Skolavslutningar och resestart

 Veckan som varit har dominerats av skolavslutningar. I torsdag slutade Lars barnbarn, Liam, åk nio så då fick vi efter ett par pandemiår vara med på avslutning i Floby kyrka. Sedan blev det förberedelser för storebror Adrians studentfirande på fredagen. Så skoj att få vara och fira ungdomarnas högtidsdagar.

Sedan var det äntligen dags att packa för vår Islandsresa, som vi ursprungligen bokade i juni 2020, men då fick vi ju påhälsning av ett litet virus, som förändrade det mesta i vår tillvaro. Nu fick vi plocka fram vildmarksbyxor, regnkläder, mössa,vantar och t o m ett par tunna långkalsonger, men naturligtvis också badkläder. Vi har bokat en paketresa hos Vulcanresor, som innebär hyrbil och åtta inbokade övernattningar längs Ringvägen runt Island. På söndagen var det dags att ta tåget upp till Stockholm och nog var vi lite oroliga efter alla skriverier om kaoset på Arlanda, men vi var ändå glada över att vi bokat en hotellnatt på Comfort Hotel Arlanda Airport, så vi är på plats i god tid på avresedagen..

När vi kommer upp till ett soligt Stockholm vid lunch ställer vi in vår packning i förvaringsboxar och tar en skön promenad längs Strandvägen till Nordiska museet på Djurgården.

Nu är det många år sedan vi var här sist, men den enorma statyn på Gustav Vasa sitter precis lika imponerande och blickar ner mot entrén. Statyn skapades av Carl Milles och var klar 1925. Statyn är huggen i ek och rikt bemålad och förgylld. Målningen är utförd av Olga Milles, hustru till Carl. Kungens panna är formad av en bit ekträ från en ek som Gustav Vasa själv lär ha planterat vid sin födelsegård, Rydboholm, i Uppland.

Stockholm är verkligen en vacker sommarstad, men idag lockade främst utställningen Nordens Paris. Här förflyttas vi till haute couturens gyllene era och Parismodets nordligaste utpost - Franska damskrädderiet på NK i Stockholm, 1902 - 1966. Utställningen visas fram till den 18 september. Här visas ett hundratal plagg tillsammans med fotografier, filmer och berättelser om människorna i ateljen.

På hemsidan tas det upp tre höjdpunkter:

Den ikoniska modellen Amphora från Cristóbal Balenciaga. Den beställdes av Karin Ellhammar och bars på Operakällarens invigning 1961. (den mittersta rosa på övre raden).

Filmkostym sydd till Greta Garbo. Ateljen sydde upp hennes kläder till storfilmen, Gösta Berlings saga.

En aftonklänning i silverlamé, som syddes upp till en middag på slottet och var beställd av Karin Ekelund Sachs. (andra från höger).

Sedan tittade vi på utställningen "Come to Norden", där det visades reseaffischer från 1890- 1960. Här speglas några avgörande faktorer för turismen; fritid, välfärd, semester och drömmen om att resa. t o m en affisch om flygresor till Island fanns passande nog.

Den sista utställningen vi tittade på var "Arktis - medan isen smälter". Här får vi se isens historia och framtid, men framför allt de människor som bor i dagens Arktis. Det är en vacker utställning. "Mitt under polstjärnan - Där börjar Arktis".

Snart är det dags att strosa tillbaka till Centralstationen, hämta vårt bagage och ta flygbussen ut till Arlanda. När vi checkat in på vårt hotell, checkade vi också in vårt flyg på nätet.

Sedan tog vi en promenad till terminal 5 för att bevittna det omtalade kaoset. 

Trots att det var sen eftermiddag ringlade sig köerna långa och de sista hade säkert någon timme kvar i kön.

Även köerna till bagagediskarna var enorma. vi körde ut bagagetaggar och boardingkort i en automat och förhörde oss om möjligheten att lämna in vårt bagage idag och visst gick det bra. Efter en pizza gick vi tillbaka till hotellet, packade om våra tillhörigheter och vände ytterligare en gång tillbaka till terminal 5. klockan 18 var vi tillbaka på hotellet och så skönt det kändes att "bara" ha säkerhetskontrollen kvar på måndagen, även om det kommer att ta sin tid. Nu lutade vi oss tillbaka med ett glas rött och ser fram emot en spännande resa.

Pingstafton på Kinnekulle - Det blommande berget

I veckan fick vi ett mail från en av medlemmarna i Falköpings Fotoklubb, som tillbringar mycket tid i sin stuga på Kinnekulle. Det var en inbjudan till en improviserad fotoutflykt på pingstafton, eftersom det precis nu är blomningstid för ramslöken på Munkängarna, guckuskon ovanför Hjelmsäter och St Pers nycklar och andra orkidéer på Västerplana hed och vall. Naturligtvis lät det lockande. Vi åkte upp lite tidigare och tog en titt i stenbrottet, där vi stod tillsammans med en annan husbil på vår premiärtur i april. 

Nu var det TJOCKT med husbilar och vi tackade vår lyckliga stjärna att vi tog personbilen och kunde åka hem på kvällen. När vi sedan åkte upp till utsikten för att dricka vårt medhavda kaffe var varje husbilsplats fylld även här. Självklart förstår vi att vackra Kinnekulle lockar den här årstiden och en långhelg med sommarväder gör väl inte lockelsen mindre. Vi skulle träffa våra kamrater kl.17 vid Medelplana kyrka och vi åkte först upp mot Hjelmsäter och den lokal med guckusko som finns här. Guckuskon blommar under ett par veckor så det är bäst att passa på. Den är egentligen en outsider bland orkidéerna, men otroligt vacker eftersom den växer i klungor. Den har den största blomman av alla svenska orkidéer och den av våra orkidéer som mest påminner om tropiska arter.

När vi är på väg in i skogen berättar en av de som bor här uppe att det även växer en annan orkidé, nästrot, här bredvid spången. Det är så kul att vara ute med andra som har kunskaper och delar med sig av dem eftersom vi utan att tveka hade gått förbi den här orkidén och trott att det var en utblommad växt. Det som kännetecknar nästroten är att hela växten saknar klorofyll.

När vi kommer fram till guckuskon tillbringar vi en bra stund på marken för att försöka föreviga de vackra blommorna, vilka konstverk!

Sedan fortsätter vi till Munkängarna. När vi var här i slutet av mars såg ramslöken ut så här...

...men nu var synen (och doften) en helt annan. 

Det är så vackert här och många tillbringade pingstaftonskvällen med en promenad på stigarna i naturreservatat. Ramslök växer från de sydligaste landskapen och upp mot Uppland. Eftersom den trivs på lövängar och där marken är kalkrik och fuktig, finns den i rikliga mängder på Kinnekulle. Doften av ramslök påminner om vitlök, vilket gett den namnet "skogens vitlök" i folkmun. 

När vi fyllt minneskorten i våra kameror kände vi att det var dags att även fylla våra magar så vi åkte ner till Råbäcks hamn och tände en grill i en av de iordningställda platserna. Tänk att det finns något som smakar så gott som grillad korv en vacker kväll vid Vänerns strand och i trevligt sällskap!

Några stannade kvar vid Råbäck för att vänta in en vacker solnedgång medan några åkte för ett sista fotostopp vid Västerplana hed och vall. Det var i grevens tid vi kom dit, för även om dagsljuset varar länge den här tiden på året så finns det gränser. Vi hann dock ta en promenad på heden och visst finns där massor med orkidéer. Eftersom vi inte är några botanister njuter vi av skönheterna oavsett vad de heter. Den vanligaste orkidén här är St Pers nycklar, men t o m vi ser att alla inte är av samma art...

Sedan åkte vi hem, denna magiskt vackra kväll och nog kan vi konstatera att den här årstiden är Sverige mer än fantastiskt!