Cruising på norra Europas längsta strög och omväxlande dagar på hemmaplan.

Tänk vilken ynnest att som pensionär kunna planera sina dagar exakt som man vill, eller som Rantamor på Instagram kallar det; Vara fritidsforskare med statligt bidrag! I torsdags hade jag mina barndomsvänninor i "symötet" här på mat- och pratlunch. I det härliga vädret blev det också en liten promenad i Falköpings "Gamla Stan". Efter vår utflykt till Arilds Vingård hade vi gjort en liten fotobok till varje par som ett minne av vår utflykt.

När fredagen lovade lagom fint väder (lagom är väl ett jättebra ord, även om det bara finns i svenska språket) fixade vi till en fikaryggsäck och drog iväg till skogarna norr om Karlsborg där vi tidigare plockat rejält med blåbär, denna skogens rikedom. I år var bären ganska rikliga men tämligen små efter den långa torkan, men vi fick ihop 12-13 liter innan våra ryggar och lår talade om för oss att vi inte var 25 år längre, inte 50 eller 60 heller....

Några sysselsättningsproblem på fredagskvällen hade vi inte men rensandet blev betydligt roligare med lite rosévin i kristall från Orrefors!

På lördagen var det efter två års uppehåll åter dags för Nasco Yankee Meet. I år är det 21:a gången det går av stapeln och programmet startar redan kl.09 på morgonen med bilutställning på Falköpings flygfält för att sedan kl 18-24 fortsätta med cruising i centrala Falköping. Vi är väl inte direkt intresserade av bilar men för första gången tog vi cyklarna och åkte ut för att titta på alla otroligt fina bilar och i år blev det verkligen ett rekordår. Drygt 2000 bilar och även andra fordon som mopeder och motorcyklar ställdes ut och publiken fick rösta fram de finaste. Vilken tur att vi tog cyklar för väg 46 var fullkomligt igenkorkad. Här tillbringade vi ett par timmar och visst kan man bara beundra allt det jobb som många lägger ner på sina gamla ögonstenar.

En del var riktigt fint och tidsenligt klädda och den här snyggingen frågade jag om jag fick föreviga.

En del hade lämpliga registreringsskyltar...

På kvällen var vi bjudna på mat och prat hos goda vänner, så trevligt...

... innan vi promenerade ner till Ströget för att titta på bilarna som åkte runt staden. Det var så kul för det verkade som om hela Falköping var ute på stan den här kvällen. Det var verkligen en händelse för alla åldrar, allt från barnfamiljer till äldre med rollator. Vi tyckte det var en härlig stämning och även om ölen flödade på sina håll så har vi inte hört något om skadegörelse, överdriven fylla, misshandel eller andra tråkigheter. Visserligen luktade vi avgaser och bensin så stora vi var så kläderna fick gå raka vägen i tvätten, men vad gör det.

Idag på förmiddagen fick vi ett pling i telefonen och så kul; Det var Anette och Göran Fajersson (mer kända som husbilkorsotvars), som var på väg för att handla ost på Falbygdens Ost och undrade om vi kommit ut ur blåbärsskogen. Visst hade vi det och vi fick en trevlig fikastund på vår balkong. Det är så kul med husbilsvänner, även om vi inte träffats på några år är det enkelt, otvunget och trevligt! 

Nu är det dags att titta framåt mot nya upplevelser och den här gången får Laikan stanna hemma och vi har letat fram våra ryggsäckar i förrådet för några dagars äventyr; Hänger ni med? 

 

Ekehagens forntidsby

 Vad passar bättre när vi har besök av en historieintresserad 10-åring än att göra en utflykt till Ekehagens forntidsby. Den ligger ca 2 mil söder om Falköping och anlades 1983. Mitt förra besök där bör ha varit i början på 1990-talet då jag var med yngsta dottern och hennes skolklass  på ett heldagsbesök. Forntidsbyn har sommaröppet 26/6-14/8 dagligen kl 11-17. På för- och eftersäsong är det öppet för allmänheten på helger, medan man tar emot förbokade grupper t ex skolklasser på vardagar. 

Det är den enda forntidsbyn i Sverige som har alla förhistoriska huvudepoker representerade. Vi kom dit när entrén öppnade  och hade bokat biljetter till en guidad tur en timme senare. då gick vi igenom de olika epokerna. Först kom vi till jägarstenåldern, med sina små hyddor och stockbåtar. 

Sedan fortsatte turen till bondestenåldern, då människorna blev mer bofasta med större hus. Det är också från den här tiden alla gånggrifter på Falbygden härstammar. En av de mest berömda är den vackra gånggriften i Luttra, som vi besökt vid flera tillfällen.

När vi kom till bronsåldern handlade det naturligtvis mycket om brons, som främst användes av de allra rikaste till smycken, vackra sköldar och andra statusföremål.

Slutligen kom vi till järnålderns boplats där långhuset var rivet och ett nytt ska byggas. Nu har vi kommit till ca 500 f Kr - 1050 e Kr. och järnet ersatte sten- och bronsredskap. Det var också nu de första byarna började byggas.

När vi gått den guidade turen fanns det verkligen massor med olika aktiviteter och guider som visade och informerade på de olika boplatserna. Först letade vi efter Odens ögonstenar, som ledde oss till tipsfrågor om de olika tidsperioderna. Vi tillbringade mycket tid i bronsåldershuset där vi tillverkade pärlor, som fick ligga vid elden och torka. Där gjorde vi också rep med hjälp av kavlar med garn, vilka vi kastade till varann. På elden stod också en gryta med "blåbärste", man kunde skopa upp i lermuggar och smak på.

Sedan testade Edith att skjuta pilbåge, vilket gick riktigt bra, samt även göra en egen pil med flintspets.

I järnåldersbyn fick vi testa att baka bröd på stenmalt mjöl och grädda det över elden. Det hade säkert smakat hyfsat med en klick smör eller en smakrik ost.

Hos bondestenåldern fick man testa diverse redskap och nog förstod vi att det tog sin tid att karva ut en båt... Stockbåtarna var nog det enda vi inte testade.

I forntidsbyn finns också en del djur. Det brukar finnas vildsvin, men det hägnet var för tillfället tomt, medan ett par Linderödsgrisar gick och bökade i ett hägn. Här finns också kossor och några får.

Innan vi åkte hemåt testade Edith hur det är att vara arkeolog. I receptionen fick hon hämta en bricka med verktyg; ett par olika skrapor, penslar och en tumstock. Sedan fick hon välja en "ruta" att gräva ut och av de funna föremålen, pärlor, bitar av flinta osv fick hon välja en trofé. Idag blev det en flintbit.

Här finns också en restaurang och café, som vi inte utnyttjade, men de serverar dagens lunch, mackor och fika. I receptionen finns också en liten souvenirshop.

Det blev en riktigt lyckad dag och vi hade nog lika kul båda två. Det här är verkligen ett fint mål för en utflykt, speciellt om man har med sig barn i mellanstadieåldern som är intresserade av vår historia. Kommer man hit med husbil finns fyra ställplatser med el, möjlighet till färskvatten och tillgång till toaletter. Platserna kan förbokas och kostnaden är 150 kr. Det finns också möjlighet att tillbringa natten i ett av husen och bädda ner sig på en bädd av halm och djurhudar, visst låter det häftigt!

 

Abecitas Popkonst & Foto och besök på Åsle Tå med barnbarn.

När vi vaknade på parkeringen vid Kypegårdens Friluftsområde på söndagen var det till en blå himmel och sol. Vi tog en liten promenad ner till badplatsen och ut på de små "rum" som fanns ute i vassen vid strandkanten.

Sedan åkte vi fram till Abecitas Popkonst & Foto, där vi skulle träffa dotter Malin med familj vid 11-tiden. Museet ligger bredvid köpcentrat Knalleland.

Abecita är ett konfektionsföretag, inriktat på underkläder och badkläder, startat 1932 och numera tillhörande Swegmarkskoncernen. I den fabriksbyggnad där Abecita funnits sedan 1942, på Herrljungagatan i Borås, inryms sedan 2006 museet, med särskild inriktning på fotografi och popkonst. Även nordisktextilkonst förekommer. Museet är privat och bygger på fabriksägarna Berit och Bengt Swegmarks samling av internationell grafik- och fotokonst.Vi har pratat om att åka dit hela våren då Claes Grundsten haft en fin utställning med sina landskapsfoton, men den var tyvärr slut i mitten av maj. Nu fanns det istället sju olika utställningar förutom den permanenta utställningen.

Först kom vi till en utställning med Olle Ljungströms verk, "Tänk om man hade råd med en ängel". Det är en blandning av foton tagna med en äldre kamera av märket Holga, dagboksnoteringar från en resa till Afghanistan och foton framkallade från filmrullar som legat nergrävda ett antal år.

En annan utställning innehöll streetfoto av Gabi Ben Avraham. Vi gillar streetfoto, som ofta är ögonblicksbilder från livet.

En utställning som de flesta av oss tyckte var häftig var Lisalove Bäckman, som skapat massor med surrealistiska porträtt, som jag senare läste är självporträtt.

Sedan är åtminstone jag förtjust i reportagebilder så 79:e upplagan av Årets Bild gillades starkt. Det är en årlig tävling för bildjournalister, där de tävlar i olika kategorier.

Högst upp finns den permanenta utställningen med de största namnen inom popkonsten, bl a Warhols porträtt av Mick Jagger...

...och Jim Dines färgglada pojkar med Pinocchio som förebild. Han har också gjort den omdebatterade statyn av Pinocchio som restes i Borås 2008. 

Alla tyckte inte allt på konstmuseet var lika intressant när hungern började göra sig påmind så vi drog iväg till "Brödernas" och festade loss på riktigt goda hamburgare med tillbehör.

Sedan var det dags att åka hemåt Falköping och då följde Edith, 10 år, med oss för att umgås med mormor och Lars några dagar. Eftersom de hotat med ett riktigt regnväder på måndagen åkte vi ut till Åsle Tå, som ligger ca en mil utanför Falköping, på söndagseftermiddagen. Vad är då en Tå? Förr i tiden fanns det i de flesta socknar en så kallad Tå, som är en allmänning – byns gemensamma markområde som ursprungligen var avsett att användas som vattningsplats för kreaturen. Med tiden fick Tåarna ytterligare ett användningsområde. Fattigt folk som saknade egen mark, de obesuttna, fick börja uppföra egna stugor på dessa allmänningar.

Ett tiotal stugor finns bevarade och därmed utgör Åsle Tå Sveriges bäst bevarade backstugubebyggelse – där byggnaderna står kvar på sina ursprungliga platser. Här får man ta del av 1700-1800-talets fattig-Sverige, se de autentiska interiörerna och framför allt lära sig mer om tåarnas gripande levnadsöden. Stugorna är inredda och befolkade av dockor, medan man på informativa skyltar kan läsa om människorna som bodde här. För er som kommer med husbil finns det en ställplats strax utanför entrén och serveringen. Platserna är bokningsbara och inkluderar el, wifi, WC, dusch, vatten, samt en entré till museet. Kostnad 200 kr/dygn.

Vi besöker Åsle Tå då och då men nu var det länge sedan vi var här sommartid när alla stugor var öppna och visst är det fascinerande att ta del av alla öden. Det var trots allt inte så otroligt länge sedan de sista stugorna var bebodda.

Här finns t ex Friskoppa ryggåsstuga. Friskopp kallades också "Tåkongen" eftersom han hade fler uthus än någon annan på tån.

Bild från Åsle Tås hemsida

Här i "Hommans-Larsa" och "Hommans-Nisas" dubbelstuga bodde två bröder i varsin del. Den ena familjen hade sex barn och den andra sju. Här var det inte tal om eget rum.

Bild från Åsle Tås hemsida

"Backmans" eller "Skomakars stuga" är en av de äldre, troligen från slutet av 1700-talet. Här bodde Backman som gjorde sig känd som en duktig skomakare.

Här på Åsle Tå finns också Hägges kvarn, en återuppbyggd kvarn  och ett lantbruksmuseum  från 1980-talet, där det finns redskap, maskiner och vagnar, bl a en vacker begravningsvagn. Här kan man följa utvecklingen från ox- och hästtiden tills traktorn gjorde sitt intåg i jordbruket.

Vi fick en fin promenad innan kvällsmåltiden och nästa dag blev precis så regnig som SMHI förutspått så vi fick ägna oss åt inneaktiviteter. Edith testade mormors symaskin och resultatet blev en riktigt fin tygkasse med plats för böcker eller andra nyttigheter. 

Så kul det är att få umgås med den yngre generationen och få ta del av deras funderingar och tankar. Mer upplevelser skulle det bli nästa dag!