Dyrhólaey och Reynisfara

När man är i Vik på Islands sydkust är det två sevärdheter man inte får missa om man gillar spektakulära klippor och svarta stränder, nämligen Dyrhólaey och Reynisfjara. Eftersom vi gillar all häftig natur gjorde vi en utflykt dit och började med att åka den slingrande vägen upp till parkeringen vid fyren på Dyrhólaey.

Ursprunget till Dyrhólaey kan spåras tillbaka till tiden då den var en vulkanisk ö avskild från fastlandet Island som gick under namnet Cape Portland. Idag är klippan sammankopplad med resten av landet och bildar en egen liten halvö. 

Udden är mest känd för sin fantastiska utsikt över Islands sydkust  med svarta stränder...

...och det rika fågellivet på de höga klippväggarna. Här häckar även lunnefågel, så för att freda dem har man stängt av vägen dit upp 19:00-09:00. Visst förstår vi att det behövs även om vi hade närt en dröm om att få se de häftiga fåglarna.

 

Fyren är en pampig byggnad som tronar högst upp på klippan och därifrån har man en fin utsikt över ett stort klippvalv nere i havet. 

Vi ser också Reynisdrangar som är en serie basaltpelare. Som högst är de 66 meter höga och ser riktigt häftiga ut i kvällssolen.

Det finns en  mytisk berättelse om hur dessa högar bildades; berättelsen handlar om två troll och ett tremastat skepp. Det sägs att trollen försökte släpa skeppet till land på natten. De var inte tillräckligt snabba, och när solen gick upp i gryningen förvandlade den dem till sten.

Vi åker så vidare till Reynisfjara, den svarta stranden. Det här är Islands regnigaste plats där det ofta stormar och slår upp jättelika vågor på stränderna. Trots detta är området oerhört populärt eftersom det dramatiska vädret tycks passa in i den spektakulära miljön.Stranden är nog mest känd för de  klippformationer som "dekorerar" klippstränderna längs Reynisfjara. På själva stranden göts klipporna till sexkantiga former av lavaströmmar när de bildades. De bildades genom att basalt svalnade och drog ihop sig snabbt när det strömmade till ytan och exponerades för luft. Det fenomenala mönstret är nu möjligt för oss alla att se, ett under som det är svårt att tro att naturen skapat. Dessa basaltpelare kallas Gardar och påminner om Giant´s Causeway på Irland. 

De här klipporna är mycket populära för fotografering av brudpar och modeller. Ikväll var det ett par tjejer som poserade och även vi fick ett par foton.

Reynisfjara blev 1991 utsedd till en av de vackraste icke-tropiska stränderna i världen av National Geographic.

Stranden är tyvärr också känd för att ha tagit många liv p g a de ökända jättevågor som förekommer. Senast fredagen innan vi var där hade en kanadensisk turist spolats ut till havs. Nu stod det vakter på stranden som kallade på de turister som råkade komma för nära strandkanten.

Islands kyrkor är också värda ett eget kapitel. De ligger ofta otroligt naturskönt och Reyniskirkja som låg på vägen tillbaka från stranden var inget undantag.

 

Nu kommer vi att fortsätta österut längs sydkusten och nya sevärdheter lockar längs vägen...

 

 

Thingvellir och Gejserområdet i Haukadalur

Vår första dag på roadtrip runt Island började med ett besök vid Thingvellir. Þingvellir, eller Tingvalla, är en nationalpark som Unesco har utsett till ett världsarv. Inom nationalparken finns den plats där islänningarna höll sitt första riksmöte, Alltinget. Alltinget var Islands lagstiftande och dömande församling som samlades första gången år 930. Det är en geologiskt mycket intressant plats mellan den Nordamerikanska kontinentalplattan och Eurasiska. Området består av den stora ravinen och en mängd mindre förkastningar på en bredd av närmare 400 meter. 

Olika tolkningar finns av bildningsförloppet av ravinen, kallad Almannagiá (tingsmännens ravin). En gängse förklaring är att det är en del av den kontinentalspricka, den mittatlantiska ryggen som sträcker sig genom Atlanten från syd till norr och att sprickan i Tingvalla utvidgar sig med cirka 2,5cm per år. Numera har geologerna andra, kanske mer troliga förklaringar?!? Hur som helst är detta en intressant plats oavsett om man är intresserad av historia, geologi eller bara tycker det är en häftig plats...

Stora delar av filmen Bröderna Lejonhjärta spelades in i Tingvalla. Den karga miljön här har fått ge plats till Karmanjaka där Tengil härskar. Även flera scener ur Game of Thrones har spelats in här.

Vi började med att vandra från parkeringen till vattenfallet Öxarárfoss, som vi skrivit om i förra inlägget. 

Sedan följde vi ravinen bort mot det besökscentrum som byggts. 

Efter vägen passerar vi Thingvellir kyrka. Den invigdes julen 1859 och kulturminnesmärktes 1990. 

När vi  kom tillbaka till parkeringen åkte vi vidare till det geotermiska området i Haukadalur, vilket troligen är en av Islands främsta attraktioner. Här ryker det och bubblar överallt i marken och man gör nog bäst i att inte känna på vattnet i de små bäckarna, då temperaturen kan vara närmare kokpunkten. Haettu betyder fara på isländska och inte hetta även om det i detta fallet är samma sak.

Det är inte många isländska ord som har spritts över världen, men islänningarna kan i varje fall vara stolta över att ordet gejser, som nu används i jordens alla hörn, kommer från isländskan.
En gejser är en het källa som ligger nära jordytan och har en öppning i marken. När vattnet i berggrunden värms upp och når kokpunkten förångas vattnet. Vid denna expansion ryms inte längre vattenmassorna i berget vilket gör att vattnet slungas upp i luften. Det är egentligen bara på Island, i Chile, på Nya Zeeland och i Yellowstone nationalpark i USA som det finns en större utbredning av gejsrar.

Geysir är isländska för ”den framvällande” och det är faktiskt en specifik gejser på Island som har gett namn för denna unika företeelse i jordskorpan. Idag är den inte speciellt aktiv längre och har endast något enstaka utbrott, men den har varit aktiv i ca 10 000 år.

Betydligt pålitligare är Strokkur, ett 50-tal meter från Geysir. Den har utbrott var 3-5 minut, dygnet runt, året runt. Vid varje utbrott skickas en pelare med kokande vatten upp cirka 20 meter upp i luften och detta hann vi se några gånger medan vi var där. Vilken upplevelse!

Efter en händelserik dag närmade vi oss vårt första inbokade boende på rundresan. Det var ett enkelt Bed and Breakfast, Eystri-Sólheimar, på en liten gård utanför Vik, så mysigt. Ägarna var ett ungt par som inrett sju rum i sitt hus. Nästa morgon bjöds vi på en god frukost med hembakat bröd och rabarbersylt från gården i deras boning. Utsikten från vårt sovrumsfönster var inte mycket att klaga på, Alaskalupiner som ett lila fält framför berget och islandshästar som gick i hagen. 

Gissa om vi sov gott efter en lång och innehållsrik dag!