Höstdagar i Grebbestad och naturreservatet Tjurpannan

För ett tag sedan fick vi en förfrågan om vi ville åka med ut ett par dygn till Grebbestad eftersom 5/6 av vårt gäng som vi bl a firar midsommar ihop med har fyllt "jämnt" under pandemiåret. Naturligtvis ville vi det och nu har vi tillbringat tisdag - torsdag, i ett underbart sensommarväder strax utanför Grebbestad. 

Vi har bott på Everts Sjöbod, som ligger i Grönemad, ett par km utanför Grebbestad. Det är ett litet Bed- and Breakfast med fyra rum och två sviter fördelat på två små hus, precis i strandkanten. Dessutom finns två fullt utrustade kök med utgång till var sin egen badbrygga där vi givetvis tog oss ett par dopp. 

Här ordnar man också ostronprovningar, makrill- och krabbfiske, i träbåten M/S Tuffa, som ligger förtöjd vid sjöboden. 

Om ett par veckor är det dags för årets höjdpunkt, hummerfisket. I den varsamt renoverade sjöboden kan man sedan avnjuta läckerheterna om man är ett sällskap och avsluta kvällen med ett dopp i badtunnan. 

Vi hade naturligtvis beställt pinfärska havskräftor i fiskaffären som vi njöt av vår första kväll i "Sjöboden". För vår del var det ett perfekt boende då vi kunde samlas och tillbringa många timmar runt bordet. 

På onsdagsmorgonen vaknade vi till en strålande men ganska blåsig dag. Efter en god frukostbuffé, serverad av trevliga Hanna, hade vi bestämt att åka några km norrut och vandra i Tjurpannans naturreservat. 

Tjurpannan som ligger sydväst om Havstenssund saknar skyddande ytterskärgård och tillhör ett av bohuskustens mest exponerade fastlandspartier. Inomskärsfarleden stryker här tätt förbi och har i alla tider utgjort en fruktad passage bland sjöfarande. Att besöka Tjurpannan när stormarna tjuter är en sällsam upplevelse, som vi vet speciellt fotografer är fascinerade av. Oavsett vilken stig man väljer, är Tjurpannan ett spännande område att vandra i året om. Vi såg en del sjöfågel.

Det finns sex markerade stigar, som är mellan 1,4 och 3,7 km långa. Det går bra att kombinera ett par av dem för att få en lagom lång promenad.  

Vi går ut mot vattnet och den mycket fotograferade fiskeboden "Enslingen". 

Där ute ligger också hummertinorna klara till premiären den 27 september.

Utanför ligger fyren, Väcker, som väglett sjöfarare i långa tider. 

Det blir en hyfsat lättgången riktigt mysig vandring och väl tillbaka vid parkeringen smakar fikat riktigt bra. Hit är en plats som vi mycket väl kan tänka oss komma tillbaka till.

Efter en lunch inköpt i fiskaffären blev det en promenad framme i Grebbestads centrum. Många häftiga båtar låg i småbåts?hamnen.

Här står också en staty av Evert Taube, eftersom han var boende under en tid 1954, på Otterön utanför Grebbestad och där inspirerades till flera av sina mest kända visor. Till hans 100-årsdag, 1990, beställde kulturnämnden i Stockholm en staty av konstnären Willy Gordon. Han försåg Taubestatyn med tre armar vilket inte godkändes. Därför står det trearmade originalet här i Grebbestad, medan en tvåarmad dito finns vid Riddarholmen i Stockholm.

På kvällen mojnade vindarna och vi kunde njuta av bubbel med tilltugg, paj med sallad och senare ett glas rött och lite goda ostar medan solen gick ner i väster. Det blev en kväll vi får plocka fram och tänka på när det blir kulen november...

På torsdagsmorgonen kunde vi njuta av vår frukost ute på bryggan innan det var dags att åka hemåt med många härliga minnen i bagaget!

 

 

Ett sista stopp i Wismar

Nu börjar våra två veckor i Tyskland att lida mot sitt slut och vi åker upp mot Lübeck för att bunkra upp lite inför hemfärd. Det blir en ny regnig och mulen dag så vad passar bättre än att parkera utanför Citti och även stanna där på deras ställplats över natten. På deras parkering finns gratis ställplatser där man  även kan tömma gråvatten och toalett, samt fylla färskvatten. 

Nästa morgon fortsätter vi mot Wismar, den mysiga gamla "svenskstaden", som vi besökte tillsammans med sex andra husbilar när vi var med i "Strandkorgsutmaningen", maj 2019. Ett blogginlägg med en del historiska fakta om staden skrev vi då Strandkorgsutmaningen i Wismar

Deltagarna i Strandkorgsutmaningen, efter kubbtävling i Wismars hamn.

Idag kommer vi till den stora ställplatsen "Wohnmobilpark Wethafen", med enligt uppgift 65 platser. Vi kommer dit ca 10:30 och en timme senare är skylten om fullbelagt uppe. Nu har vi äntligen lärt oss att vara ute i tid. Ställplatsen ligger centralt, ca 1 km från hamnen och centrum. All service finns och dygnsavgiften är 15 €. vill man ha ström kostar det 1€/8 timmar och en dusch kostar 1€. 

Efter att ha ätit lunch och som vanligt väntat ut en regnskur tar vi en promenad fram till hamnen. Det mesta är sig likt sedan vårt förra besök. Vi tar vägen genom Vattenporten, en av de gamla stadsportarna och går fram emot torget. 

Här liknar det mest en byggarbetsplats, då flera hus håller på att renoveras och en stor del av torget är avstängt. Alte Schwede, där vi åt vår middag sist såg lika lockande ut, men idag blev det bara en glass på gågatan för att fira vår sista dag i Tyskland för den här gången.

Vi gick också bort till Mariakyrkan, vars 80 meter höga torn är ett landmärke i Wismar. Kyrkan skadades svårt under andra världskriget och 1960 revs hela den vackra kyrkan utom tornet. Nu har man byggt murar och fundament där pelare har stått så man kan se hur imponerande den en gång varit.

Vi fortsätter upp till den enorma S:t Georgskyrkan, där vi vid förra besöket även tog hiss upp till en takterass med en häftig utsikt över staden. 

Hur som helst fick vi en fin eftermiddagspromenad i den som världsarv, klassade stadskärnan innan vi återvände till ställplatsen.

På hemvägen gick vi via hamnen och köpte med oss de obligatoriska Fishbrötchen, som de säljer där.

På lördagen återstod bara några mil till Rostock, där vi checkade in på Stena Lines eftermiddagstur till Trelleborg. Väl tillbaka i Sverige blev det en sista övernattning hos Bengt i Örkelljunga, innan vi fortsatte de sista milen hem.

Hemma i Falköping kan vi bara konstatera att det fungerade mycket bra att resa till Tyskland i dessa pandemitider. vi har känt oss trygga, då munskydd varit en självklarhet i de flesta inomhusmiljöer, som affärer, servicehus och receptioner, där alla snällt och prydligt köat utanför i väntan på sin tur. Det var så det kändes konstigt att se folk utan munskydd här i ICA-affären.

Sen vi kommit hem har det varit full fart. Vi har hunnit med någon runda på golfbanan och ett par skogsutflykter. Den sista gav oss arbete en hel eftermiddag, men vilken lycka!!