Roadtrip i Andalusien, Dag 1

 När vi bokade vår resa hit ner till Aguilas bestämde vi oss också för att utforska några av Andalusiens pärlor, eftersom hela södra Spanien var en vit fläck på vår karta. Samtidigt ville vi inte helt planera in utflykter i förväg även om det medförde att vi inte bokade några biljetter till t ex Caminito del Rey hemifrån (För tillfället är det nästan helt uppbokat en månad framåt). Vi tänker att det troligen blir flera resor till de här regionerna.
I torsdags for vi så iväg med hyrbilen på A92 upp i bergen förbi Granada och med nationalparken El Torcal som dagens huvudsakliga mål. 

 

På vägen dit visade det sig att det inte skulle bli någon större omväg att åka förbi starten för Caminito del Rey, så vi åkte dit upp genom den häftiga naturen för att se hur det såg ut och sondera lite inför ett kommande besök.

Caminito del Rey ligger ca 6 mil norr om Malaga och är en spång på klippvägen ca 100 meter över floden Guadalhorce. Den byggdes ursprungligen av fångar i början av 1900-talet, som förbindelse mellan ett kraftverk och en vattenreservoar.  och den stängdes 2001 efter flera dödsolyckor och har sedan renoverats för att återinvigas 2015, som ett av Spaniens mest populära turistmål.
Vi strosade omkring i samhället vid vandringsstarten och beundrade det vackra dammbygget i floden. Det startade 1914.

Kungens karmstol är ett minnesmärke från ett besök av monarken på 20-talet.

El Torcal
Sedan fortsatte vi vår färd mot El Torcal på svindlande vägar upp i bergen.
El Torcal ligger ca 45 km norr om Malaga och blev 1978 klassat som nationalpark. Det är känt för sina otroliga kalkstensformationer.

Hela området var beläget under Tetishavet för 150 miljoner år sedan. Våldsamma rörelser i jordskorpan tvingade havsbotten uppåt till kullar och berg, några av dem mer än 1300 meter höga. Följt av miljoner års erosion har det blivit ett av de mest spektakulära kalkstenslandskapen i Europa.
Trots tuffa förhållanden är det ett riktigt växt- och djurparadis, med mer än 30 arter av orkidéer och en del endemiska kräldjur.
Till slut kom vi fram till parkens besökscenter. Där fanns det restaurang, utställningshall och en butik med bl a kartor, böcker och souvernirer. Det finns tre olika vandringsleder, varav den gröna (1,5 km) och den gula (3,0 km) är cirkulära, med start och mål vid centret. Vi nöjde oss med den gröna rundan, som även den tog en god stund med många fotostopp. Många av formationerna har fått namn som knekten, kamelen och sfinxen efter deras utseende.

Kan det här vara kamelen??

Det finns också en utsiktsplats, Mirador Las Ventanillas (fönstren), där man en klar dag kan skymta Nordafrika.

Ute på utsiktsplatsen.

Efter att ha fått lite mat i magen fortsatte vi vår resa mot kusten och Hotel Bahia de Almunecar, där vi bokat in oss två nätter.
Fortsättning följer....

 

Vårt hörn av Aguilas

Vi har efter en dryg vecka funnit oss väl till rätta i vårt radhus på Calle Flor De Lys 5 i Hornillo, den del av Aguilas, som ligger på höjden längst österut med en härlig utsikt över staden och Medelhavet.
Hornillo är ett fräscht område som är utsmyckat med massor av mosaikarbeten på allt från husmurar till refuger och fontäner.

Knappt 200 meter från vårt hus ligger Rincón del Hornillo, en underbar plats, med en bred trappa täckt av mosaik och med vackra pelare vid sidorna. Platsen tycker vi påminner om Gaudis Parque Guéll i Barcelona . Skaparen heter Juan Martinez "Casuco" och det hela färdigställdes 1987.

Strax nedanför trappan når vi vår egen lilla strand Playa del Hornillo. Den delas på mitten av en järnvägspir som konstruerades 1903, av British South Eastern Railway Company, för att kunna lasta järnmalm från tågen direkt på skepp. Den är numera klassad som historiskt minnesmärke.

Stranden ser inbjudande ut men lockar inte riktigt till några bad då temperaturen sjunkit några grader och vi fått leta fram en tröja ur resväskan. Vattnet var dock 18 grader för några dagar sedan.

Igår fick vi uppleva vad uttrycket "Bra service" innebär.
I förrgår när vi åkte från golfbanan upptäckte vi att det var dåligt med luft i det ena bakdäcket på hyrbilen. Vi åkte till en mack och fyllde men i går morse såg det nästan likadant ut igen. Efter ett samtal till hyrfirmans servicetelefon tog det 20! minuter så kom ett sms med vår och servicebilens positioner utmärkta och ett par minuter senare kunde vi vinka in Antonio på vår gata. Efter några telefonsamtal på smattrande spanska åkte Lars och Antonio iväg till en liten däckfirma och en stund senare kommer Lars hem med lagat däck och en skruv borttagen ur detsamma). Ett tillfälle som detta tackar vi högre makter för Google Translate eftersom Antonios engelska var sämre än vår spanska och det vill inte säga lite!
På eftermiddagen åkte vi med ett 10-tal andra från Golf del Sol med tåget till Lorca. Tåget går uppe i bergen och vi fick bl a fina vyer över vår golfbana och härifrån syns det tydligt hur mycket dammar det finns som bollen kan hamna i!

Sedan gick färden genom en del av alla de frukt- och grönsaksodlingar som finns här nere.

Efter en dryg timme på tåget var vi framme i Lorca. Då var alla rejält sugna på lunch så dagens meny på en kineskrog smakade perfekt. (Vi var så hungriga så det blev inte ett enda foto från vår trevliga lunch).
När vi sedan skulle ta bussen tillbaka visade det sig att den gick enligt helgtidtabell och detta gav oss en extra timme i Lorca. Den 19 mars firas nämligen Dia del Padre (Fars Dag) i Spanien. Varför firas det just den här dagen? Svaret finns i den katolska kalendern och dagen hör ihop med Dia de San José. San José var alltså Josef, Jesus far.
När det är helgdag i Spanien är det något annat än hemma. I princip all affärer (t o m stora Mercadona) och många restauranger stängda.
Under vår extra timme hann vi med en liten promenad längs gator kantade med apelsinträd och vi fann ett torg där blåregnet blommade för fullt.

Gårdagen avslutades med en pubkväll, med bl a Quiz arrangerad av Golf del Sol.
Tiden går så fort här nere och nu är vi redan i mitten av vår andra vecka av de fyra som kändes som en riktigt låååång semester innan vi åkte....