onsdag 17 mars 2021

Solig vandring efter Storsudrets sydkust

 


För tisdagen utlovade SMHI ett blandat väder och vi vaknade till halvtunga moln men uppehåll. Efter frukost packade vi bilen och åkte söderut mot den lilla byn Vändburg. Där parkerade vi vid den gamla hamnen och började vandra söderut längs vattnet. Vandringen kallas "Rauka vägen", i vår vandringsbok och är 6,5 km.


Nu hade molnen lättat och en marssol, som faktiskt
värmde i den kalla vinden, hade börjat skina. När vi passerat den nya gästhamnen kom vi till det första raukområdet, Hammarshagehällar. 


Den mest kända rauken här är Vändburgsgubben, som pekas ut med skyltar. (Det är alltså inte Lars som är Vändburgsgubben).



Raukarna består av revkalksten, som står bättre emot vågornas eroderande effekt än de mjukare lagren av kalksten och lerhaltig märgelsten som tidigare omgav revkalkstenen. Riktigt häftigt är det när man läser om att de djur och växter som byggde upp det hårda korallrevet levde i ett tropiskt hav för 430 miljoner år sedan under silurperioden. Vi går ömsom nere i klapperstenen och ibland följer vi den lilla vägen högre upp. Den leder förbi Skvalpvik innan vi når nästa raukområde, Holmhällars naturreservat, med betydligt fler och större raukar än i det förra området.






Sedan kommer vi fram till Holm fiskeläge och nu är det hög tid för fika. Bodarna i fiskeläget är kända för att ha flistak av sandsten. 


Här hittade vi en bänk på läsidan, så nu åkte både jacka och mössa av. 



Framför oss har vi den lilla ön Heligholmen med sin fyr, ca 300 meter från land. Efter att ha njutit och slappat en stund i solen lämnar vi vattnet och når snart Pensionat Holmhällar, där Gardells film Pensionat Oskar spelades in 1994. Vi följer sedan landsvägen tillbaka till Vändburg och nog märks det att det är lågsäsong, inte en bil såg vi under de 2-3 km vi gick längs landsvägen, däremot såg vi desto fler kaniner!


Nu fortsätter vi mot Hoburgen. Efter Burgsvik svänger vi av vid den skylt där det står "Vacker kustväg mot Hoburgen" och visst var det vackert även om molnen nu var tjocka och grå.


Vi hade även här tänkt gå en vandring, men när regnet började droppa blev det ett obligatoriskt besök hos Hoburgsgubben, denna välkända men ganska oansenliga rauk med sin målade näsa.


På vägen norrut åker vi genom ett typiskt gotländskt landskap med långa murar i kalksten, lambgift och väderkvarnar i det karga landskapet. 




Vi stannar vid Sundre kyrka och med dess kastal.  Kastaler som användes som försvars- och vakttorn byggdes här och var vid Östersjökusten under tidig medeltid och de flesta bevarade finns just på Gotland. Sundre kastal är byggt av sandsten och idag är det 12 meter högt.


Väl hemma efter en härlig dag återstod en av höjdpunkterna här på Fröjels resort, nämligen kvällens middag. Idag blev det stekt torskrygg med potatisstomp med dill och räkor + picklad gurka. 


Till dessert bjöds vi en chokladpaj med pekannötter och lite annat gott... 


...innan vi mätta och belåtna drar oss tillbaka.

måndag 15 mars 2021

Vandring på Ekstakusten

 


Idag packade vi fikaryggsäcken för att efter en god frukostbuffé göra en vandring längs Ekstakusten. Det är ett område söder om fiskeläget Djupvik och ca 4 km av stranden är ett naturreservat. Utanför kusten ligger Stora och Lilla Karlsö som ett fint blickfång.


Vi tog bilen till Djupviks fiskeläge, som är från slutet av 1800-talet. Det byggdes ut på 1910-talet då strömmingsfångsterna var stora. 



Därifrån utgick en vandring på ca 12 km som kallas "Väg, vind och vatten". 


Vi följde vägen söderut och efter någon km tog vi av och gick genom skogen på de spikraka vägarna som anlagts där. 


Nog är det snart vår!

Efter några km på skogsvägar skymtade vi vattnet igen.


Sedan kom vi ner till Kronvalds fiskeläge och nu smakade det ljuvligt med lite fika i solen som kom på besök. Hit till Kronvald kom Linné efter tre veckors ritt på sin gotländska resa. Hans sällskap åt middag på prästgården i Eksta innan de nästa dag fortsatte ut till Stora och Lilla Karlsö. 





Efter vår paus fortsatte vi den strandnära vägen norrut. 





Här passerar vi bl a Skansudd, en försvarsanläggning, som uppfördes 1712-13. Idag finns bara en 130 meter lång vall av grus och sand kvar.


Tillbaka vid Djupvik var vi så nöjda med vår dag som visade drygt 16000 steg på stegräknarna och när vi kom hem öppnade vi en flaska champagne för att fira vårt födelsedagsbarn innan vi gick till restaurangen för kvällens middag.