Alltsedan vi kom hem från vår Europaresa har vi längtat efter åtminstone några nätter till i Laikan innan vi kör till vinteridet. Länge verkade det lite hopplöst; hade vi inte något inbokat var eller varannan dag så blåste det kulingvindar eller regnade på tvären.
Helt plötsligt såg det dock ut som om vi skulle få några dagar innan den snö som SMHI hotar ska komma. Vi packar ut våra duntäcken, rejält med varma kläder och lite mat och plötsligt var vi på väg västerut mot vårt älskade Bohuslän.
Vårt mål var Malmön, en av våra favoritplatser. Här är det campingförbud under högsäsong så vi har bara varit där på många dagsbesök och varit ute och vandrat på alla de fina lederna som finns på ön.
Visst är det härligt med sommar.....
Vi kallar det ofta för Bohus Malmön men det är egentligen bara postadressen och ön heter kort och gott Malmön. Här finns ca 250 bofasta medan befolkningen mer än tiodubblas under sommarmånaderna.
Malmöns historia rymmer mycket stenhuggeri. Den första stenbrytningen startade redan 1830. På 1930-talet gick stenhuggerinäringen kraftigt tillbaka, så även på Malmön, men den fortsatte ändå i minskad omfattning, och upphörde inte helt förrän 1977.
Färjan från Tullboden till Malmön går varje halvtimme och snart är vi ute på ön.
Vi har siktat in oss på en av fricampingplatserna på västra sidan av ön och den här torsdagseftermiddagen var vi definitivt den enda husbilen här ute så vi valde en plats med utsikt mot Hållö. Vi hade planerat att grilla men vindarna var både kraftiga och iskalla så det blev både "komma-fram-öl och plockmat inne i värmen istället.
Nästa morgon har det mojnat så efter frukost ger vi oss iväg längs Soteleden, vars etapp 8 går Malmön runt. Den går precis förbi vår nattplats så vi fortsätter söderut över klipporna.
Den här karga naturen tycker vi är så otroligt vacker och den röda bohusgraniten skiftar i olika nyanser där vi vandrar över hällar och stenskravel efter alla de stenbrott som funnits här.
När vi passerar Kvarnvik där det på sommaren blommar mängder med kaprifol och nyponrosor i snåren passerar vi en kaprifol som fortfarande håller ut.
Det blir en rejäl promenad på strax under milen och då går vi ändå inte längs östsidan som är lummigare och där man passerar den härliga stranden Pärlane, som sommartid ger lite medelhavskänsla med finkornig sand och vatten som skiftar i turkos.
Längs vägen såg vi stora samlingar med sidensvansar som kalasade på bären i träden, men inte var det lätt att få dem att fastna på foto.
Väl tillbaka vid bilen har jackan öppnats och vantarna åkt av och vi njuter av en välförtjänt lunch innan vi åker vidare i ett Bohuslän som kommit in i en skön höstlunk.
