Året var 2003 när det topphemliga kustartilleribatteriet
i naturreservatet på halvön Femöre i Oxelösund övergick
till att bli det spännande museet Femörefortet och när det i år firar 20-årsjubileum är det vår tur att göra ett guidat besök här.
Det var 1961 som den första sprängsalvan sköts vid byggandet av det stora kustartilleribatteriet på Femörehuvud i Oxelösund. Man började spränga in under den stuga som byggdes för att dölja huvudingången och idag fungerar som reception. När anläggningen stod helt klar 1966, fanns det ett helt litet samhälle i berget. Det fanns förläggningar för 70 personer som skulle kunna tillbringa en månad där nere. från utsidan. Hela anläggningen byggdes för att kunna stå emot en kärnvapendetonation av samma storlek som den i Hiroshima
Bakgrunden till byggandet av Femörebatteriet och bildandet av
spärrbataljon Bråviken var det kalla kriget och försvarsbeslutet 1958, som innebar start av byggandet av totalt inte mindre än 30 kustartilleribatterier av samma typ som Femörebatteriet. Tre av dessa kom att placeras i Bråvikenområdet. Orsaken var att hamnarna i Oxelösund och Norrköping skulle skyddas för ett ev. anfall. Det ingick i spärrbataljon Bråviken, fram till bataljonens avveckling 1998. Femörebatteriet lades då i sk materielberedskap fram till 2003 när museet Femörefortet startade sin verksamhet i anläggningen.
Vi parkerade och gick genom skogen fram till receptionen och köpte biljetter till dagens första visning. Alla besök här är guidade och vi fick en mycket påläst och tydlig ung guide.
Medan vi väntade på vår tid gick vi längst ut på halvön till Femörehuvud där Fyrvaktarbostaden och Biträdeshuset ligger. De här byggnaderna kan man hyra dygnsvis och så härligt det ser ut en solig dag som den här.
När det blir dags för visning börjar vi utomhus vid fortets radar, som hade en räckvidd på 60 km.
Sedan fortsatte vi till Femörefortets 1:a pjäs, en av de tre kanonerna. De hade en räckvidd på 13 km och kunde avlossa 25 skott/minut. (Undrar om skyttarna njöt av den vackra utsikten?).
Nu skulle vi gå ner i underjorden. Här fanns logement, kök, verkstad mm.
Riktigt intressant blev det när vi via vindlande trappor kom till stridsledningscentralen där vi också kunde titta i periskopen.
Vi fortsatte till ammunitionsförråd och hissen där projektilerna forslades upp till kanonerna. Här fanns också stegarna som skyttarna fick ta upp till kanonerna.
Vi gick i många av de totalt 600 meter långa gångarna innan vår timslånga tur var klar och vi återvände ut i sommardagen.
Det här var ett mycket intressant besök, för alla åldrar, som vi verkligen kan rekommendera och tyvärr har det fått en ny aktualitet i våra dagar.
Tack för att jag fick uppleva detta via er, jag skulle nämligen aldrig klara av att göra ett besök där. Är rädd för allt under mark.
SvaraRaderaDet var så intressant att höra hur det fungerade här och skrämmande nog kändes en del ganska aktuellt. Det var definitivt inget för någon med anlag för klaustrofobi eller om man som du inte tycker om att vistas under jord.
RaderaOj vad ni hittar mycket ute i skogarna. Detta var för mej helt okänt. Jag kommer nog aldrig dit, p.g.a. jag minst sagt avskydde det militära livet i min ungdom.
SvaraRaderaDet här var ett allmänbildande och intressant besök och den unge guiden var helt otroligt bra så vi är så glada att vi äntligen fick till ett besök här. Som vi sagt många gånger förr har vi många pärlor kvar att besöka på östra sidan om Vättern.
Radera