En fin dag vid Bastei

Från Lübbenau fortsatte vi ännu ett stycke söderut. Vi har i flera år haft Bastei som ett resmål på vår önskelista och nu var vi äntligen på väg dit. Bastei är en klippformation av något som heter kvadersandsten. Platsen ligger 194 m över Elbe och 305 m ö h. Bastei Bridge och Bastei är höjdpunkterna i nationalparken Saxon Switzerland. Bastei Bridge är en 76,5 m lång bro som byggts för att binda samman klipporna. Vi fick en plats på Camping Königstein, som är en relativt stor camping byggd i terrasser vid Elbes strand. Königstein ligger öster om Dresden. 

När vi kommit på plats drog de mörka molnen in och snart hade vi den här utsikten mot floden.

Dock hade SMHI lovat hyfsat väder på lördagen, så på lördagsmorgonen plockade vi ner cyklarna och trampade iväg på den fina cykelvägen, Elberadweg, mot Rathen, en kurort, ca 7 km bort. Här parkerade vi våra cyklar och sällade oss till alla de som tänkt ta den lilla färjan över floden till Niederrathen...

...där det enligt informationstavlan verkar finnas hur många fina vandringsleder som helst, bl a den upp till Bastei Bridge.

Här var det inte tal om att hålla "social distans", men de flesta hade munskydd på färjan. Sedan försvann människor åt alla håll så vägen upp till Bastei var helt ok.

Vägen gick först genom en skog och på några ställen fanns utsiktsplatser med fina vyer över Elbe.

Hela tiden gick det uppåt och uppåt, så det blev en svettig promenad i det fina vädret. 

Högre och högre kom vi och plötsligt hade vi vårt mål framför ögonen. Klippformationerna och vyerna var verkligen urhäftiga och att det blev många foton tagna är väl inte förvånande.

Vi fortsatte förbi bron och kom då till Bastei Hotel & Panorama Restaurant. (Man kan även åka bil upp till en parkering en bit från hotellet, men då missar man den fina promenaden upp). Här smakade hur som helst en iskall apelsinläsk utblandad med lika iskallt mineralvatten alldeles underbart, även för oss som ALDRIG dricker läsk i vanliga fall. Vi satt i skuggan en stund innan vi tog oss upp till den lilla avsatsen, med panoramautsikt över bron.

Vid bron kan man också betala inträde till en rundvandring i Felsenburg Neurathen, där det legat en fästning. Tänk att de kunnat bygga här uppe på bergstopparna! Det kostar 2,5 € för att gå in där och då följer man en slinga på broar och trappor. Många blir stoppen för här fick vi så fina vyer. Flera informationstavlor finns (och här även på engelska) om slottet/fästningen som låg här en gång och det finns även en liten modell över hur det troligen sett ut en gång.

 

Kastmaskiner användes som försvar och en del av de gamla kulorna (vikt 30-50 kg) fanns kvar.

Sedan var det bara att ta samma väg tillbaka... 

...och när vi kommit över Elbe igen kände vi att det var hög tid för lunch. Det blev pizza resp. pasta på en italiensk restaurang innan vi tog cyklarna tillbaka till Königstein. Här såg vi också de enda andra svenskar vi sett här nere...

Då funderade vi också på att besöka fästningen som låg högt uppe på berget... 

...men vi var så nöjda med dagen, så istället åkte vi till campingen och kunde för första gången plocka fram utemöbler och njuta av ett glas vin i eftermiddagssolen.

Vi tog också en promenad tillbaka längs floden eftersom vi passerat en bar/restaurang, som såg så mysig ut. Här slog vi oss ner på "sandstranden" i var sin solstol medan solen började dala bakom bergen.

Senare kom även grillen fram och vi kunde avrunda en toppendag!

När vi vaknade på söndagsmorgonen var himlen kolsvart igen och en stund senare var åskregnet ett faktum! Gissa om vi var glada och nöjda när vi lämnade Königstein, nu på väg norrut...

Sedan har vi fått en fråga från flera om vi sett många svenska husbilar här nere. Sanningen att säga har vi inte sett en enda svensk registreringsskylt sedan vi lämnade Rostock. I Park Sans Souci hörde vi dock ett svensktalande par. Det är glest mellan husbilar från andra länder också. Vi har sett några från Nederländerna och någon enda från Belgien och Österrike.

Spreewald

Från ett världsarv till ett annat, helt annorlunda sådant gick vår fortsatta resa. Vi startade från Potsdam efter en sen frukost med siktet inställt på Lübbenau i Spreewald. Spreewald är en region i Brandenburg och en del av området är klassat som biosfärreservat. Området har fått sitt namn efter floden Spree, som delar sig i flera armar och området genomkorsas av 100-tals kanaler och små floder.

Vi ville vara framme före lunch för att säkert få en plats på den stor ställplatsen eller deras camping. Ställplatsen var helt fullbelagd och när vi trasslat oss ut den smala vägen till campingen möttes vi av beskedet att inga lediga platser fanns förrän efter helgen. I appen Park4night fanns även en ställplats precis vid järnvägsstationen, och under över alla under, här höll en husbil på att tömma gråvatten och hade troligen just lämnat den enda lediga rutan som fanns här, Yippi! här stannade vi och även om mysfaktorn var 0, så kunde vi stå här ett dygn för 8 €. Det fanns färskvatten och möjligheter att tömma gråvatten och toalett.  Det fanns även några eluttag, men kostnad för detta tog vi inte reda på.

Vi fixade lite lunch och tog sedan en promenad ner till centrum och hamnen. Vi hade bestämt oss för en tur med Kahn, de traditionella båtarna som stakas fram på kanalerna.

Det fanns en rad olika turer att välja på, men för oss räckte en av de kortare turerna, en tvåtimmars tur med 30 minuters paus i Lehde, där man kunde fika eller ta en titt på ett hembygdsmuseum. Turen kostade 14 €/person och var väl lite av "Been there - Done that". Nog såg det betydligt mysigare ut att glida fram i kanot eller kajak som många gjorde. 

Sedan hade nog turen varit mer givande om vi förstått all den information som "chauffören/guiden" delgav oss. Tyvärr var den som vanligt enbart på tyska och min gamla skoltyska lyckades bara förstå att det handlade om områdets stora artrikedom både vad gäller växter och djur, främst fåglar. 

När vi kom tillbaka till staden handlade vi naturligtvis Spreewalds mest berömda souvenir, nämligen inlagd gurka i olika kryddningar. Jisses så god den var!

Idag plockade vi ner våra cyklar för är det något som man ska göra här så är det att cykla längs vattendragen. 

Vi skaffade en karta på turistbyrån, där alla cykelleder var utmärkta. Dessutom var de väl skyltade och en del har t o m fått passande namn, t ex Gurkenradweg. 

Vi bestämde oss för att cykla till grannstaden Lübben, som ligger 14 km bort. Med våra elcyklar var vi snart där och efter en promenad i staden vände vi tillbaka och det blev en riktigt fin tur. 

Förutom ett gäng tranor som gick ute på en åker och åt blev dagens naturupplevelse en stork som också försåg sig av resterna efter skörden.

Väl tillbaka vid husbilen kände vi oss klara med Lübbenau och fortsatte ytterligare en bit söderut....