Quedlinburg och Wernigerode - Två tyska korsvirkespärlor.

Nästa mål på vår tur, nu när vi vänt norrut blir Quedlinburg, en av Tysklands främsta korsvirkesstäder och enligt oss den allra mysigaste. Ett skäl som gör att den ligger oss extra varmt om hjärtat är att för nästan exakt 10 år sedan gick vår första gemensamma utlandsresa hit. Det var en resa som Lars svägerska anordnade och den hette "Tre tyska pärlor". Pärlorna var alltså Leipzig, Quedlinburg och Celle. Quedlinburgs gamla stadsdelar, slott och stiftskyrka hamnade på UNESCO:s världsarvslista 1994 med motiveringen "ovanligt exempel på en medeltida europeisk stad". Nu kom vi hit och lyckades få en av de sex tillåtna husbilsplatserna på Parking Marschlinger, som är en stor parkeringsplats för bl a turistbussar. Servicen består av tömning av toakasett och gråvatten, vattenpåfyllning och tillgång till toalett på dagtid. El kan köpas. Kostnad 15€/dygn och detta kan man även betala med appen EasyPark. På kvällen kan vi räkna in 12 övernattande husbilar. Ställplatsens största fördel är väl närheten till centrum, så den underbara Altstadt ligger bara 300 m härifrån.

Vi tar en eftermiddagspromenad fram till torget, där vi bodde vid vårt förra besök, och njöt av omgivningarna med var sin öl under parasollet som idag fick skydda oss från ett fint duggregn... 

..som senare övergick i ett rejält regnväder, så vi fick tillbringa drygt ett halvt dygn i husbilen och lyssna på ett intensivt smatter på taket, i väntan på uppehåll och sol som utlovats.

Nästa dag fick vi en underbar eftermiddag/kväll. Vi strosade runt på de smala kullerstensgatorna, beundrade alla vackra husfasader och tog även en promenad runt slottet och kyrkan uppe på kullen. Eftersom vi var inne i byggnaderna vid förra besöket höll vi oss utomhus. 

Många foton blev det och här kommer en del av dem, inte var det lätt att välja bland alla.

Idag blev det fika på torget och nu fick parasollen istället skydda oss mot solen.

Sedan satte vi oss på trappan till det vackra rådhuset. Där står också Quedlinburgs Rolandstaty, en 2,75 m hög staty i röd sandsten. Detta är den näst minsta, men en av de äldsta Rolandstatyerna. De finns i städer i hela Tyskland, som en symbol på stadsrättigheter.

På kvällen gick vi ner till en asiatisk restaurang som fått bra recensioner på Trip Adviser och där kunde vi sitta på det lilla torget med Marktkirche St. Benedikti i blickfånget. Maten smakade bra och kvällen var riktigt fin, så det var en bra omväxling, eftersom vi i princip ätit alla måltider, utom en pizza i husbilen. 

Nästa morgon drar vi vidare några få mil till nästa korsvirkesstad, nämligen Wernigerode, som vi besökte 2014 på väg hem från Italien. Här åker vi till ställplatsen Katzenteich. här blir vi än en gång liite trötta på den tyska informationen. Tack vare Google Translate förstod vi att vi skulle köpa biljett i en automat på en parkering utanför ställplatsen. Denna automat vägrade ta emot något av våra kort. (Vi har sedan läst på kommentarer att nederländare och danskar också drabbats av detta). I vårt fall dök en tysk kvinna upp som en räddande ängel, betalar med sitt kort och vi kan göra upp affären med henne. Ställplatsen kostar 20€ och servicen består av tömning av gråvatten och toakasett. Sedan kan man fylla färskvatten mot betalning. Soptunna saknas dock, den lilla papperskorg som stod vid infarten såg ut att sprängas när som helst. Även här blev det fullt till sista plats fram på eftermiddagen. Som en fördel räknas väl ändå att det var ca 1 km promenad fram till centrum. Wernigerode är ju också en känd korsvirkesstad, men enligt vårt tycke har den inte alls samma mysiga känsla som Quedlinburg. Allt är lite större, lite nyare och lite mer turistanpassat, med gågator, större affärer och därmed nästan dubbla priset på förfriskningar på torgets första parkett jämfört med Quedlinburg.

Det var dock inte svårt att få nya bekantskaper med Harz främsta symbol, även om Lars blev lite ensam på sin parkeringsplats.

Torget med sitt fina rådhus och Wohltäterfontänen, fontänen för välgörare är dock jättefint... 

...och förra gången vi besökte staden åkte vi upp till Wernigerodes slott högt uppe på berget. Därifrån hade man en otrolig utsikt över omgivningarna så visst är även Wernigerode värt ett besök.

Eftersom det är många år sedan vi besökte t ex Celle och Goslar vill vi inte jämföra med andra städer med korsvirkeshus, men för oss är Quedlinburg nummer ett om man ska välja att besöka en av de här gamla stadskärnorna. 

Nu var det ju en annan anledning som drog oss till Wernigerode men mer om det följer...