Karleby kulturstig och Mariestads GK

I onsdags skulle vi åka till Mariestads GK och träffa Tommy och Inger från Motala för att ha ett planeringsmöte inför höstens husbilsgolf i TL-golfarna. Då vi skulle ses fram på eftermiddagen undersökte vi om det fanns något intressant på vägen till Mariestad att upptäcka denna soliga sommardag.
Vi bestämde oss för att gå Karleby kulturstig, en liten rundvandring på ca 2,5 km. Enligt reklamen är det en upplevelsevandring i tid och rum med mycket att upptäcka längs vägen.
Den startar vid Persgården, som är en hembygdsgård i Ullervad - Leksbergs hembygdsförenings vård. 

Här åt vi först vår medhavda lunchsallad innan vi travade iväg längs grusvägar och stigar. 

Efter vägen finns ett 40-tal informationstavlor som på ett både informativt och humoristiskt sätt berättade om växter, byggnader, varggropar och mycket annat. (någon hade också försett leden med ett antal geocacher).
Vi travade på och njöt av både fin natur, betande får och en massa mygg inne i skogen!!!

Ormatät och djävlahög skulle en bra stenmur vara!

Sedan fortsatte vi till den fina ställplatsen på Mariestads GK, som ligger strax ovanför Vänerns strand. Där hann vi avnjuta både gott fika (med social distans!)...

... och grillat medan idéer om hur vi ska kunna ordna vår golftävling med trevligt umgänge så säkert och bra som möjligt i dessa corona-tider.

Foto: Tommy Palm

Vi fick uppleva en underbar solnedgång innan det var dags att krypa in i husbilarna för idag skulle förmiddagen ägnas åt en golfrunda. 

Banan här är i ett jättefint skick och spelet blev som vanligt ömsom vin och ömsom vatten. Koncentrationen var nog stor för inte en enda bild tog vi och när vi sedan ätit en god och välförtjänt lunch var det dags att åka hemåt för att packa om husbilen. I morgon drar vi iväg mot nya mål för nog är det bäst att passa på när Sverige är som allra vackrast och vi även fått ett underbart väder... 

Vackra Kinnekulle!

I söndags hade vi bestämt att vi äntligen skulle göra en vårtur till Kinnekulle. Enligt säkra källor blommade ramslöken på Munkängarna som allra ymnigast just nu och vi valde medvetet söndag - måndag i förhoppning att de flesta helgbesökarna åkt hemåt.
Vi hade tänkt övernatta i det fantastiska stenbrottet på berget och så här på söndagskvällen blev vi ca 15 husbilar som fricampade där och då hade vi gott om plats. Tack och lov slapp vi uppleva det som bloggen Våra Husbilsresor 
skrev om efter Kristi himmelsfärdshelgen med 100-tals bilar på plats. 

Stenbrottet på Kinnekulle är ett 40 meter djupt stenbrott där kalksten brutits mellan 1892 - 1979 då Cementa lade ner sin verksamhet i Hällekis. Då hade fantastiska 80 miljoner ton kalksten brutits.Den lilla sjön i brottet anlades på1980-talet för att rädda grundvattenförsörjningen till Munkängarna, som ligger nedanför.
Numer har det blivit ett uppskattat rekreationsområde med promenadvägar, grillmöjligheter och i dammen finns regnbågsöring inplanterad. Fiskekort krävs.
Vi tog en fin kvällspromenad runt brottet och den här underbara kvällen hade många sökt sig ut med kvällspicnic och grillar.

Den här miljön bjuder på otroliga vyer och lockar till massor med foton. 

Sedan satt vi ute länge och bara njöt. Det var verkligen en kväll när svensk försommar är som allra bäst!
På måndag förmiddag kom Lisa (med bloggen Lisas Hjulhus), Manfred och lilla Cissi. De hade med sig en packad fikaryggsäck så vi vandrade iväg mot Munkängarna för att njuta av drivorna av ramslöksblommor och den svaga vitlöksdoften som kändes i luften.

 

Namnet Munkängarna härrör troligen från tiden fram till 1400-talet då Råbäck tillhörde Vadstena kloster. området har varit naturreservat sedan 1970-talet och syftet är att bevara ett ädellövskogsområde, öppna ängsytor och en orörd klevkant.

Vi fortsatte vår promenad ner till Råbäcks hamn med stenhuggeriets röda byggnader. 

Här anlades Råbäcks Mekaniska Stenhuggeri 1888, som ett av de första maskinellt drivna stenhuggerierna och ett tusenårigt hantverk omvandlades till industriarbete. Verksamheten drevs fram till 1970. Här kan man nu gå med på guidade visningar på det gamla stenhuggeriet, men dessa är inställda tills vidare p g a känd orsak.
Vid hamnen finns en populär ställplats och man har också ställt ur rustika stenbord. Här fikade vi innan vi travade tillbaka till stenbrottet.

Efter att vi vinkat "på återseende" till Lisa och Manfred åt vi en enkel lunch och gjorde oss klara för hemfärd.

Det blev ett sista stopp vid Österplana Hed och Vall. Det är nog Sveriges enda alvarmark utanför Öland och Gotland. Alvarmarken kännetecknas av kala kalkhällar och ett tunt jordlager på kalkberget. Här växer ett tiotal arter av orkidéer och främst de vårblommande Sankt Pers nycklar vid Österplana kyrka är en stor attraktion. Visst får man offra sig lite för att få till bilder på skönheterna...

Sedan var det bara att åka hemåt och sammanfatta vår första tur med Laikan med ett VG.