Bönhamn och Norrfällsviken

Fredag morgon rullar vi iväg från Barsta Hamn. Vi får trixa oss ut mellan Norrlandsgruppens husbilar och fler skulle nog komma på fredagen. Det blev ingen lång etapp för vårt första stopp blev Bönhamns fiskeläge. Vi parkerade strax ovanför byn och traskade neråt vattnet. Efter vägen låg Bönhamns kapell, som dock var mer renoverat än det i Barsta.

I Bönhamn står de faluröda fiskebodarna tätt, tätt runt hamnviken och högre upp ligger bostadshusen. Bönhamn utsågs till "speciellt riksintresse för kulturminnesvården" långt innan Höga Kusten blev ett världsarv.

Nu var samhället tämligen dött och restaurangen på bryggan höll på att städa och stänga igen efter säsongen.

Vi gick runt den lilla viken och plötsligt fick vi se en skylt NATURSTIG, följ blå prickar, tid ca 30 minuter.

Självklart styrde vi in på stigen, som var bra utmärkt. 

När vi kom upp på berget fick vi en otrolig utsikt över bl a Högbonden. 

Med alla våra fotostopp tog nog stigen mer än de förmodade 30 minutrarna, men vad gör det. Det visade sig att vi kom ut precis vid parkeringen där husbilen stod. Eftersom vädret här har varit helt otroligt blev det ännu en svettig vandring , trots att den inte var så lång.
En lunchpaus blev det på en naturrastplats vid Omnefjärden. Där hade de byggt upp en riktigt fin plats med trappor och terrasser med picnicbord ner mot vattnet.

Vi fortsätter mot Norrfällsviken, där vi bokat två nätter på campingen för nu behövde vi köra en tvättmaskin och så var vi lite sugna på en golfrunda.
Norrfällsvikens Camping är en stor 4-stjärnig camping, men den känns ändå som en naturcamping (åtminstone så här års) eftersom större delen av den är ett skogsområde där du fritt kan välja en plats vid en elstolpe bland tallarna (inga numrerade rutor, som det ofta är på campingar).

Vi tog en promenad ner mot småbåtshamnen och på Fiskafänget köpte vi rökt sik och Mjälloms havreknäcke. Sedan var kvällens måltid enkelt fixad.

På lördag morgon tog vi en promenad genom campingen och nere vid vattnet börjar en naturstig runt udden. 

Här korsar vi massor med klapperstensfält. På en del ställen är stenarna alldeles röda och då består de av nordingrågranit eller rapakivigranit, en bergart som är typisk för Höga Kusten.

Här ligger de högst belägna klapperstensfälten  40 m ö havet och här låg havsbotten för 4000 år sedan. Med den landhöjningen är det inte konstigt att Höga Kusten fått sitt namn och år 2000 beslutades det att området skulle bli ett av Sveriges världsarv.
På vandringen kom vi till en uppbyggd utsiktsplattform, där vi hade en härlig utsikt över vattnet.

Senare kom vi till Skvalpudden. Här har man också en underbar utsikt och nedanför klippan finns en grill - och raststuga.

Leden gick i en cirkel och slutade lämpligt nog inne på campingen.
Då var det bara att fixa lite middagsmat då vi bokat en golftid på Norrfällsvikens GK, som ligger strax utanför campingen.

Det blev en runda med som oftast varierande resultat och efter kvällsmat och en välbehövlig dusch är vi nu redo för nya äventyr i morgon.