Trollhättans slussområde

I lördags kväll kom vi till ett regnigt Trollhättan och ställplatsen precis ovanför slussområdet. Det är en ställplats på asfalt med hyfsat stora P-rutor. Det finns 21 platser med el och det finns möjlighet att tömma gråvatten och toaletter. Det finns dricksvatten och vill man använda toalettbyggnad finns den på andra sidan vattnet. Kostnad 25 kr/timme eller 200kr/dygn. (Nytt dygn räknas från kl. 12).
Vi fick en av de sista platserna och det blev en tidig kväll i säng efter vår härliga vandringsdag.

Nästa morgon vaknar vi till en mulen dag, men inget regn i sikte så vi tar en promenad i slussområdet. 

Området byggnadsminnesförklarades som statligt byggnadsminne år 2004.

Området med sina anläggningar har spelat en viktig roll i det industriella genombrottet i landet och är utpekat av Riksantikvarieämbetet som en av de 12 viktigaste industrimiljöerna i landet som på olika sätt representerar väsentliga delar av den svenska industrihistorien.

Då det är en nivåskillnad på nästan 44 m från havet till Vänern påbörjades arbetet med att bygga slussar efter uppdrag från Kung Karl XII på 1700-talet för att lättare kunna ta sig förbi de brusande fallen och slippa lasta om fartygen.

År 1800 stod slussvägen klar med totalt åtta slussar i två etapper. Men bara några år efter att det första fartyget passerat genom slussarna stod Göta kanal klar och de gamla slusslederna förbi Trollhättan ansågs ha för låg kapacitet.

År 1838 bildades nya Trollhättekanalbolag som med Nils Ericson i täten påbörjade den slussled som kom att stå klar år 1844. Slussleden bestod av 11 slussar i tre etapper och kunde slussa fartyg med laster upp mot 300 ton.

1844 års slussled.

Slussleden var i bruk fram till 1916 då den nya, nuvarande kanalsträckningen, stod färdig med ytterligare förstorade slussar och leder för transporter av fartyg med en vikt på 4000 ton. Ett stort lastfartyg var på väg söderifrån men vi hade tyvärr inte tid att vänta på att få se det i slussarna.

I dagsläget finns alla tre slusslederna kvar här i området men bara den från 1916 används.

Regeringen beslutade 2018 att Trafikverket tillsammans med Sjöfartsverket ska bygga nya slussar i Vänersborg, Trollhättan och Lilla Edet. Målet är att de nya slussarna ska vara på plats 2031. 
Det blev en fin promenad då det finns massor med vandringsstigar kors och tvärs i området. I vanliga fall har man även guidade promenader, men som så mycket annat är dessa inställda i år. Även Kanalmuseet är stängt och i år blir det inget vattenpåsläpp i Trollhättefallen när luckorna öppnas.
Trots att jag har bott hela min barn och tonårstid endast 6 mil härifrån har jag aldrig varit i sluss- och fallområdet. Nu känns det som om vi får återvända hit när pandemin har gett med sig för att få uppleva när dammluckorna öppnas och vattnet forsar fram.
När vi vände tillbaka till ställplatsen hann vi med lite fika... 

...innan det var dags för sista etappen hem efter en härlig helg i vårt fina Sommarsverige.

Vandring på Bohus Malmön

I lördags vaknade vi i Kungshamn till ytterligare en strålande dag och snart började termometern närma sig det magiska 30-strecket.
Efter en tallrik gröt (det är riktig frukost det!) i skuggan åkte vi iväg mot Bohus Malmön, ca 15 km bort.

Malmön är en drygt 4 km lång och 2 km bred klippö och för att komma hit får man ta bilfärjan som går två gånger i timmen.  

Malmöns historia rymmer mycket stenhuggeri. Den första stenbrytningen startade redan 1830. I slutet av seklet köpte stenföretaget AB Kullgren hela ön. När stenindustrin tynade bort blev turismen en liten men ändå viktig ersättning för denna dominerande industri. En stor modern marina dominerar hamnbilden i centrum, men den här gången fortsatte vi en bit in på ön och hittade efter ett tag en bra parkering för husbilen, för nu skulle vi vandra. Runt ön finns en 10,5 km lång led som är en del av Kuststigen, Bohuslän och Soteleden. (Tilläggas bör att det är ett generellt campingförbud 15 juni - 15 augusti på alla de vackra platser som finns här ute på ön).

Leden är bra utmärkt dels med skyltar och dels med blå-vita markeringar på stenar. 

På östsidan går den på stigar genom lite mer lummig natur och förbi fina badvikar medan den västra delen går över klippor där öns stenhuggerihistoria hela tiden gör sig påmind genom öppna dagbrott och stenrester från brytningen av bohusgranit som exporterades till stora delar av världen.
När vi parkerat börjar vi trava söderut på öns västsida ner mot Draget, ett litet samhälle på sydspetsen. 

Sedan fortsätter leden bl a på Kärleksstigen upp mot öns största badplats.

Här genar vi och tar vägen förbi Folkets Hus där vi stannar för lite fika eftersom vi hittade lite välbehövlig skugga.

Sedan kommer vi ur till västsidan igen och den natur som vi är så svaga för, även om det nu är några år sedan vi vandrade här förra gången. Här har vi också utsikt mot Kungshamn och Hållö.

Trots den karga naturen finns det massor med vackra blommor, bl a stora snår med Bohusläns landskapsblomma, kaprifol.

Eftersom vi samtidigt loggar en del geocacher, flera riktigt söta...

...och därför får göra diverse avstickare från leden har vi gått nästan 11 km när vi är tillbaka vid husbilen och vi var väl inte det mest fräscha som gått i ett par skor, trots att vi laddat ryggsäcken med rejält med vätska.
När vi sedan lämnade Malmön blev det ett stopp vid jordgubbsförsäljningen och några liter av "Rödsgubben" fick följa med i bilen.
Efter ett telefonsamtal ställde vi kosan mot vännerna Berit och Tomas, med stuga i Hällebäck, på Bokenäset, där det blev fika med glass och jordgubbar. När vi sedan lämnade dem började åskan mullra och när vi passerade Uddevallabron var det ett helt annat väder än när vi passerade på väg ut till Kungshamn två dygn tidigare. 

Ännu en övernattning skulle det bli innan vi åkte hem men mer om det i nästa inlägg.