"Tjejträff" i Dalsland och Klässbols Linneväveri.

Tack vare ett FB-konto och lite detektivarbete fick en av mina barndomsvänner i vintras kontakt med Eva, en kvinna som var klasskamrat med oss i åk 5-8 och sedan flyttade från orten. De pratades vid och en dag i mars kom Eva ner till Nossebro och åt lunch med oss. Det blev ett härligt återseende och vi hade naturligtvis massor att prata om. Strax efter hörde hon av sig och vi blev bjudna upp till henne och hennes make i Edsleskog, ett par mil utanför Åmål. Nu var det dags för detta besök och vi började med en uppdukad brunch i Nossebro.

Mätta och belåtna gav vi oss iväg mot Dalsland, ett landskap som åtminstone vi besökt alldeles för lite och verkligen fick mersmak på när vi bl a åkte en sträcka på Dalslands kanal för ett par år sedan. 

http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2021/07/battur-pa-dalslands-kanal.html 

Efter ett kort stopp i Åmål (också en mysig stad med en fin ställplats i hamnen för er som åker husbil och som vi också skrivit om på bloggen)...

http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2021/07/alltid-nagot-sa-fan-nar-han-sag-amal.html

...åkte vi sista biten till deras vackra hem vid sjön Edseln, en av Dalslands alla sjöar. Här fick gästfriheten verkligen ett ansikte och vi fick en fantastisk kväll, då vi bjöds på trerätters middag under massor med prat.

Senare på kvällen gjorde vi en ginprovning, något som var en ny erfarenhet åtminstone för mig. Det var en speciell gin som tillverkas på Nordmarkens Destilleri i Årjäng. Detta distribueras till några utvalda restauranger. Den är smaksatt med vild svartpeppar från Madagaskar och kolgrillad citron.

Nog visste vi att gin blivit en vetenskap även om vi i princip använt en traditionell gin i en GT, som svalka en varm sommarkväll. Nu provade vi den ren, sedan med några droppar vatten, lite uppvärmd och till slut spädd till ca 28%.

Efter en god frukost på den härliga glasverandanska vi åka norrut mot Klässbols Linneväveri, som ligger ett par mil söder om Arvika. 

Man kan säga att företaget såg dagens ljus 1921, det år som Hjalmar Johansson skaffade sin första mekaniska vävstol hemma i vardagsrummet. När han går bort 1928, endast 44 år gammal lämnar han fem klassiska mönster, bl a Schackrutan och Fiskmåsen som används än i dag, till sin son.

Idag ägs detta fantastiska företag av fyra av Hjalmars barnbarnsbarn, alltså är det den fjärde generationen.

I början av 1990-talet blir företaget riktigt välkänt när de tillverkar 500 meter linnedukar och 1400 servetter till Nobelfesten 1991 och den duk, Kungaduken (3 x 64 m) och de 200 servetter, som tillverkades 1993 till kung Carl XVI Gustafs 20 år på tronen.

Vi går omkring och tittar på alla de vackra sakerna i affären, allt mycket vackert exponerat.

Det är tillåtet att gå omkring bland de mekaniska vävstolarna och titta på arbetet (med rejäla välbehövliga hörselkåpor).

Det finns även ett par manuella vävstolar där bl a den breda Kungaduken vävdes. På en skylt kan vi läsa att de hann väva 10 cm/dag och duken var 64 meter....

Självklart kunde vi inte lämna fabriken utan varsitt paket i packningen, även om priserna på de större dukarna av förklarliga skäl är höga.

Vi fortsätter sedan mot Värmskog, som ligger en dryg mil från E45. Till den här idyllen hade vi aldrig kommit utan lokal kännedom. Här nere vid sjön Värmeln ligger Värmskogs Café, inrymt i Liljenäs hembygdsgård. Sommartid kan man avnjuta sin fika på en uteterass mot sjön. 

Caféet är känt för sina räkmackor och det var just det vi tänkte köpa till vår lunch. Man kan välja mellan LYX-räkmacka med 150 g skalade räkor, Skagenmacka med Skagenröra och räkor eller den helt enorma XL-räkmacka med otroliga 300 g skalade räkor. Den lät vi stå kvar i disken då de andra alternativet gott räckte för oss.

Lite kaffe med gobit blev det också tillsammans med massor med prat innan vi vände åter mot Åmål och det var dags att vinka ”Hejdå” till Eva och den här gången bestämde vi att det inte får dröja 55 år innan vi ses nästa gång.

 

Påskliljorna i Fagerås

I flera år har vi pratat om att åka ner till Fagerås, en lantgård så långt in i skogen mellan Västergötland och Småland, man nästan kan komma. Gården ligger söder om Tranemo, inte långt från Gislaved. Hit vallfärdar mängder med människor vid den här tiden varje år för att titta på påskliljor! Eftersom alla vet hur påskliljor och andra narcisser ser ut så varför åka hit och hur har det kommit sig att gården blivit så berömd?

1955 tog Arne Andersson över gården efter sina föräldrar och bedrev både jord- och skogsbruk. 1978 kom han över ett antal lådor med påskliljelökar som han planterade vid den gamla smedjan på gården och resten är historia. Efter några år kom lökarna direkt med lastbil från Nederländerna och han satte mellan 40 000-60 000 lökar varje år. Idag finns ca 2 miljoner nedgrävda lökar på ett område på 12 tunnland (= 12 fotbollsplaner). När Arne dog 2020, strax innan han skulle fylla 90 år tog en dotter och hennes make över skötseln av alla påskliljor. Numera sätter de 30 000-40 000 lökar vartannat år.

Idag möts vi av parkeringsvakt och speciella parkeringsplatser finns för bussar och husbilar. När vi går vägen fram mot gården blommar lökväxterna i dikena och i en liten kiosk betalar vi 70 kr/person som går till nya lökinköp. Sedan följer vi en led på ca 700 meter genom naturen och vi kan inte göra annat än att förundras över den otroliga mängden blommor. På deras hemsida kan man följa hur stor blomningen är och den 28 april uppskattades det att 80% av alla lökar stod i blom.

På ett mindre område uppe vid huset finns det ett område där 150 olika sorters påsk- och pingstliljor har planterats och visst är det skillnad på färg, doft och storlek.

Vi var inte ensamma om att ligga på knä och fotografera naturens under även om det inte var lätt att få några bra foton eftersom det blåste tämligen kraftiga, iskalla vindar.

När vi strosat runt hela området var det både sol och lä på gårdsplanen där många redan satt och njöt av fika och matsäck. Vi hade köpt med oss sallader så de hämtades och kunde avnjutas i solen. (Bäst att passa på eftersom de hotar med regn på 1:a maj).

När påskliljorna sedan har blommat ut är inte blomsterfägringen slut för det, eftersom 1 500 rhododendronbuskar också växer i omgivningarna runt gården, så på försommaren kan besökare istället njuta av dessa.

När vi kom hem var det dags att börja fixa och planera för kommande vecka. Först ska jag (B-M) åka på "tjejresa" tisdag-onsdag och på torsdag morgon åker vi med Laikan mot Strömstad och Laika Husbilsklubbs vårträff på Lagunens Camping. Det blir den första husbilsträffen som vi besöker så vi hoppas det blir så bra som vi tror!