Nu drar vi norrut, Hälleskogsbrännan

Igår var det äntligen dags för oss att ge oss iväg norrut utan några specifika planer och för första gången utan något fastställt slutdatum. Vi kunde inte fått bättre väder för vår resstart så packningen av husbilen blev en svettig tillställning.
På eftermiddagen var vi klara och efter en bensträckare på vägen... 

...hittade vi en plats för övernattning på appen Park4night. Det blev vid Trångfors smedja, precis vid Strömsholms kanal, norr om Hallstahammar. Här stod redan fem husbilar när vi kom. 

Servicen består av torrdass och en soptunna, men det kostar inget att stå här (Vi hoppas dock att de flesta swishar en frivillig penning till föreningen).
Miljön var riktigt fin och vi tog en kvällspromenad i omgivningarna.

Den första stångjärnshammaren i Trångfors anlades år 1628 av köpmannen Adolf Willemson från Västerås.

När sedan Strömsholms kanal anlades på 1700-talet så blev det rakt över brukstomten och den gamla herrgården och smedjan revs. Den nuvarande smedjan uppfördes på plats 1799. 

Smedjan utnyttjade kanalens vatten genom att en vattenränna i trä försåg smedjan med vattenkraft via de stora vattenhjulet. När lancashiresmidet introducerades 1875 ökade produktionen radikalt. År 1900 nådde produktionen en topp på 3100 ton. Men smedjan lades ned redan 1915.

Idag bedrivs museiverksamhet i smedjan av Svedvi-Berg Hembygdsförening och smedjan tillhör ett av besöksmålen i Ekomuseum Bergslagen.

Det stora röda huset är en trälada som användes till att förvara kol i under smedjans storhetstid.  

Bakom ladan mot kanten av åsryggen hittar du en vattenkälla där du kan hämta rent källvatten. Enligt folksägen så ska den som dricker av vattnet "finna vägarna till visdom", bara att hoppas det är sant..

I morse åkte vi de sista milen till Hälleskogsbrännans naturreservat. 

Det omfattar en stor del av det avbrända området vid den stora skogsbranden i Västmanland 2014.
Det bildades 2015 efter att Länsstyrelsen avsatte ett stort område som naturreservat för att följa utvecklingen från den brända marken med att växter och djur återvänder och skogen återhämtar sig. Forskare från SLU studerar bl.a. tillväxt efter brand i relation till en förhöjd temperatur, eftersom ett globalt uppvärmt klimat förväntas intensifiera samt resultera i fler skogsbränder.
Forskning och inventering av djur- och växtliv inom området har påbörjats. Det finns bland annat obemannade kameror som tar kort på djur som rör sig i närheten.

Naturreservatet gör området tillgängligt för besökare och en bilväg finns öppen genom området med en kombinerad rastplats och informationscentral vid Grävlingsberget i norra delen av reservatet. Just hit till Grävlingsberget åkte vi (de sista 7 km på knagglig grusväg och lika lång väg ut åt andra hållet). 

Här har man byggt en ca 300 m lång ramp och längs med den finns flera informationstavlor om branden och om vad som händer i naturen nu och framöver. 

Vid rampens slut finns ett utsiktstorn som är tre våningar högt och som vi tycker smälter väl in i naturen. 

Här uppe har man en fin utsikt över trädtopparna. 

Det är otroligt vad en gnista från en skogsmaskin åstadkom den  31 juli 2014. Den 4 augusti hade elden sin största spridning och då brann 14 000 hektar, vilket är lika stor yta som 25 000 fotbollsplaner.
När vi sedan lämnade de förkolnade träden ställde GPS:en mot Roslagen, som är en av de områden i Sverige vi aldrig besökt...

Rallarrosen, en av de första återvändande växterna.