Vid vår förra resa på Vildmarksvägen (2016), besökte vi Hällingsåfallet, så vi hade tänkt hoppa över det den här gången. När nu solen sken från en klarblå himmel var det vackra vattenfallet så lockande att vi tog den ca 2 mil långa grusvägen dit ännu en gång.
Hällingsåfallet är ett av Sveriges högsta vattenfall och det faller ner i Sveriges längsta kanjon.
Fallet forsar ner i en 42 m djup ravin och trycks sedan ut i en smal kanjon. Efter ca 800 meter vidgar sig sprickan och vattnet sprids ut i en lugn flodfåra.
Vi parkerar på parkeringen där en anpassad väg leder ner till fallet. Det finns flera utsiktsplatser...
...och när solen skiner som idag bildas regnbågar i vattenfallet. Nu såg vi en stark regnbåge och kunde skönja ytterligare en.
På ena sidan ravinen löper en hyfsat lättgången och delvis spångad led och vi följer den ner till slutet på kanjonen.
Här njuter vi i solen en stund innan vi vänder tillbaka.
Nu var det lunchdags och korv med bröd smakar förträffligt när man kan sitta i kortärmat.
Sedan återstår bara vägen tillbaka till civilisationen. För att slippa åka tillbaka till Gäddede styrde vi mot Bågede och då blev det 3 mil på ännu lite sämre grusväg. Väl omskakade kom vi ut på Vildmarksvägen igen och åkte till dagens övernattningsplats, Gubbhögens Naturcamp.
Här finns platser för övernattning med husbil, husvagn eller i tält och dessutom finns det två enkla stugor. Dessa är dock stängda denna coronasommar. Platsen ligger naturskönt vid Stora Flåsjön och det finns en fin badbrygga, även om dagens temperatur inte lockar till några bad.
Dessutom finns flera grillplatser, ett par torrdass, soptunnor och en kran med friskt källvatten. Man tar ingen bestämd avgift utan man får swisha en slant för fortsatt skötsel av den här fina platsen. På kvällen kan vi dryga ut vår kycklinggryta med några smörsopp och sammetssopp vi hittade i skogen.
Nästa morgon fortsätter vi ner till Strömsund och sedan bär det vidare söderut, via Östersund. Vi gör ett litet stopp i Klövsjö, som marknadsför sig som Sveriges vackraste by och kanske att vi kan hålla med när vi såg utsikten från kyrkan och den mysiga lilla hembygdsgården.
Sedan hamnar vi på Klövsjö-Vemdalens GK framemot kvällen. Där går vi till Fäbokrogen (golfrestaurangen) och kopplar av med varsin "Höga Kusten" efter en lång åkdag.
Idag spelade vi på den otroligt natursköna banan. Det var nästan så vi kombinerade fjällvandring och golfspel.
Om det var kuperat? Gissa två gånger! Drygt 15 000 steg visade stegräknarna när vi kommit runt och hade vi haft bärplockare med oss kunde lingonplockningen också varit avklarad.
Efter en sen lunch på Fäbokrogen och en välbehövlig dusch gav vi oss åter iväg. Nu tornade mörka moln upp sig och lätta regnskurar kom när vi åkte mot Tännäs och sedan de drygt 10 milen ner mot Särna.
Många renar såg vi bredvid och på vägen.
Nu ikväll sitter vi på en av de "lägerplatser" som ställts i ordning längs Österdalälven. Denna heter Kringelfjorden N. Det är platser för övernattning mitt i naturen utrustade med toaletter, eldstäder, slogbodar (vindskydd), ved och soptunnor. Kostnad för övernattning 60 kr, som kan swishas.
I morgon ska vi fortsätta ner mot Älvdalen och då hoppas vi det utlovade regnet drar snabbt förbi.
På söndagsmorgonen tog vi en promenad vid Trappstegsforsen innan vi fortsatte upp mot Stekenjokk.
SMHI lovade en småblåsig dag med max 5 grader och regnskurar då och då innan det skulle klarna upp på kvällen.
På Stekenjokkplatån var det betydligt lugnare än vad som vittnats om under sommaren och framemot kvällen var vi ett 10-tal bilar.
Visst tog vi en promenad i närområdet och läste bl a på minnesstenen om malmbrytning:
"Mellan 1976 - 1988 bröt och anrikade Boliden på denna plats ca 7 M ton malm som innehöll koppar, zink, guld och silver.
Efter avslutad drift har området efterbehandlats och sandmagasinet var det första i Sverige som åtgärdades genom överdämning."
Eftermiddagen blev en lugn historia där vi ägnade oss åt strumpstickning och sudoku. Annars vet de som känner oss att "ta det lugnt" inte är vår starkaste gren.
Eftersom vi tänkt bli bättre på att använda vår Omniaugn slog vi på stort idag och gjorde först en inbakad pizza, som blev riktigt bra...
... och sedan när vi ändå var på G blev det en citronkaka på mix. Några minuter till och den hade varit perfekt, men nu kan vi tills nästa gång.
Fram emot kvällen börjar molnen lätta och vi får en otrolig vy framför oss.
Vi har laddat ner en "Aurora-app" för att kunna följa våra chanser att få se norrsken. Chansen skulle vara 25% så vi satt uppe en bra stund innan vi gav upp och kröp till kojs.
Dock satte vi mobilen på alarm kl. 02 och döm om vår häpnad när ett svagt grönt sken syntes över himlen. Det blev att hoppa i kläderna och gå ut i nattkylan.
Visst fick vi se norrsken, inte det där dansande, intensivt gröna som kan ses under vintern längre norrut, men för vår del var det en häftig upplevelse att stå där i det tysta mörkret och titta upp på himlen.
T o m Karlavagnen fastnade på minneskortet.
Efter en knapp timme kröp vi ner i sängarna igen, så nöjda med vårt livs första norrskensupplevelse.
På måndag morgon vaknar vi till en strålande dag. Solen skiner och vinden har mojnat så vi packar en fikaryggsäck och följer skoterleden upp till toppen med masten, på andra sidan vägen. Vi knatar på och husbilarna nere på platån blir mindre och mindre.
När vi kommer till toppen, på ca 1040 m, är vi uppe vid Stekenjokks väderstation där Sveriges kraftigaste vindstyrka på 47,8 m/s uppmättes 2017. Idag var vinden obetydlig och när vi beundrat av de fina vyerna...
... slog vi oss ner och njöt av vår fika.
Sedan var det bara att trava ner igen. Då fick vi se en renhjord som skulle korsa bilvägen.
Tillbaka vid husbilen fortsatte vi njuta utanför husbilen, där även lunchen åts.
Sedan tog vi beslutet att fortsätta resan hur skönt vi än hade det i solen.
Efter bara en liten stund gjorde vi första stoppet vid Gaustafallet, som vi missade vid vårt förra besök. Det fanns bara en liten P-ficka vid vägen...
... och därifrån gick en liten stig ner till det brusande fallet. Det var riktigt läckert med ett grönskimrande vatten.
Sedan fortsatte vi mot Gäddede, eftersom vi tänkt ta in på Gäddede Camping och Stugby över natten, efter flera nätter med fricamping. Det blev ett stopp på 1,5 h för vägarbete vid en bro utanför Ankarvattnet så det hann bli tidig kväll innan vi var framme.
Vi valde en campingtomt på första parkett vid sjön, men kalla vindar gjorde att vi efter en varm dusch stängde dörren om oss och stannade inne. Tisdag morgon hade vinden mojnat och en fin dimma låg över sjön.
Denna lättade snart när solen värmde och vi tog en promenad i samhället. Först gick vi en nostalgipromenad till Kraftverket. Det hade Lars besökt tillsammans med en av bröderna och deras föräldrar för nästan 65 år sedan. Då var resor något mycket ovanligt för de här små killarna.
Sedan tittade vi på världens största snöskoter, som byggdes i Gäddede 1992 och som finns noterad i Guinness rekordbok.
Den har måtten: Längd 8,20 Bredd 2,50 och Höjd 3,50 meter.
Lite annorlunda vägmärken mot i våra hemtrakter såg vi också.
Efter tömning och fyllning av diverse tankar var det dags att resa vidare mot nya mål...
