En vecka på hemmaplan och lite våraningar börjar dyka upp.

I morgon är det en vecka sedan vi kom hem från Marstrand och nog undrar vi vart den har tagit vägen... Hur hann jag arbeta för några år sedan?

I veckan var det åter dags för en lunch med mina barndomsvänninor, den här gången i Nossebro, där vi gick i skolan under vår högstadietid. Efter en god kycklinggratäng tog vi en kylslagen promenad i samhället, som verkligen är mysigt, där Nossan rinner fram och inte mindre än fem broar korsar ån. 

Järnvägsbron, idag gång- och cykelbro.

Vid landsvägsbron ligger två kvarnar varav den ena håller på att restaureras och ska öppna som pizzeria och servering runt påsk och den andra drivs i Hembygdsföreningens regi.

Fredagen började med strålande vårväder så vi tog en hyfsad promenad och tänk, nu fick vi lite vårkänslor då vi hittade massor med intensivt gröna blåsippsblad, som kämpade sig upp bland alla torra fjolårslöv (dock inga knoppar än).

Nog var det tur att vi ägnade förmiddagen åt uteliv för några timmar senare blåste det vindar med kulingvarning och snöblandat regn kom på tvären...

På lördagen blev det åter en fin vårdag så idag gick vi först fram till torget och Bildkällan, där det idag var sista dagen för en utställning, Tre Guldkorn, med tre lokala konstnärer som tidigare ställt ut på Bildkällans vårsalong, 2022. 

Det var en omväxlande utställning med lite naivistiska oljemålningar från Falbygden, akvareller, verk i akryl och vackra naturfotografier.

Vår fortsatta promenad blev verkligen vårlik, solglasögonen kom väl till pass och jackan fick öppnas för solen värmde verkligen, HÄRLIGT!

Idag blev det en tur till dotter Sandra med familj i Lidköping, där vi festade på tacolunch och fika. 

Sedan fick mormor en hård fight mot August på bilbanan, tror nog det blev oavgjort....

Sedan skulle den unga familjen förbereda en ny arbetsvecka och tänk så lyxigt det då är att vara pensionär utan att behöva tänka på arbetstider, matlådor o s v. Vi känner att efter femtio år i arbetslivet så har vi faktiskt gjort oss förtjänta av att ha det så här bra... 

12 år sedan vår första lunch, väl värt att fira!

Hur fort går inte åren när man tittar tillbaka! Den 5 februari har blivit lite av vår dag och vi tycker det är skoj att fira lite grann den här dagen. Igår var det hela 12 år sedan vi sågs för en första lunch efter att ha haft lite kontakt via nätet. Att den lunchen blev början på ett nytt liv stod väl klart för en vecka senare bodde vi i princip ihop, även om min lägenhet fanns kvar ytterligare några månader. För två år sedan firade vi 10-årsjubileum med att gå till Stadshuset och viga oss.

Igår hade ytterligare ett år gått och vi styrde bilen västerut i ett riktigt vinterväglag.

Vi hade bokat ett paket på Marstrands Havshotell, som ligger på Koön, precis vid färjan ut till Marstrand. Vårt paket hette Spa vid Havet, och innehöll spabesök, trerätters middag, övernattning och frukost. Mysigt nog visade sig en blek vintersol precis när vi kom fram.

Utsikt från hotellet

På spaavdelningen finns olika pooler och bastu, tre varma badtunnor utomhus och en bastuflotte där man kan ta ett friskt dopp direkt från badstegen (vi avstod). Efter att ha checkat in i ett rymligt fräscht rum, kallat Sjöbris, hade vi tid för spa. 

Mycket av tiden tillbringade vi i en av de varma badtunnorna med utsikt över Marstrand och Carlstens fästning. Där fick vi sällskap av ett trevligt par från Kristinehamn så tiden sprang iväg.

Naturligtvis öppnades en flaska bubbel innan middagen, som vi åt på Ottos Vardagsrum & Kök. 

Det var en bestämd meny som var mycket smakfull (undantaget konsistensen på bitarna av friterad kanelbulle till dessert...). Till förrätt fick vi "Variation på Jordärtskocka". Vi fick den som puré, rostad och som chips tillsammans med Vänerlöjrom, picklade trattkantareller och lite annat smått och gott.

Varmrätten var ångad torskrygg, perfekt tillagad med smörad vitvinssås, romanesco, rosenkål mm. Till det fick vi brandade med rökt mussla och purjolök. Vi hade aldrig hört ordet brandade förut så Google fick upplysa oss om att det är en fransk variant på vår lappkojs, alltså ett smaksatt potatismos, ofta med fisk i men ibland som här med t ex musslor som tillbehör till fisk. Gott var det hur som helst.

Sen kom den där desserten som kallades Friterad kanelbulle och det var just det det var. Smaken var helt ok tillsammans med glass, vaniljcremé och yogurtcrisp men "kanelbullarna" var verkligen stenhårda. Nu var vi så mätta och belåtna och desserter är inte vår viktigaste rätt så det fick vara så.

Idag hade vi tänkt ta en rejäl promenad längs någon av de fina lederna som finns på Koön, men SMHI lovade tät dimma hela dagen och ute var det isigt så en promenad över klipporna kändes inte lockande. Om de här fina vandringarna har vi skrivit på bloggen när vi var här med husbilen i april 2021.

http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2021/04/var-pa-marstrand.html

Vi njöt istället i lugn och ro av den fräscha frukostbuffén med allt vad vi kunde önska oss av både varma och kalla rätter. Den var så gott som 5-stjärnig.

Sedan drog vi oss sakta hemåt genom dimman.

Eftersom soligt och fint väder hade lovats längre in i landet bestämde vi oss för att åka över Halle- och Hunneberg för att besöka Skäktefallet ett 30 meter högt vattenfall där en bäck kastar sig ut för klipporna på Halleberg. Det kallas också för Brudslöjan, vilket det säkert kan se ut som när det inte är fruset och vårfloden kastar sig utför. Fallet ligger strax innan Nordkroken, norr om Vargön. Där finns en väl skyltad P-plats och sedan har man en lättvandrad stig på 300-400 meter innan vi var framme vid det imponerande fallet.

Här finns också en fin picnicplats så ett återbesök här på våren när vitsipporna blommar och vårsolen värmer känns som en bra idé. Vi går omkring och fotograferar en stund innan vi vänder tillbaka samma väg (det ska gå att gå över en liten bro och på så sätt få en liten rundvandring). 

Sedan hade vi bara en dryg timme kvar innan vi var hemma i Falköping igen efter en fin tur och nu får vi se fram mot ännu ett härligt år förhoppningsvis fyllt av många upplevelser och glädjestunder.