Slåttdalsskrevan och golf med husbilsvänner.

Efter lite morgonbestyr på söndagen lämnade vi Norrfällsviken och åkte ut mot E4:an. Idag har vi siktet inställt på Skuleskogen Nationalparks södra entré... 

...för att därifrån gå upp till Slåttdalsskrevan.
Sträckan från entrén ska vara 3,1 km och följer Höga Kustenleden. 

En stor del av leden är spångad medan övriga delen består av stenar, rötter och klapperstensfält. Inte speciellt svårgånget, men det tar ändå en god stund och att välja vandringskängorna var ett bra val.

Efter en hyfsad uppförsbacke med större stenar kom vi till "porten" in till skrevan. Ett stort stenblock har kilat in sig mellan väggarna.

Vi fortsätter en bit till och uppför ännu en stenig backe och plötsligt är den där; Slåttdalsskrevan, en ca 200 m lång, 30 m djup och 7 m bred skreva som delar Slåttdalsberget i två delar.

Det här är en av Skuleskogens Nationalparks högsta punkter och kanske det mest kända stället längs Höga Kustenleden.
Här uppifrån leder en trappa ner i skrevan, vilket gör den lätt tillgänglig. 

Vi njuter av lite fika och istället för att gå upp på berget får vi lite bråttom tillbaka till bilen då det börjar regna, vilket gör både stenar och spångar såphala. Det blev tack och lov bar en skur så vi hade nästan hunnit torka när vi var tillbaka vid bilen.
Vi fortsätter mot Ö-vik där det blev ett ICA-besök innan vi åkte ut till Örnsköldsviks GK, Puttom. Där hade vi bestämt träff med Yvonne och Jakob (med bloggen JoY tillsammans) för att spela golf nästa dag. Vi fick en trevlig kväll i kvällssol, men med ganska kyliga vindar.

När vi till slut krupit till sängs plingar det i telefonen och Yvonne undrar om vi sover. Enligt appen "Aurora" fanns det chans att se norrsken och snart stod vi väl påpälsade under en fin stjärnhimmel och spanade. Något norrsken såg vi inte men nu har tanken slagit rot hos oss att ta oss lite längre norrut för att för första gången få se det här underverket.
På måndagsmorgonen var det fyra laddade spelare som slog ut från första tee. 

Spelet gick som vanligt - det blev varierande resultat, men en trevlig tur blev det och allt eftersom solen värmde oss åkte täckvästar och långärmade tröjor av.
Banan var i fint skick och låg otroligt naturskönt med mycket glittrande vatten, så hit kan vi definitivt tänka oss att återvända. 

Efter lunch och dusch beslöt vi oss för att fortsätta alla fyra ut till kusten, så fortsättning följer...