Lunch hos Instagramvänner + Bjuröklubb

Ibland händer det roliga saker. När vi var i Norrfällsviken kom plötsligt en fråga från @rantamor på Instagram; "Vars ä ni nårst???" och vips var vi hembjudna till dem i deras nya boende i Nordmaling. I onsdags förmiddag åkte vi dit och fick några riktigt trevliga timmar tillsammans. Dessutom blev vi bjudna på en lunch som hette duga, foliepaket med skreitorsk, potatis och olika sorters grönsaker. Till det en romsås med rom från deras egenhändigt fiskade sikar.

Eftersom det var "lillelördag" blev det t o m bubbel till...

På eftermiddagen fortsatte vi norrut, förbi Umeå och med siktet inställt på Bjuröklubb. Då kom också resans första regnstänk på dagtid, vilket resulterade i en vacker regnbåge.

Bjuröklubb är Västerbottens östligaste punkt och ligger omgivet av vatten i tre väderstreck. Området blev naturreservat 1976.

Vi åkte så långt vi kunde och stannade en stund i kvällssolen på vändplatsen. Där gick vi ner på stranden och njöt på de solvarma stenarna, innan vi åkte bort till en parkering där vi kunde stå över natten. 

Där fanns redan två tyska husbilar och en svensk husvagn.

Igår morse vaknade vi till en knallblå himmel...

... så efter grötfrukost packade vi en fikaryggsäck och gav oss ut på vandring. Det finns en led som börjar vid radiomasterna på andra sidan vägen, så vi parkerar där.

Vi går leden motsols så vi börjar gå genom skogsterräng och kommer efter en stund till Jungfruhamnsgraven, som är en spännande fornlämning. Den består av en stenvall. Det kan ha varit en mur kring ett kapell från tiden före 1500-talet eller en tidig begravningsplats. Intressantare tycker vi sägnen är som säger att en jungfru eller en prinsessa flöt i land efter ett skeppsbrott och blev begravd här.

När vi sedan kommer ut ur skogen sitter hon där, (målet för vår vandring), den vackra sjöjungfrun, som vakar över passerande sjöfarare. 

Sjöjungfrun är attributmakarstuderande Sofia Viklunds examensarbete. (Jag var tvungen att googla på vad en attributmakare är. De arbetar med tillverkning och anpassningar av rekvisita för film- TV- och teaterproduktioner).
Nu har vi nått sillhällorna och här hittar vi en grillplats, som dessutom ligger i lä, så här blir det en lång fikapaus. Sååå skönt!

När vi fortsätter över de slipade hällarna ser vi verkligen spåren av inlandsisens framfart.

Utanför sillhällorna finns ett antal grund som tack vare landhöjningen är delvis synliga.
När vi kommer tillbaka till bilen åkte vi upp till parkeringen vid fyren och travade upp till den. Fyren byggdes 1859 och sedan dess har den lyst för sjöfarande uppe på klippan.

Idag har sista biten upp till fyren anpassats och försetts med ramper. 

Vi går runt och tittar lite innan vi återvänder till bilen, fixar lunch och sätter in GPS:en på Vindeln, som ska bli nästa stopp...