När vi nu bodde på First Camp Ånnaboda kunde vi konstatera att vi bara hade en dryg mil till Garphyttans Nationalpark och vad passade då bättre än att besöka den mellan våra besök vid Tysslingen. Vi "samlar" ju på nationalparker och ett besök här skulle vara den 13:e nationalparken vi besöker.
Garphyttans nationalpark bildades 1909 och är en av Sveriges äldsta nationalparker. Marken består till största delen av de forna ägorna till Östra gården, en av fyra bergsmansgårdar i Svenshyttan. Kärnmiljön består av den gamla gårdstomten och den kvarvarande öppna odlingsmarken, som idag sköts med årlig slåtter. Här finns en mängd olika växter och djur som är typiska för det äldre odlingslandskapets ängsmarker. Skogen här höggs ner på 1800-talets senare del för att bli till kol till Garphytte bruk, som vid denna tid hade stort behov av träkol. Även idag kan man här och var se rester av kolmilor i nationalåarken. Den omgivande barrskogen får idag utvecklas fritt till naturskog, där både gamla och döda träd lämnas kvar, en miljö där många sällsynta växter och djur trivs. Det är säkert jättefint här lite längre fram på våren då det finns täta mattor med blåsippor, vitsippor, gullvivor och liljekonvaljer.
När vi kom fram till entrén fanns där ett par nybyggda picnickplatser med eldstäder. Vi tänkte att vi skulle försöka ta vandringsleden till Skomakartorpet och fikaplatsen där.
Det var nu inte det lättaste eftersom det fortfarande låg snö inne i skogen. Den första leden vi började gå fick vi vända då vi nådde ett isigt dike.
När vi sedan försökte ta en annan led träffade vi på två män som höll på att röja upp leden. De berättade att det fanns tretåig hackspett en bit in i skogen.
Vi hörde både dess klagande läte och när den hackade i en trädstam, men trots att vi slog oss ner på en trädstam och väntade fick vi aldrig syn på den.
 | |
| Bild från Wikipedia |
När vi kom lite längre in på leden blev mängden nedfallna träd och bråte över stigen allt rikligare. Till slut såg vi inte vart stigen gick i snön så då fick vi vända även här.
Besöket blev sålunda lite avhugget men massor med frisk luft och fågelkvitter fick vi njuta av och vi tycker ändå att vi kan bocka av Garphyttans Nationalpark på vår lista över besökta parker.
Om jag hade varit kvar vid min bana från 15 års åldern som skogsentreprenör, hade jag säkert tillbringat all min tid i en skördare på den egna skogsmarken. Alla lutande, alla torra träd, alla vindfällda träd skulle jag tagit hand, precis som man gjorde i början av 60 talet. Skogen skulle stått exemplariskt gallrad och fin, igenväxta diken skulle skulle jag flisat ned veden. I marker som består av tekniskt impediment (otillgänglig mark) kan jag förstå att stammarna ligger kvar på marken och ruttnar..
SvaraRaderaIdag älskar jag att gå i fina skogsleder som ni visar. En välskött skog är bland det finaste man kan se. Jag kan dock tycka att det går lite för långt idag, när stora projekt som t.ex. vägbyggen stoppas i månader för att man hittat en sällsynt växt.
Få näringsgrenar har bytt sida så många gånger sedan 50 talet tills idag som skogsnäringen.
Vi tycker mycket om att gå i skogen, men Lars som är en man av ordning lider lite när han ser skogen i nationalparker där inga träd får forslas bort eller skogen gallras. De ska bli hem till alla insekter och skalbaggar. Här i Garphyttans nationalpark var det lite annorlunda för här har granbarkborren härjat så massor med träd har tagits ner.
RaderaKlart ni varit i den nationalparken nu. Inte behöver ni väl ha gått på stigarna :) En skön avstickare blev det bevisligen.
SvaraRaderaJo, nog har vi kryssat den på vår lista..En skogspromenad är aldrig fel även om den här årstiden inte var den bästa att besöka den.
RaderaAlltid skönt med promenader på nya platser även om inte alltid vädret och underlaget är med på noterna. De där stigarna ser också lite hala ut men det kanske dom inte var. Kanske var mest slask. Just nu är inte vädrets makter direkt med oss. Regnet vräker ner här och senare ska det övergå i snö. Men ... det måste väl komma ner innan det kan bli riktig vår kanske. Jag längtar ut till blåsippsbackarna. Men fåglarna sjunger i varje fall på morgnarna.
SvaraRaderaÖnskar er en fin helg!
Promenader i naturen är alltid skönt, även om det idag var både halt och slaskigt. Vi satt ändå och njöt av all fågelsång även om vi inte är speciellt duktiga på fågelläten.
RaderaHär får vi troligen också snö i morgon, måtte det bli den sista för den här säsongen. Vi längtar också ut till vårdstrid och blåsippsbackar.
Det bästa o lugnast är ändå att få strosa runt i naturen, jag gillar också det ni gör . Ha det bäst
SvaraRaderaVi gillar också att strosa omkring i naturen. Nu längtar vi bara till vårväder och blommande blå- och vitsippor.
RaderaAntar att ni fortfarande har massor med snö kvar uppe hos er.
Grattis till att ha fått ännu en nationalpark avklarad. Det är allt underbart att strosa runt i naturen och höra fågelkvitter.
SvaraRaderaVisst är det härligt att strosa omkring i naturen och njuta av fågelsång. Nu hoppas vi få mycket mer av det framöver och att vintern snart ger vika. Det har blivit en kul grej att besöka våra nationalparker om vi har vägen förbi.
RaderaJag förstår att ni passade på att ta en tur hit till Garphyttans nationalpark. Jag vet ju att ni "samlar" på dem. Och för egen del är jag tacksam över att få följa med. Har varit här men för länge sedan så en repris kändes väldigt bra. Jag instämmer helt i att det är trist när alla träd ska ligga kvar och inget får röras. Med varsamma händer kunde ju det hela kunna kombineras. Och med granbarkborren så blir det ju än tristare.
SvaraRaderaNu kan ni pricka av även denna nationalpark även om den inte var i sitt bästa skick.
Nu blev det ett X på listan, men det blir säkert mer njutbart att besöka nationalparken när stigar röjts efter vintern, marken har torkat upp och vårblommor täcker marken.
RaderaHärligt att vara i skogen och höra fåglar och trädtopparnas rörelser. Men att ta sig fram på isiga stigar är inget vidare, bra att ni vände om.
SvaraRaderaKram
Det var skönt ute i skogen men Jisses vilket plockepinn med träd och grenar överallt, dessutom blött och isigt om vartannat, så någon långpromenad blev det inte.
RaderaSöderåsen var vi i för ganska många år sedan precis när bokarna började slå ut. Så fint det var där och inte visste vi då att Skåne var så kuperat. Vi tycker mycket om att vara ute i naturen, men det gör inget om det snart blir lite vår och värme.
SvaraRadera