Hemma igen!

I torsdags var det dags att rulla de få milen ner från Altenkirchen till Sassnitz och Stena Lines färja som skulle avgå 17:30.
Vi tog det lugnt på campingen och stannade sedan på en av de överfulla parkeringarna längs vägen för att äta en lätt lunch. Det stod bilar överallt efter vägen och i skogen såg vi mängder med människor med korgar och kassar, som plockade svamp. Vi såg några med vad vi tyckte såg ut som Karl Johan i händerna. Då kände vi att det skulle bli kul att komma hem och kanske hinna med en tur ut i våra svampskogar och leta efter lite trattkantareller.
Alla affärer stängda eftersom den 3 oktober är Tysklands nationaldag, Tag det Deutschen Einheit. Den firas sedan 1990 då DDR anslöt till förbundsrepubliken Tyskland den dagen.
Vi hade i alla fall kollat upp att Boardershopen vid färjeterminalen var öppen för några sista inköp.
När vi sedan stod i färjekön knackade det på vår dörr och där stod Yvonne och Jakob med bloggen JoY tillsammans. Vi visste att de skulle åka med samma färja efter sin husbilsresa till Österrike och Schweiz. 

Bild från JoY tillsammans

Vi hade bokat middagsbuffé och hur fort de drygt fyra timmarnas överfart gick vet vi inte för samtalsämnen hade vi hur många som helst och det var jättekul att träffas IRL efter att ha följt varandras bloggar. Tack Yvonne och Jakob för en trevlig kväll och hoppas vi ses någon gång framöver.

När vi körde av färjan närmade sig klockan 22 och vi hade bestämt att åka de knappt 15 milen till Örkelljunga och övernatta på ställplatsen hos "Bengt i Örkelljunga". Där sov vi gott på en i princip full ställplats och nu kändes det att det var höst på riktigt när termometern visade på strax över nollan.
Nästa morgon fick vi se på Instagram att de första snöflingorna föll strax utanför Falköping....
Efter en sista fikapaus utanför Ljungby åkte vi hemåt... 

...och väl hemma visade det sig att vi under vår nästan sex veckor långa resa kört drygt 780 mil och att husbilen förbrukat ca 0,94 l diesel/mil. Det tycker vi är riktigt godkänt för en såpass stor och tung bil.
Fredagen gick åt till att packa ur bil, tvätta, handla osv och strax var vi hemma i vardagen igen.
Igår eftermiddag sken höstsolen så på eftermiddagen gav vi oss ut i svampskogen och Jisses vad trattkantareller det fanns. 

Med andra ord hade vi inga sysselsättningsproblem på lördagskvällen....

Färdigrensat

Nog syns det att vi varit borta ett tag och i trädgården har vi en hel del som behöver fixas innan frosten kommer på allvar. Sedan ska jag jobba ett par dagar i veckan framöver, något som också ska bli kul.
Annars känns det som om det kommer att ta ett tag innan vi verkligen landar och inser vilken härlig och innehållsrik resa vi haft, samtidigt som vi är tacksamma för att allt har gått bra och att vi inte råkat ut för några större missöden efter vägen.
Till slut vill vi tacka er som följt med oss på resan här på bloggen och via sociala medier.

 

Sista dagarna i Tyskland

När vi lämnade Mosel hade vi som en lös planering att på vår väg till Rügen och färjan hem besöka Goslar i Harz och Waren, som vi gjorde ett snabbt besök i under "Strandkorgsutmaningen" i maj.
När vi denna gråmulna regniga dag närmade oss Harz bestämde vi oss för ett besök vid Tysklands längsta hängbro, Titan RT utanför Elbingerode. Denna hängbro fick vi tips om av "reiselinda" (titta gärna in på deras inlägg för att få se denna plats en strålande sensommardag), då de besökte den under sin Tysklandsresa för några veckor sedan.

Den här hängbron invigdes i maj 2017 och är totalt 483 meter lång och det fria spannet på 458,5 m gör den till en av världens längsta. Bron ligger vid en kraftverksdamm och fördämningen Rappbodetalsperre. 
En småregnig eftermiddag så här fram på hösten var det ingen trängsel, men på sommaren kan den lilla parkeringen inte räcka långt. Det ska även finnas möjligheter att hoppa bungyjump och åka i zipline här, något vi inte märkte någonting av. Man använder lite vitsigt ordet Harzdrenalin i sin reklam.
Vi löste vårt inträde till bron och gick iväg. Visst var det högt och eftersom det var lite blåsigt var det inte helt lätt att hålla ordning på fötterna när vi närmade oss mitten på bron, ett och annat snedsteg blev det verkligen. 

Hur som helst var det en kul grej innan vi fortsatte till en liten ställplats vid ett gästhus några mil utanför Goslar.
Under natten och morgonen var det ett riktigt höstväder med blåst och regn, så besöket i Goslar får ligga kvar på "att-göra-listan" till en annan gång. 

Vi satte istället in Waren som dagens mål. När vi var där i maj besökte vi naturmuseet Müritzeum och innan dess blev det en SNABB vandring i den lilla mysiga staden med en mycket stressad guide. Jag tror de flesta av oss kände att den staden förtjänade ett nytt besök. Waren ligger i området Mecklenburgische Seenplatte, vid Tysklands största sjö Müritz. Utanför staden ligger också en stor nationalpark och området är som gjort för turism vad gäller vandring, cykling, kanot, fiske osv.
Den här gången stannade vi på ställplatsen, Blumen und Parken, mycket centralt belägen. Det var nästan fullbelagt på de 40 platserna och vi hade tillgång till både dusch och toaletter. Enda nackdelen var att elströmmen betalades med 50 cents mynt och man hade inte ett hum om hur länge det räckte.
Vi tog en promenad ner till centrum och nog var det tur att det fanns caféer och affärer att dyka in i när regnskurarna kom med jämna och ojämna mellanrum.

Det mysiga torget med sina korsvirkeshus och rådhuset, som numera fungerar som museum.

Till minne av "Strandkorgsutmaningen"

Gamla torget där vi fick en fikapaus med krusbärstårta under en regnskur.

Va, fotograferar du mitt fika igen??

En liten promenad längs vattnet (när solen tittade fram) och vår servering där vi i maj lunchade på fish and chips låg nu öde och tom.

Sammanlagt kan vi konstatera att Waren och då också den nationalpark som ligger utanför är värda ytterligare ett besök någon gång framöver. På kvällen kunde vi dock glädja oss med Daniel Ståhl när han välförtjänt tog sitt VM-guld.

Nästa morgon gav vi oss iväg mot Rügen och ställplatsen vid Königstuhl, Hagen. Härifrån kan man nå den berömda kritklippan Königstuhl antingen med shuttlebuss eller till fots genom den vackra bokskogen i nationalparken Jasmund.
Denna togs tillsammans med fyra andra tyska bokskogar upp på UNESCO:s lista över världsarv 2011.
Eftersom onsdagen skulle bjuda på lite bättre väder tog vi den fina stigen, ca 3,5 km, genom skogen. Så vackert det var!

Lite lek mad kameran kan ge spännande bilder...

Vi gick först stigen ut till Viktoriasicht, en utsiktsplats där man får en riktigt fin vy över Königstuhl. Platsen har fått sitt namn från kronprinsessan Viktoria av Storbritannien. Kung Wilhelm I, senare kejsare Wilhelm - uppkallade den underbara utsikten efter svärdottern, efter en morgonpromenad den 10 juni 1865....

Sedan köpte vi biljett och gick ut till utsiktsplatsen på själva Königstuhl. Det sägs att klippan fått sitt namn eftersom Rügens invånare valde sin kung på så sätt att den som snabbast kunde klättra upp från sjösidan blev vald till konung.

Utsikt mot Viktoriasicht

Efter det gick vi en sväng inne på besökscentrum, såg en film om bokskogarna och lunchade på en fishbrötchen med matjessill innan vi travade tillbaka genom bokskogen.

Sedan fortsatte vi norrut på Rügen till Kap Arkona, en av Rügens nordligaste punkter. Vi fick parkera i Putgarden och sedan tog vi "tåget" ut till fyrplatsen.

Kap Arkona är en 45 m hög klint bestående av krita och morän. Fyrplatsen är en av Europas mest kända och har sedan radions barndom sin givna plats i sjöväderrapporterna.
Där ute finns två fyrtorn, ett pejlingstorn och ett par militärbunkrar (bortsett från lite restauranger och souvernirbodar).

Eftersom vi som vanligt prioriterar naturupplevelser travade vi iväg längs stigarna. Något som förvånade oss var att det saknades skyddsräcken nästan överallt efter kanterna, även om det fanns någon skylt här och var som upplyste om "lebensgefahr" .

Vi hittade en trappa ner till havsnivån och fick där en fin utsikt över kritklipporna. 

När vi sedan tagit "tåget" tillbaka til Putgarden åkte vi till KNAUS Campingpark Rügen i Altkirchen (Finns i ACSI-katalogen). 

Det var en jättefin camping med fräscha servicehus och ett underbart läge alldeles vid vattnet. Här har vi nu tillbringat vår sista natt på vår drygt fem veckor långa resa och snart åker vi mot Sassnitz där Stean Lines färja tar oss till Trelleborg i kvällningen.