León och häftiga vyer...

När vi lämnade Portugal ställde vi kosan mot León, en av de mest betydande orterna efter Camino Francés. León var från början läger för den romerska sjunde legionen och var en mycket betydande stad under medeltiden.
Idag är staden mest känd för sin vackra katedral.

Den är byggd i gyllene sandsten och är uppförd där kung Orodoño II:s 900-tals palats stod och otroligt nog tog det bara drygt 50 år att uppföra den otroliga byggnaden på 1200-talet. Katedralen är verkligen enorm och det största skeppet är 90x40 meter. Väggarna är nästan täckta av 125 st stora och 57 mindre, runda fönster och tillsammans upptar de en yta av 1900 m². Det finns fönster från varje sekel från 1200- till 1900-talet.

Vi gick runt med var sin audioguide, som gav bra information, även om den blev lite för ingående ibland.

Virgen Blanca är en gotisk skulptur av en leende Maria. Förr möttes pilgrimerna av henne innanför porten, men numera står hon i ett litet kapell och en kopia står vid dörren.

Efter renoveringsobjektet, som man nog får kalla katedralen i Santiago de Compostela, var detta verkligen en sevärdhet och många foton i alla vinklar blev tagna...

 Tänk att kunna bygga så här....

För övrigt var centrala León en positiv upplevelse, massor med välbevarade vackra hus längs gatorna och överallt små torg med mysiga caféer och restauranger där vi åt dagens middag.

Vacker stenläggning

Vi gick även förbi Casa de Botines, som faktiskt är ritat av en ung Antonio Gaudi.

Senare på eftermiddagen fortsatte vi mot Burgos och Camping Camino de Santiago som låg några mil innan staden. Den finns med i ACSI-katalogen och dög för en övernattning, men inte så mycket mer.
Nästa morgon hade vi siktet inställt på bergsområdet mellan Burgos och Santander. Vi hade hittat en ort, Pesquera del Ebro när vi letade ställplatser i CamperContact. Orten ligger högt upp vid floden Ebro, som bildat en enorm canyon genom hela området. Vi åkte genom ett mycket säreget landskap...

...parkerade husbilen på ställplatsen och promenerade in mot den lilla staden. Den består till stor del av äldre bebyggelse som en del herrgårdar från 1500- till 1700-talet och en del av dem har fortfarande kvar sina "stensköldar" (och en del har fått nya).

I andra ändan på samhället finns en medeltida bro... 

...och enligt vissa skyltar ska korset framför kyrkan vara berömt och mycket väl bevarat.

Vi hade inte fått nog av vandring så vi gick till en av restaurangerna och fick en karta över de vandringsleder som lockar många turister till området. Valet föll på en led som följde Ebros canyon med riktigt höga berg på sidorna. Så vackert det var!

Vi gick en dryg halvmil till Ermita Nuestra Señora del Ebro, ett litet klosterkapell, där vi vände och tog samma väg tilbaka.

Lars fotar genom ett stort nyckelhål

Sedan åkte vi tillbaka till "stora vägen" och tog en avfartsväg åt andra hållet, mot Orbaneja del Castillo, en by som vi hittat på topplistan över norra Spaniens vackraste byar. Om den står det:  "Det är en en by där små vattenfall rinner förbi stenhusen. Byn ligger som en filmkuliss i landskapet, nedanför ett berg med spektakulära klippformationer och floden Ebro nedanför".

Den var verkligen lika fin som det sas och här strosade vi runt bland husen och på klippkanten ovanför, hela tiden med de vackraste vyer framför oss. 

Vi hann också med en enklare kvällsmåltid innan vi satte oss i husbilen för en kort kvällsetapp till ställplatsen Área de Corconte, som låg vid en större sjö, där många entusiaster ägnade sig åt kitesurfing.

Där somnade vi gott, otroligt nöjda med vår fina dag.

Dourodalen

När vi planerade vår resa bestämde vi att fortsätta från Santiago de Compostela, ca 25 mil söderut till Peso da Regua en liten stad vid floden Douro.

Douro har landets högsta vinklassificering och förknippas främst med portvin, även om lika mycket bordsvin produceras. Sedan 2001 räknas vinregionen Alto Douro som ett av UNESCO:s världsarv. 
Vi stannade två nätter på ställplatsen ovanför floden i Peso da Regua (finns i Camper Contact). Det finns tömning av toalett och gråvatten, samt vatten och el till priset av 3 €/natt.

Efter en salladslunch gick vi fram till stationen och köpte biljetter till Pinhao, en halvtimmes resa längre uppåt floden.
Då rälsen följer floden merparten av vägen blev det många fina vyer över de branta odlingarna. 

När vi steg av i Pinhao möttes vi av stationshuset som är berömt för sina vackert målade kakeldekorationer, visande motiv bl a från vinskörden.

För övrigt hade inte staden så mycket att erbjuda om man inte ville köpa eller provsmaka vin, men eftersom termometern visade över 30º så gjorde vi inte så många knop.

Vi promenerade längs floden och upp till en vinmakare för att sedan invänta hemresan under en parasoll med en kall öl.
Nästa dag hade vi bokat en heldagsutflykt hos ett lokalt turistbolag, CMTour. Vi skulle hämtas 09:30 vid stationen och det blev en härlig utflyktsdag i minibuss tillsammans med vår guide Oscar och ett ungt par från Canada.
Vi började med att på slingrande vägar ta oss upp till KOPKES vingård, Quinta S. Luiz. Företaget grundades 1638 av far och son Kopke, som ursprungligen kom från Hamburg. Bolaget var i familjens ägo till 1895 och 2006 köptes det av Sogevinusgruppen. Vi fick en inspirerande guidning bland vinrankor och ekfat. Det var inte alltid lätt att hänga med mellan Rubys och Tawnys, lagringsmetoder och åldrar. 

Sedan fick vi smaka på ett par av deras bordsviner (som inte gav något bestående minnen)och ett portvin.

Gården har även planer på att göra om några av de stora förvaringskärlen till hotellrum och en altan med flodutsikt höll på att byggas.

Sedan fortsatte vi ner till Pinhao, där vi klev ombord på en rabelo, en båt som användes för att frakta portvin, men numera endast används för turistkryssningar. 

Åter massor med fina vyer längs resan.

Väl i land igen gick färden uppåt, uppåt och uppåt. Vi stannade på en utsiktsplats innan vi nådde nästa mål...

...en liten privat vingård med en underbar trädgård där vi intog dagens lunch under ett enormt valnötsträd. Efter en sallad och en soppa serverades en kött- resp fiskrätt (båda var lika nöjda med sina val) tillsammans med husets egna viner. 

Till dessert fick vi en cheesecake med mandel och ett glas 10-årigt portvin.

Sedan tog vi våra portvinsglas och gick till ett rum där vi fick smaka både 20- och 30-åriga portviner. 

Det 20-åriga var så otroligt fylligt och gott så en flaska fick följa med oss hem, för att avnjutas med några goda ostar eller en bit choklad.
I kvällningen kom vi tillbaka till Peso da Regua efter en riktigt bra utflyktsdag.