söndag 9 juli 2023

Norra Kvills Nationalpark


När vi lämnade Eksjö ställde vi in GPS:en på Norra Kvills Nationalpark. Eftersom vi ”samlar på” våra 30 nationalparker skulle detta bli vår 14:e. När vi nalkas parkeringsplatsen vid entrén där vi tänkt övernatta blinkade blåljus framför oss och när vi kom fram visade det sig att ett dött träd fallit över en personbil på parkeringen. Tack och lov var bilen tom när det hände, men bilen fick forslas bort med bogserbil. Visst ska träd få stå kvar i nationalparker men ibland kan det ju faktiskt bli farligt.

Nora Kvill ligger utanför Vimmerby och blev nationalpark 1927. Sedan utvidgades den till dagens storlek 1994. Skogen här har fått växa fritt i över 150 år och merparten av alla träd är tallar, eftersom de klarat de bränder som förekommit. Här finns också många gigantiska stenblock som minnen från istiden.


Vi sov hur som helst gott tillsammans med husbilar av olika storlekar och modeller...


Dessutom fanns en fin rastplats, Näckön, ett par hundra meter från parkeringen. Här var flera tält uppsatta på kvällen och där utnyttjades grillplatsen av många.



På morgonen packade vi en fikaryggsäck och ger oss iväg mot nationalparkens entré. Det finns två vandringsleder; Lilla Idgölen- rundan (blå 4 km) och Stora Idgölen-rundan (röd 2,5 km).



Vi kombinerar dessa så vi rundar båda sjöarna och får en ca 6 km lång vandring. Lederna är föredömligt skyltade så att lyckas gå vilse här är nästan en bedrift.


Det blir en kuperad men ändå lättgången vandring runt de båda sjöarna.




På ett par ställen låg trädstammar över stigen men än klarar vi av att ta oss över...


Efter en rejäl uppförsbacke når vi Idhöjden där en bänk står som gjord för en fikapaus med en läcker utsikt. Vi njuter verkligen av tystnaden, förutom fågelkvitter, och hittills har vi inte mött eller sett några andra vandrare.




Sedan bär det nedför igen och på något ställe riktigt ordentligt så att ett rep har satts upp till hjälp. Det kan säkert vara bra när det är blött och slipprigt, men idag var det torrt och fint.


Vi kommer till en ny korsning och här väljer vi att runda även Stora Idgölen. Där får vi flera fina fotovyer över sjön och de vackra näckrosorna har precis börjat blomma.



När vi kom tillbaka till husbilen hade parkeringen fyllts med ett 10-tal husbilar, samtliga med tyska registreringsskyltar. Vi var riktigt nöjda med vår promenad och nu kan vi bocka av nationalpark nummer 14.


 

14 kommentarer:

  1. Ser jättefint ut och vad roligt att gå ut med stora objektivet på tur!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev en jättefin vandring och visst är det kul med ett litet större objektiv men tyvärr så ska det ju bäras så jag nöjde mig med ett mindre….

      Radera
  2. Vi har varit och snurrat i trakterna för riktigt länge sedan, när minns jag inte. Jag gillar att gå bland de gamla träden, men min kära hustru är mindre förtjust i dessa vandringar, så vi är dåliga på att gå i de gamla nationalparkerna.
    Njut av naturen och resan i de Småländska bygderna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tycker så mycket om att gå i skogen och är glada så länge knän och höfter klarar det. Sedan har Lars, vän av ordning, svårt att se alla nedfallna träd som ibland ligger som plockepinn och inte får forslas bort i nationalparker. En fin dag fick vi hur som helst.

      Radera
  3. Visst var det bra markerat, dessutom rejäla stolpar med röda eller blå märken på. Att gå vilse hör hade närmast varit en bedrift!
    Vi tycker också om att varva husbilsåkandet med vandring eller en cykeltur. Kroppen är till för att vara i rörelse så länge det går.

    SvaraRadera
  4. Liten undran, är det badsjöar i Norra Kvills? Vandra och plaska, kanske en en bra kombo. Tack för tipset, vi planerar skånerutt med nya stopp längs mindre vägar...

    SvaraRadera
  5. Det är inget man kan kalla badsjöar, sankmark nära vattnet och så. Vi tyckte det annars var en liten och ganska lättillgänglig nationalpark.

    SvaraRadera
  6. Tack för besöket här. Nationalparker besöker jag också gärna men denna kände jag inte alls till. Men nu har ni vidgat mina vyer. Illa med trädet som fallit men fint att ingen blev skadad. TYcker rent allmänt att det i många skogar finns träd som borde avlägsnas just för att de är "farliga".
    Fina och väl markerade vandringsleder är också alltid ett plus.
    Önskar er en fin fortsatt resa.

    SvaraRadera
  7. Missade att skriva att jag tyckte ni bjöd på väldigt vackra bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina kommentarer!
      Lars som är vän av ordning lider när han ser alla fallna träd som bara ligger i nationalparkerna även om det ska vara en bra miljö för skalbaggar och insekter. Tyvärr har vi sett ett par nationalparker där granbarkborren härjat ganska ordentligt och vad de gör med de träden vet vi inte.

      Radera
  8. Skogen ser då väldigt fint ut där ni varit. Ja skogen ger verkligen ett härligt lugn för själen. Men obehagligt att med ett träd över bilen, tur att ingen var däri. Skrattar åt bilden med eran Laika och den stora stora bilen bredvid. Vi hamnade på en ställplats nere i Tyskland för många år sedan. Där rullade den ena efter den andra bilen in och det var just sådana där stora. Somliga hade vinchar framtill och och hela bodelen kunde lyftas upp osv Imponerade bilar men inget för oss.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var en ung trebarnsfamilj som hade den enorma husbilen och visst ser de häftiga ut men inget som vi skulle vilja åka runt med. Det var en härlig promenadslingan i nationalparken så en fin promenad blev det.

      Radera
  9. Vad roligt att ni besökt Norra Kvill, dit har jag länge velat åka. Just nu är vi i Småland så vi får se om det kanske blir en tur dit under semestern. Jättefina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Norra Kvill var en lättillgänglig nationalpark som vi kan rekommendera. Skoj att du gillar våra bilder!

      Radera