Mayrhofen - Favorit i repris.

Efter en natt på den härliga vingården i Valpolicelladistriktet var det definitivt dags att vända norrut och lämna Italien för den här gången. För hemresan hade vi inga fasta planer utan hade nog tänkt åka rakt igenom Österrike på icke-betalvägen som löper nästan parallellt med A13. Vi åker mot gränsen och alperna börjar torna upp sig.

När vi sedan kommer till Brennerpasset visar det sig att vår tänkta väg fått begränsning för fordon över 3,5 ton, skyltar som tyvärr kommit upp på många vägar i Österrike. Det var bara att knalla in på ett kontor och lösa ut och ladda en GoBox. När vi sedan åkte vidare i den vackra naturen började vi känna att det skulle vara skönt att göra ett stopp här och andas lite alpluft. Valet föll på den fina lilla orten Mayrhofen i Zillerthal, som vi besökte med husbilen för snart tio år sedan och där B-M var på vandringsresa för många år sedan. Campingen som ligger strax utanför byn hade enstaka platser kvar och vi hade tur som fick en där vi kunde få stå i två nätter. Det blev en ”komma-fram-öl” med underbara vyer.

Nästa dag ska vi naturligtvis ut och vandra lite. Vi går fram till byn där det mesta är sig likt; de vackra balkonglådorna, den lilla kyrkan med geten framför, alla små fina hotell och naturligtvis den stora linbanestationen. 

 

Vi köper en dagbiljett och hoppar in i en av gondolerna.

Det här är verkligen en brant linbana och vi kan nästan inte fatta att gondolerna inte faller neråt. Tack och lov gör de inte det utan vi kommer upp och tar en lite mindre linbana ytterligare en station uppåt.

Idag har vi inte tänkt oss någon längre vandring utan istället ska vi bara strosa omkring och slå oss ner någonstans för att njuta av vackra utsikter. Där vi kliver av linbanan finns en station för diverse äventyrligheter. De hyr bl a ut klätterutrustning och olika cyklar, t ex mountinbikes och specialcyklar för äventyrsbanor. Idag är den mest populära aktiviteten paragliding, där man kan göra en tandemflygning. Vi nöjde oss med att titta på men visst ser det härligt ut.

Vi strosar iväg längs en ”Panoramaweg” där vi stannar vid ett bord med fin utsikt och äter våra lunchmackor.

Sedan går vi någon km åt andra hållet från liftstationen och kommer till Penkentenne, och restaurang Penken på 2095 meters höjd. Naturligtvis blir det apfelstrudel med vaniljsås och en kall öl!

Det blev en härlig dag och vi känner att det vore skönt att åka på en riktig vandringsresa igen, likt den vi gjorde nere i Spanien innan pandemin, där övernattningsställen var bokade och bagaget fraktades mellan hotellen....

Väl hemma på campingen igen blev det en välbehövlig dusch innan det var dags för lite utematlagning och en typisk svensk torsdagsmiddag, ärtsoppa och pannkakor med blåbärssylt.

Nästa dag var det dags att lämna Österrike och vi tog en mindre väg över Achensee, otroligt kuperad i början men med bra vägstandard och fina vyer.

Vips var vi i Tyskland och nu blir det fortsättning följer...