Siljansbygden och sedan hemåt...

Efter vår övernattning vid Österdalälven åkte vi i fredags morse till Särna Camping för att tömma och fylla alla tankar.
Sedan fortsatte resan till Mora, för nu ekade kylskåpet riktigt tomt. Eftermiddagen hade vi tänkt ägna åt geocaching i Vika en bit söder om Mora. Vi åkte och parkerade vid bygdegården och plockade ut våra cyklar. Det blev ingen längre runda för mörka moln tornade upp sig och när de första dropparna föll trampade vi tillbaka i full fart och hann precis in i bilen innan himlen fullkomligt öppnade sig. Det här var nog första gången på drygt tre veckors resa vi fick en rejäl regnskur.
Vi fortsatte istället till ställplatsen vid Ångbåtsbryggan i Nusnäs.

Där hade vi turen att få den sista platsen vid 17-tiden. Nu lättade molnen och vi kunde öppna en flaska bubbel och fira fredag i en härlig kvällssol vid Siljans strand.

Nästa morgon fortsätter vi söderut längs Siljans östsida. Första stoppet blir vid Rättviks kyrka.

Där hade vi tänkt titta på Vasastenen. 1893 restes den söder om kyrkan till minne av Gustaf Vasas första tal till dalkarlarna på kyrkvallen  år 1520. Runt omkring står tolv mindre stenar, som är resta till minne av några av de personer som hjälpte Gustaf Vasa under hans färd i Dalarna. Tyvärr var det avstängt runt stenen, så närmare än så här kom vi inte.

Vi gick vidare och tittade på kyrkstallarna. Här runt kyrkan ska det finnas 87 stycken. Stallen har anor från 1700- och 1800-talen, men några få är betydligt äldre. De brukades till sockenbornas hästar vid gudstjänstbesök och är idag K-märkta.

Sedan åkte vi in till vackra Rättvik, där vi sätter oss med en "Rättviksglass" vid den fina fontänen, Vattenspel. Den är formgiven av Thomas Hellström och invigdes år 2000, men färdigställdes året därpå. Vi tycker den är så fin och passar så bra här med sina dansande och folkmusikspelande figurer.

Naturligtvis går vi ut på långbryggan, som sannolikt är världens längsta insjöbrygga och en av världens längsta träkonstruktioner. Från stranden t o m ångbåtskajen är den 628 meter. Den första långbryggan här byggdes 1896-97, som förbindelse till kallbadhuset. Detta revs i slutet av 1930-talet och bryggan blev skadad av vårisar och tidens tand. Föreningen Rättviks långbrygga bildades 1989 för att försöka få till en ny brygga. Denna invigdes på nationaldagen 1992.

Idag var vi nästan ensamma längst ut på bryggan, så det syns verkligen att turistsäsongen går mot sitt slut.

Sedan åker vi ner mot Leksand och vi stannar vid Leksandsbröd och bunkrar diverse knäckebröd...

..innan vi åker ut till Dragsängarna, ett naturreservat, där vi gick den s k Älvpromenaden. Det är en vandring som går längs Österdalälven, delvis på den vall som en gång byggdes för att öka arealen odlingsbar mark. Idag har en stor del av den invallade marken växt igen. Det ska vara ett otroligt fågelrikt område, men idag fick vi mest sällskap av kossor, som nyfiket betraktade oss. 

Det blev en fin eftermiddagspromenad och inte blev den sämre när vi hittade en del citrongul slemskivling,som är en av de få svampar jag vågar plocka, förutom kantareller, trattisar och diverse soppar.

Sedan åker vi mot Leksands GK , där vi bokat en ställplats och där vi ska spela en runda på söndagsförmiddagen.
Banan var fin, men inte helt enkel, med massor med vatten både här och där. Därför blev poängen inget att skriva hem om för någon av oss. 

Efter dusch och lunch på rökt röding börjar vi resan hemåt.

När kvällen närmar sig har vi nästan nått Malung och på appen park4night hittar vi Vemforsens Fiskerastplats. Här står vi tillsammans med en husvagn och en plåtis.
Här sover vi så bra, med Västerdalälven brusande utanför fönstret, så när vi vaknar nästa morgon har de andra redan givit sig av.

Nu behövde vi åter tömma toalett och gråvatten, så det blev ett besök på Malungs Camping innan vi försökte hitta tillbaka till vårt lingonställe i skogarna utanför Malung. Det stället har vi besökt ett par gånger tidigare och nu när vi kom dit lyste lingontuvorna knallröda, så vi fyllde ganska raskt fyra hinkar med skogens röda guld. 

När vi med stela ryggar (det känns att vi inte är 25 år längre...) kört en bit, stannade vi vid en rastplats och kunde ännu en dag njuta av vår lunch i kortärmat. Vi har ju haft en närmast sagolik tur med vädret under våra fyra veckor på resande fot.

Även om vi börjar tycka det ska bli skönt att komma hem blir det ytterligare en övernattning, eftersom det känns skönare att komma hem i dagsljus än sent på kvällen.Vi tänkte stanna på Åråshults Camping, som vi trots att vi är västgötar och den ligger utanför Gullspång aldrig hört talas om förrän vi läste om den på bloggen A&B på väg

Nu var den här campingen så speciell så den ska faktiskt få ett alldeles eget inlägg.
När vi sedan kom hem igår vid lunch fanns det en hel del att göra.......