Vi åker ut till Nikkaluokta, som kan sägas vara entréporten till Kebnekaise. Här ute har vi varit tidigare men för tretton resp. över tjugo år sedan. Det är ca tio mil dit från Kiruna och när vi börjar närma oss Nikkaluokta har björkarna verkligen fått sprakande höstfärger.
Vi stannar för natten på en parkering ett par km innan fjällstationen med koordinaterna N 67 51' 44'' E 19 1' 55''.
Nästa morgon vaknar vi till dimma och ett lätt regn så vi gör oss ingen brådska och snart avtar det när vi åker fram och parkerar vid fjällstationen.
Vi har planerat att ta med fikaryggsäck och vandra till sjön Láddjujávri, knappt sex km bort.
När man lämnar Nikkaluokta går man igenom bågen med texten ”Kebnekaise” och jag minns hur spännande det kändes på min första och enda riktiga fjällvandring när jag lämnade civilisationen för tio dygn i tält.
Nu var stigen bred och väl iordninggjord, så det var verkligen en enkel och fin promenad. Där det behövdes var det spångat och vi njöt verkligen av de vackra omgivningarna.
Plötsligt får vi se ett spår i gyttjan bredvid en spång, som definitivt inte ser ut att höra till en tamhund. Vi har jämfört med rovdjursspår på nätet och tycker det ser ut som avtryck från en varg? Är det någon som har kunskaper eller åsikter om detta tar vi tacksamt emot dem...
När vi kommer fram till sjön möts vi av en magnifik utsikt över sjön och fjällen i fjärran, bl a det vulkanliknande Tuolpagorni, även om topparna idag täcks av moln.
Så här såg det ut i augusti 2009.
Här kan man förkorta den 19 km långa vandringen mellan Nikkaluokta och Kebnekaise med en 6 km lång båttur över sjön. Båtarna går från mitten av juni till mitten av september.
När vi var här senast fanns bara den äldre kåtan och kiosken Lap Dånalds, där det serverades renhamburgare. Nu hade en ny restaurang byggts, men den var stängd (för säsongen?).
Här slår vi oss ner på bryggan och njuter av kaffe, mackor och total tystnad. Finns det något som smakar så bra som fika i en sådan här omgivning?
På vägen tillbaka möter vi ganska många vandrare, som troligen kommit med bussen från Kiruna för att ge sig ut i höstfjällen. När vi kommer tillbaka till fjällstationen åker vi tillbaka till Kiruna och Camp Ripan för ännu en övernattning.
Wooooow, fantastiskt att återse, nu känner jag igen en del bilder. Jag ville gått upp till Kebnekajse när vi var där på försommaren 1999. Svaret jag fick av Birgitta var: "Då får du gå själv!" Jag blir ändå sugen av av att återvända och gå fram till sjön.
SvaraRaderaAllt gott i fjällen
Jag har aldrig känt någon längtan att kämpa upp på Kebnekaise, har nöjt mig med att tälta vid fjällstationen. Promenaden fram till sjön kan vi rekommendera, fint underlag nästan hela vägen och inte speciellt kuperad.
RaderaKonstigt att jag aldrig har längtat efter en sådan vandring, till toppen av Kebnekajse. Den vandringen har däremot våra tre söner med respektive och barn gjort. Vi håller oss längre ner. 😁 Ni gör en fantastisk Sverigeresa och vi njuter av era bilder, det räcker gott för oss. Hösten i fjällen ska vara otroligt vacker.
SvaraRaderaJag har aldrig känt någon längtan efter att ens försöka ta mig upp på Kebnekaise, men Lars har alltid pratat om det, men nu finns nog inte den riktiga orken längre. Nu vill vi bara njuta av fina vyer och omgivningar och en lagom dos av motion! Det har blivit mycket bilder men det är svårt att låta bli när allt är så vackert!
RaderaNu är ni så långt uppe så det också är svårt att uttala ortsnamnen… ;)
SvaraRaderaMen Kebnekaise och vägen dit och omkring verkar vara spännande. Min manlige ägare var på er föreläsning om just detta då han nyss var på Elmia-mässan.
Allt gôtt
Vi tycker också det är svårt att både stava och uttala ortsnamnen här uppe så det blir att kolla både en och två gånger. Skoj att det var föreläsningar på Elmia om vägen till Kebnekaise, den är så vacker och inte speciellt svår att gå. Vi hade funderingar på att gå fram till fjällstationen,sova över en natt och vända tillbaka men nu blev det inte så. Vi är så glada så länge vi orkar vandra lite och njuta av vacker natur. Det är gott för både kropp och själ!
RaderaHa det så fint!
Och vi tycker det är skoj att ni hänger med oss på resan!
SvaraRaderaAllt gott!
Hög igenkänningsfaktor från när vi var där 2018 också i september. Allt har fått fina krispiga färger, njuter med er.
SvaraRaderaDen här vandringen till sjön är verkligen vacker och njutbar på alla sätt, speciellt när det är sprakande höstfärger!
RaderaKram
Så fint! Och härliga bilder. Har så fina minnen härifrån på alla sätt och från olika årstider. Var här redan i mars 1970 och då gick jag på Gymnastik och Idrottshögskolan och vi gjorde en fjällmarsch mellan Nikkaloukta och Abisko. (Bodde då två nätter i snövbivack och resten av nätterna i fjällstationer) Var också då en sväng upp på Keb- men inte hela vägen upp då.
SvaraRaderaNågra år senare har jag till fots vandrat sträckan och då ,i augusti månad, kom jag då upp på Keb.
Stort tack!
Det var ingen dålig marsch i snö och kyla men vilken upplevelse. Bra gjort att gå upp på Kebnekaise. Jag gillar inte att gå på kammar med stup vid sidorna så någon längtan dit upp har jag aldrig känt, inte ens när jag skulle orkat. Det här var verkligen en riktig ”njutflykt”.
Radera