner vi ganska omgående dofterna från alla de ostbutiker som kantar gatorna. Om det doftar gott, eller fotsvett, det är upp till var och en att avgöra, men smakar gudomligt gör den hur som helst.

Pienza är en mysig liten stad och bara gatunamn som Via dell´Amore säger en hel del. 

Fina vyer från utsiktsterrasser som löper runt staden finns det naturligtvis också.

 

Idag samlades dock flest människor uppe vid katedralen och torget, där det förbereddes för bröllop. Vi hann dock in i kyrkan och titta lite innan gästerna började anlända. 

 

Sedan slog vi oss ner under en parasoll, på det mysiga torget, med ett glas vitt och lite salta tilltugg för att vänta på dagens huvudpersoner.

De söta små brudnäbbarna anlände först och minsta ”näbbet” hann vända upp och ner på sin korg med rosenblad innan bruden anlände tillsammans med sin far.

När vi sedan kom tillbaka till husbilen hade ytterligare två husbilar kommit, så vi gick tillsammans med våra tyska grannar ner till restaurangen för att äta middag. De hade en omväxlande meny och vi började med bruschetta , som vi bara tycker är så jättegott.

Jag hade tänkt mig en pasta. I menyn fanns det något som hette Pici och i efterhand fick jag reda på att det är en lokal, lite tjockare spagetti gjord på endast vetemjöl och vatten, om jag förstod det hela rätt. Det hade varit skoj att testa men min pasta med sparris och porchetta var underbart god. Lars valde något tunnskuret kött (rostbiff?) med en god svampröra och strips. Till detta blev det en karaff med husets vin. 

Allt smakade så bra och dottern (?) som lagade maten fick stora ovationer.

Vilken trevlig kväll det blev i den ljumma kvällen. Enda smolket i bägaren är de envetna myggen men vi hämtade Thermacell och myggspiraler som placerades under borden och så kunde vi fortsätta njuta.

Nästa morgon startar vi en ny kort dagsetapp kantad av fina vyer men nu säger vi fortsättning följer.