Med ånglok till Brocken

Många har pratat så lyriskt om Brockenbahn och kanske då speciellt tågfantaster. Hela banan är 14 mil lång och förbinder Harz större städer Wernigerode, Nordhausen och Quedlinburg samt en del mindre orter. En stor del av banan går på Harz sluttningar och den idag mest berömda delen går från Wernigerode, via stationen Drei Annen Hohe upp till Brocken, högsta toppen i Harz med sina 1141 meter. Enligt sägnerna är det här som alla häxor samlas på Valborgsmässoafton och eftersom häxan blivit en symbol för området så ligger det kanske något i det. (Lars fick dock samma häxa med sig hem som han hade på vägen dit...).

Brocken är en gammal sovjetisk avlyssningsstation och Sovjetunionen tillät inte av militärstrategiska skäl någon turism här. Banan till Brocken utnyttjades av militären för att få soldaterna till avlyssningsstationen.  

Smalspåriga (1 000 mm) Harzer Schmalspurbahnen (HSB) i centrala Tyskland bildades 1993 efter att bana, fordon och fastigheter överläts till lokala och regionala intressen från Deutsche Reichsbahn. Att banan har så pass många ånglok kvar beror på Östtysklands bristande förmåga att kunna modernisera, pengabristen var ju som bekant ett stadigt problem i forna öst men har haft det goda med sig att både många orter, naturområden och anläggningar som denna järnväg finns bevarad. Tågen går numer dagligen men det är inte bara de tio ångloken som far fram efter denna underbara tågsträcka. Det finns även ytterligare tio "moderna" lok, bland dem sju rälsbussar, så nu när vi skulle åka den här sträckan var vi ute några dagar i förväg för att få biljetter till ett av tågen som drogs av ånglok. 

Trots att vi tyckte vi var ute i god tid fanns endast ett fåtal biljetter kvar så vi hamnade i varsin kupé. På morgonen tog vi husbilen fram till stationen, då det fanns en stor kostnadsfri parkering, som även hade större platser till husbilar och bussar. Utrustade med munskydd av godkänd typ gick vi mot stationen för att se när ångloket gjordes klart för avgång. 

 

Resan tog 1 timme och 50 minuter, inklusive ett stopp i DreAnnen Hohe. Delar av resan stod vi ute mellan vagnarna för att uppleva resan lite extra. 

När vi kom upp till Brocken var vi glada att vi tagit med oss en extra tröja för här uppe blåste det friska vindar. Vad gör man då här uppe? För vår del var det hög tid att få något i magen för det var förbjudet att äta på tåget (om det var nu när det var tvång på munskydd eller om det är så jämt vet vi inte). Dagens lunch blev väl inte den nyttigaste men så gott det smakade med Bratwurst, resp. Bockwurst med pommes....

Härifrån utgår många vandringsleder, en del för flerdagarsturer, men det fanns också en fin slinga som gick runt kullen. 

Här fanns det en del informationsskyltar och en berättade att många växter från olika platser på hög höjd planterats här. vi såg bl a vad vi tror är gentiana, som just nu blommade intensivt blå.

För övrigt var det de fina vyerna som var den stora behållningen även om det var en ganska disig dag. 

Mycket av träden på sluttningarna hade dött och om vi fattade det hela rätt var orsaken en kombination av torka och en skalbagge (granbarkborre eller liknande??)

På toppen finns förutom flera ställen som serverar mat, ett hotell och ett informationscentrum. Lite gnäll igen på tyskarnas ovilja? att ha information på något annat språk. Jag köade snällt utanför och frågade sedan om det fanns någon broschyr om platsen på engelska, vilket det inte gjorde.

Efter några timmar var det dags för avgång och vi gjorde som de flesta andra, poserade vid loket innan vi tog plats.

I undergången vid järnvägsstationen fanns en del street art med motiv från staden. Eftersom vi är lite svaga för det hamnade en del på kamerans minneskort.

När vi kom tillbaka till husbilen fortsatte vi några timmar norrut innan vi vi stannade på en enkel ställplats för övernattning. På kvällen kunde vi så bocka av ytterligare en punkt på vår "bucket list" vad gäller tyska sevärdheter.