Tänk i måndags var det äntligen vårdagjämning och kl. 22:42 stod solen lodrätt över ekvatorn. Den dagen ska vi astronomiskt sett kunna vinka av vintern och hälsa vår, sommar och sol välkommen. Då tyckte vi att det passade bra att ge oss iväg på en riktig vårutflykt, även om det var ett kallt strilande regn när vi for norrut med Tysslingen som huvudsakligt mål.
Sjön Tysslingen ligger en dryg mil väster om Örebro och även om många fåglar häckar där sommartid är den mest känd för alla de sångsvanar som besöker platsen på våren, under sin resa norrut. Sångsvanen är en stor fågel med en imponerande vingbredd på 2-2,8 meter.
I början av 1900-talet var den nästan utdöd i Sverige, men nu har antalet fåglar ökat explosionsartat. De unga individerna har en grå-brun-vit fjäderdräkt som blir vit efter ca ett år. Sångsvanen har en otrolig fjäderdräkt, som består av 25 000 - 30 000 fjädrar.
Idag häckar den i hela Sverige med störst bestånd i Norrbottens, Västerbottens och Gävleborgs län. I oktober flyttar de till övervintringsområden i södra Sverige, Danmark och Nordsjöländerna. I månadsskiftet februari-mars börjar flyttningen norrut och då är främst Tysslingen, men även Hornborgasjön, Västerfärnebo och Umeälvens delta rastplatser och just därför är vi på väg dit nu.
Runt sjön finns flera vandringsleder och fågeltorn. I Rånnesta finns ett Natur Center med konstgalleri, ställplats och ett säsongsöppet café. Då regnet gjorde att uteaktiviteter inte lockade var det hit vi ställde kosan. Vi gick in och försåg oss med lite information och kartor, samt tittade på utställningen av Stefan Gustafsson, från Örebro. Han ställde ut akvareller med fågelmotiv i en lokal där gårdens kossor har huserat. Nu hade lokalen istället fått det passande namnet Galleri Svanen.
Här pratade vi med en kvinna och även hon var lite konfunderad över att så få svanar hade anlänt till sjön. När vi bokade boende för de här dagarna tittade vi på "svanstatistiken" från de sista åren och då har det varit runt 2000 sångsvanar den 20 mars. Nu hade de räknat till 273 st på morgonen, men som vanligt är vi optimister.....
Vi hade bokat en stuga på First Camp Ånnaboda, 11 km från Tysslingens Natur Center, för att kunna vara på plats vid "svansjön" tidigt på tisdag morgon. Vår stuga hade (liksom övriga stugor på First Camp) en hel del övrigt att önska exteriört. Här behövs verkligen underhåll för flagande målarfärg och bräder som sett sina bästa dagar gör ingen glad, men invändigt var det tack och lov betydligt fräschare.
När det mot kvällningen slutade regna och klarna upp tog vi en promenad ner till Södra Ånnabodasjön. Här är det säkert jättefint på sommaren, med badplats, värmestuga och vandringsleder runt sjön. Nu var det isigt och slaskigt så någon längre promenad blev det ej.
På tisdagen vaknar vi till en krispig och kall morgon med lite magisk dimma så efter en rejäl frukost far vi mot Tysslingen och är på plats vid norra fågeltornet, 06:30.
Och visst har vi tur! På morgonen har de räknat in 672 svanar.
Vi är definitivt inte ensamma om att fotografera och beundra sångsvanarna men någon trängsel är det inte så här mitt i veckan. Vi träffade flera trevliga fågelskådare som tyckte det var lite skoj att vi kom från "Tranriket" dit flera av dem skulle åka om någon vecka. Vi är glada över att vi är välklädda med underställ, fleecetröja och tunn dunjacka under Fjällrävenjackan, eftersom kylan inte släpper förrän långt fram på dagen.
Oj vad vi fotograferar! Det blir massor med suddiga bilder men ju fler vi knäpper, desto större är chansen att någon blir hyfsad....
Sedan åker vi hem och tinar upp oss och efter lunch blir det en stunds välbehövlig vila innan vi hittar på andra aktiviteter.
Fram på sena eftermiddagen återvänder vi till fågelsjön, eftersom vi trodde att vi skulle få se dem flyga ut över sjön. Förvånade blev vi när vi närmade oss för under dagen hade ytterligare mängder med sångsvanar anlänt och nu var det ett rejält oväsen. Tyvärr hade de väl det lite för bra där på strandängen, där de matas med blandsäd av havre och korn, så mörkret börjar falla och det blir dags för oss att fara tillbaka till stugan.
När vi idag lämnade Ånnaboda i ett småduggigt, grått väder (vilken tur vi hade igår) åkte vi åter fram till Natur Center och nu var verkligen det så många fåglar. I morse hade de räknat in 1962 stycken, men vi tog några foton och fortsatte hemåt för nu hoppas vi snart att Hornborgasjön invaderas av tranor, ett av våra bästa vårtecken även om de är lite sena här också.
