Alltid något sa Fan, när han såg Åmål....

Vi har ofta pratat om varför vi sällan eller aldrig åker till Dalsland, ett av våra grannlandskap, som egentligen har mycket av det vi gillar, bl a vacker natur och enligt ryktet fina golfbanor. I torsdags gjorde vi slag i saken och bokade en golfrunda och en ställplats på Billeruds GK, utanför Säffle, på eftermiddagen. Tyvärr hade SMHI stora svårigheter att förutsäga vädret så det blev en regnig och grå resa innan vi efter en snabb lunch kunde slå ut på banan, som enligt reklamen ska vara Värmlands mest natursköna golfbana (vi hade plötsligt passerat landskapsgränsen, men vad gör det...). Nu hade regnet nästan slutat men det blev en gråmulen eftermiddag.

Nästa morgon vaknar vi istället till en otrolig sommardag, med en knallblå himmel. Nu styrde vi kosan till Forsbacka GK, (i Dalsland!), där vi tidigare bara varit och ätit lunch vid ett tillfälle. Den här banan hade vi bara hört lovord om, och så vackert det var. Inte var det lättspelat med allt vatten som fanns runt omkring oss och som vi skulle slå den lilla vita bollen över vid många tillfällen. Vi fick hur som helst 4,5 timmars motion i helt magiska omgivningar. 

Efter en välbehövlig dusch styrde vi mot ställplatsen i Åmåls gästhamn. Det är en grusad plan, granne med hamnen så vi har en fantastisk utsikt över Vänern och båtarna. Ställplatsen sträcker sig från vägen, över hela grusplanen och ut på piren. 

Här är det bara några hundra meter längs ån in till stadens centrum. På ställplatsen finns färskvatten och möjlighet till tömning av gråvatten och kassett. Man har även tillgång till servicehuset i gästhamnen där det finns toaletter, duschar och tvättstuga. Det finns ingen el på ställplatsen. Kostnad 100 kr / natt. Inga mynt till duschar eller tvättstuga, det ingår i avgiften!

Under slutet av säsongen (runt oktober) kan det vara så att man tar bort servicen på ställplatsen pga väderlek, och då betalar man bara 100 kr vid nyttjande av servicehus annars står man gratis.Man kan betala med Swish eller gå till Turistbyrån och betala. (Dock måste man runda hamnen för att komma till turistbyrån och servicehuset).

Finns det då något att titta på i Åmål, eller gäller devisen i rubriken? Nu var vi bara här en sen eftermiddag, kväll så sevärdheter som Hantverksmagasinet, som drivs av Åmåls Slöjdare & Konsthantverkare, i ett gammalt spannmålsmagasin och Hembygdsmuseet, inrymt i ett hamnmagasin, där olika miljöer visar hur livet var i Åmål förr i tiden fick inget besök denna underbara sommarkväll. Istället tog vi en promenad längs Åmålsån... 

...och kom då till Gamla Staden med den fina stadsparken Plantaget. Parken återinvigdes 2017 efter en rejäl ombyggnad. Här fanns tidigare stadens handelsplats och runt omkring låg de finaste bostadskvarteren. Alltsammans, förutom Vågmästargården brann ner 1777, men sedan har området undgått alla bränder och är idag en av landets bäst bevarade 170-talsmiljöer.

Vågmästargården

I Plantaget finns flera skulpturer, bl a Vattenlek av skulptören Anders Jönsson.

I kulturella sammanhang är väl Åmål känt i många länder som "Fucking Åmål", men här finns också Sveriges största bluesfestival (även om den tyvärr är inställd även i år). 

Vi kan tänka oss att komma tillbaka hit och titta lite närmare på den typiska småstaden men den här gången väntade en annan upplevelse, som vi pratat om i flera år, så på lördagsmorgonen bar det iväg mot nya mål....

 

 

Midsommar vid Kinnekulle

 

Arkivbild

 I torsdags startade vi vår lilla midsommartur i svinottan. Kl 09:20 hade vi en bokad golftid på Lundsbrunns GK, som tidigare i år blev utsedd till "Årets golfklubb 2021" och nu skulle vi gå en runda där i ett strålande sommarväder, på vår väg mot Kinnekulle. 

Efter en snabb dusch satte vi oss åter i husbilen eftersom vi misstänkte att ställplatserna uppe på Kinnekulle snabbt skulle fyllas på torsdagseftermiddagen. Vi hade egentligen siktat in oss på en plats i Stenbrottet, men när vi åkte igenom Hällekis fick vi se en liten ställplats ner mot Hönsäters småbåtshamn. Det blev en helomvändning och strax hade vi installerat oss på en av de åtta platserna. Servicen bestod av el + gästhamnens små servicebyggnader med kök, dusch och toaletter. Kostnad 150 kr, som betalades med swish.

Efter en lunch blev det en promenad rakt över vägen till Falkängen. Falkängens Hantverksby består av åtta hus, alla från sekelskiftet och som förr var arbetarbostäder för anställda vid cementfabriken. 

Samtliga hus är fint renoverade och de gamla lägenheterna med entré mot gatan rymmer nu 12 olika hantverkskollektiv. Hantverkare från hela landet hyr lokalerna och de ställer ut sina alster och ordnar försäljning hela sommaren. Öppettiderna är 10-18, från 1 maj till 31 augusti. 

Falkängen har en mysig kaffestuga med stor uteservering, samt ett fint vandrarhem med ca 120 bäddar, två festlokaler och två konferenslokaler. På Falkängen finns även ett vagnsmuseum, örtagård, bruksmuséum, en fossil- och mineralutställning där främst Kinnekulle och Västgötabergens geologi beskrivs.Husen på Falkängen var på väg att förfalla i början av 1980-talet och kommunen försökte sälja dom för en krona styck, dock utan framgång. Rivningshotet var överhängande när dåvarande landshövding Frithiofson räddade husen och med statliga pengar påbörjade en renovering. Efter hand rustades sen alla hus upp så idag är det en härlig miljö att strosa runt i.

Här går också Kinnekullebanan förbi, en enkelspårig järnväg mellan Gårdsjö, norr om Mariestad och Håkantorp söder om Lidköping. Det sägs vara en av Sveriges vackraste järnvägssträckor.
 

Sedan promenerade vi ner till den lilla hamnen där vi bara njöt i eftermiddagssolen...

...innan hungern gjorde sig påmind och vi fixade till en lättlagad tallrik med rökt lax och potatisallad.

Midsommarafton började vi med en promenad längs  Sjöråsleden, som är en 4 km lång led, som startar just vid ställplatsen. Den följer Vänerns strand genom Hällekis och följer sedan Sjöråsån. Det blev en skön vandring, även om vi blev ganska illa åtgångna av myggorna under partierna inne i skogen. Längs leden kunde vi också logga ett antal geocacher. 

På en del ställen vaktades spängerna av kossor, som inte hade några större tankar på att flytta på sig, så vi fick bli ganska närgångna innan de släppte förbi oss.

Efter lunch åkte vi upp till Högkullen, där Kinnekullegården ligger, med en otroligt fin utsikt. Serveringen var liksom de flesta andra näringsställen här i närheten stängd till många besökares förtvivlan.Visst kan vi förstå att de flesta vill vara lediga en midsommarhelg, men det är ändå en av de helger med flest besökare på Kinnekulle??

Härifrån tog vi den lilla stigen upp till utsiktstornet, där man kan se ända till Värmlandssidan av Vänern vid fint väder.

När vi kom fram dit var även detta stängt så vi fick nöja oss med utsidan den här gången.
Kinnekulles topp är 306 meter över havet. På denna topp lät Carl Klingspor år 1892 uppföra ett 19 m högt torn. Eftersom Vänern också är några meter ovanför havet blir skillnaden från tornets topp och vattenytan bara 276 meter. Den höjden råkar vara exakt lika hög som Eiffeltornets högsta utsiktsplatå är  ovanför Paris gator. Det var länge en berömd attraktion och jag vet vilket äventyr jag tyckte det var att trava upp där när jag var 5-6 år. Sedan började det förfalla och var avstängt i flera år. Tornet överläts till Götene kommun och en tid senare i april 1982 brann det ner till grunden. Året därpå byggdes en rekonstruktion av tornet (dock utan den fina snickarglädjen) och nu har Kinnekulle en fin turistattraktion.

Uppe på platån finns också de s k Kungastenarna, med kungligheters "autografer" inristade sedan nästan 200 år tillbaka. De senaste är från Viktoria och Daniels besök 2010.

Den största stenen berättar att Karl XIII:s hustru Hedvig Charlotta var här 1814, men det sägs att hon blev buren hit i en länstol av starka Kinnekullebönder....

Alldeles intill utsiktstornet på Kinnekulle finns ett monument till minne av den flygkrasch som skedde på Kinnekulle 1944. Natten mot den 29 augusti 1944 störtade ett brittiskt flygplan av typen Lodestar på toppen av Kinnekulle. Planet hade startat från Bromma och hade med sig 12 unga norska motståndsmän och 3 besättningsmän. Endast 4 personer överlevde och minnesmonumentet restes gemensamt av Sverige, Danmark och Norge 1945. 

Nu var det dags att styra kosan mot Blomberg några km bort för att återuppta vårt traditionella midsommarfirande, som vi satte på paus förra året. Nu var vi alla sex fullvaccinerade och så kul det var att ses igen. Efter gofika tog vi en promenad på en del av den nyrenoverade Blombergsleden. Den går så i en omväxlande natur och kommer bl a förbi Sigrid Storråda som har sin hemmahamn här, när hon inte ligger ute vid Läckö för sommarturer på Vänern. (Om Sigrid Storråda skrev vi lite förra sommaren Sigrid Storråda).

Vi passerade också småbåtshamnen och den fina badplatsen denna underbara midsommarkväll.

Sedan blev det naturligtvis en traditionell midsommarmåltid med alla tillbehör, inklusive falsksjungna snapsvisor...

... innan det blev några hårda matcher i den lika traditionella sporten "hästskokastning".

På midsommardagen vinkade vi "På återseende" till våra vänner och vårt sista stopp på vår midsommarresa blev Mariestads GK, en otroligt fin och välskött bana där vi gick en runda i trevligt sällskap med ett par från Borlänge, som var på golf-husbilsresa här nere. 

Nu blir det några dagar på hemmaplan men eftersom SMHI utlovar fint sommarväder rullar vi snart iväg igen....