Veckan då vintern kom tillbaka

 

Den här veckan inleddes på ett ganska tråkigt sätt. Vi hade sett fram emot tre dagar i Uppsala hos våra goda vänner där. Det var bl a inbokat en lunchkonsert och bord på restaurang. Tyvärr återvände Lars förkylning och det var inget vi ville utsätta vår värdinna med ett något nedsatt immunförsvar för så det var bara att omboka tågbiljetter tills i april... Med facit i hand kanske det var tur i oturen för det kanske inte hade varit så lätt att resa med kollektivtrafik i Stockholmstrakten i onsdags, då vi hade tänkt oss åka hem igen.

Det var alltså inte bara förkylningen som kom tillbaka utan även en riktig vinter. I tisdags hamnade Falköping högst upp på listan över orter som fått mest snö med 35 cm på tisdagen. Vår golfklubb lade ut det här inlägget på Instagram, eftersom vi har en året-runt-öppen 9-hålsbana. 

Efter en solig men kall onsdag, då vi lyckades ta en rejäl promenad, tyckte någon där uppe att vi inte fått nog av den vita varan för på torsdagen började det snöa på riktigt. Det blev ett riktigt trafikkaos här i Västsverige och Lars som inte kunde avboka ett tandläkarbesök hade fullt upp att ta sig hem de få kilometrarna  då det var noll sikt.

På fredagen var det fint vinterväder igen så jag kunde åka till min lunch med väninnor i Axvall. Då de helst inte vill figurera på sociala medier blir det åtminstone ett foto på den vårliga kycklingrätten vi blev bjudna på, så gott!

På lördagen var vi bjudna ut till Lars dotter med familj för att fira yngste sonen, Liam, som fyllde 17 år i veckan. Vi märker att barnbarnen blir stora när flickvän är på plats och en väldoft från Diesel var önskepresenten från morfar. Där bjöds vi på hemlagad smörgåstårta till lunch (eftersom lunchgrillning vid grillplatsen vid deras damm var utesluten, då det hade fordrats många timmars snöröjning för att komma dit).

Sedan blev det Liams favorittårta till fikat.

När söndagen också lovade fint väder, åtminstone halva dagen, kände vi att vi behövde komma ut och vidga våra vyer, åtminstone lite utanför Falköping. Vi tog därför en tur till Tidaholm, en stad som ligger otroligt vackert längs Tidan, att den sedan har rykte om sig att vara fruktansvärt tråkig är en helt annan sak. Vi åker först mot Turbinhusön. Det är en riktig idyll mitt i centrum vid Tidans strand och en väl bevarad kulturmiljö. Där ligger tre rödmålade smedstugor, som flyttades hit på 1940-talet. I den ena finns sommartid en kaffestuga och där visas också hur en smedfamilj bodde i början av 1800-talet.

Vi gick istället till Turbinen, en unik tegelbyggnad från 1930-talet, där det idag bedrivs stenugnsbageri och servering. Idag kunde man äta våffelbuffé om man kände för det men vi försåg oss istället med lite lunchfika, riktigt gott och med en härlig utsikt med Tidan utanför fönstret.

Här hängde också en utställningar med målningar i akryl av Linda Boudin.

Sedan gick vi en promenad bort mot Kärleksön, en liten ö som ligger nedströms och sommartid är den fint mål för en utflykt och många är det som tar sitt bröllopsfoto vid det stora hjärtat på ön. här kom massor med änder och mötte oss. Nog såg det lite kallt ut...

I parken finns också en kopia av Granne Påle, som är en rödmålad vägvisare i trä från 1700-talet. Originalet stod i en fyrvägskorsning (mot Kungslena, Varv, Ekedalen och Dimbo) utanför Tidaholm och sägs ha kommit på plats när drottning Kristina åkte fel i korsningen. Nu står en kopia där och en finns också i en rondell utanför Tidaholm.

Vi går tillbaka mot Turbinhuset, som givit ön sitt namn. det uppfördes 1898 för en turbin avsedd att driva ett tröskverk på åstranden. I turbinhusets bottenvåning fanns i södra rummet två badkar av trä med dusch för allmänna bad. På samma våning åt norr hade sadelmakaren sin verkstad. På andra våningen fanns bostäder. Huset var mycket modernt för sin tid och är idag välbevarat med sin röda tegelfasad och lilla hörntorn.

Idag är huset renoverat och här inryms nu Tidaholms Konsthall. Här visas olika utställningar och just den här helgen visas en utställning med namnet "Har du mäns eller?". Det är en utställning om kvinnor och våld i nära relationer, gjord av flera olika konstnärer.

Vi tyckte särskilt om Kajsa Thoréns svartvita fotografier, så fina.

Sedan åkte vi bort mot Vulcanön. Där vid parkeringen finns också två stycken husbilsplatser alldeles vid åkanten. Dessa är helt gratis, någon service finns inte, men för ett besök och eventuell övernattning i Tidaholm är de perfekta.

Det var på Vulcanön allt började när gården Tidaholm fick järnbruksrättigheter i slutet av 1700-talet. På 1800-talet öppnade stadens grundare, Hans Henrik von Essen, Vulcans Tändsticksfabrik i brukets smedja på Vulcanön. Den var i början av 1900-talet världens största tändstickstillverkare. I de gamla fabrikslokalerna bedrivs idag olika verksamheter.

Idag finns det välkända VinContoret här på Vulcanön i ett hus som från början var kontor till Vulcans tändsticksfabrik. 

VinContoret startades 1983 av Granqvist Beverage House och importerar och säljer kvalitetsvin och kvalitetssprit från hela världen. Kunder är bl a systembolaget och några av landets mest ansedda restauranger. under flera år har Granqvist även levererat vin till Nobelfesten. De har också en välfylld kalender med olika evenemang med tillhörande vinprovningar. Dessa följer årets skiftningar och flera av dem blev vi riktigt sugna på; bl a serveras vårens primörer vid ett tillfälle i maj och en kräftfiskeshelg anordnas i augusti.

På Vulcanön finns också Barnens Hus,Tidaholms museum, Tidaholms turistbyrå, Konstlitografiska verkstaden och Marbodal Center. Allt inrymt i gamla byggnader. Byggnaderna för tändstickstillverkningen revs 1987 för att ge plats åt en gymnasieskola, Rudbecksgymnasiet.

Sedan var det dags att åka hemåt samtidigt som molnen började dra ihop sig på himlen, men vi kände att det nog får bli ett nytt besök i denna vår grannstad en annan årstid. I morgon visar prognosen mer snö, men den här gången tror de (och hoppas vi) att det ska övergå i regn och ganska mycket regn. Förhoppningsvis ska det väl minska på snötäcket och kanske, kanske är det sista snön för den här säsongen....

 

Första söndagen i mars; Vasalopp, 5-mil på skidor och en iskall utflykt.

 

Första söndagen i mars är för Lars lika med Vasalopp, så igår intog vi vår frukost i TV-soffan samtidigt som 15 800 skidlöpare startade sin färd från Berga by mot Mora. På 80-talet åkte Lars ett flertal Vasalopp så därför är det lite nostalgi att titta på loppet. I år fick vi ju också en svensk vinnare, Emil Persson, som verkligen gjort sig förtjänt av den vinsten.

Sedan hann vi knappt hämta andan innan det var dags för herrarnas klassiska 5-mil i skid-VM och då fick vi glädjas åt den första svenska VM-medaljen för herrar på många år.

Efter lite lunch kände vi att det verkligen var vår tur att få lite frisk luft och komma ut och röra på oss. Vi packade en fikakasse och tog bilen ut till Ekornavallen, som ligger längs vägen mellan Falköping och Varnhem, ca 15 km norr om Falköping, där en Adventure Lab Cache finns, som vi inte har löst. De här cacherna tycker vi är kul, där man går en liten promenad, svarar på några frågor och får sedan koordinater till en bonuscache.

Vad är då Ekornavallen? Bor man som vi mitt i "Svea Rikes Vagga" så hamnar vi ofta vid något av våra fornminnen när vi ger oss ut på utflykt. 

Vi har nog skrivit om Ekornavallen någon gång tidigare men det är verkligen en unik miljö med gravar från olika epoker på samma yta. Det skiljer 4 000 år mellan den äldsta och den yngsta graven. På Ekornavallen finns gravar som täcker ett tidsspann från cirka 3300 f. Kr. till vikingatid, cirka 800-1050 e. Kr. En gång i tiden fanns det betydligt fler gravar på Ekornavallen än idag. Platsen användes som betesmark under 1800-talet och fornlämningarna fick vara ifred. På 1890-talet plöjdes dock området upp vilket förstörde många av gravarna.

Det första man lägger märke till är förmodligen den stora gånggriften och alla de resta stenarna. Gånggriften, som dateras till ca 3300-3000 f. Kr., var en grav för många personer, förmodligen en hel släkt. Den går i folkmun under namnet Girommen (”jätte-ugnen”), eftersom man förr trodde att jättekärringen från Brunnhemsberget lagade sin mat här. Gravkammaren är tretton meter lång och två meter bred.

Girommen restaurerades 1946. Då hittades en flintmejsel, krukskärvor och delar av bärnstenspärlor. Falbygden är verkligen "Sveriges gånggriftområde", då ca 3/4 av alla gånggrifter i landet finns här.

Det finns också domarringar. Det är en gravtyp som uppfördes främst under järnåldern. Det ska finnas ca 1500 bevarade i Västergötland.

Högst upp på backkrönet ligger Ekornavallens bronsåldersröse. Röset är 27 meter i diameter, två och en halv meter högt och omges av ett fyra meter brett brätte, en låg stensättning som omringar röset. Sannolikt är det från 1200 f Kr och det restaurerades på 1940-talet.

Det finns flera resta bautastenar som också är gravstenar, eller i några fall rester efter byggnader. Här sökte Lars lite lä för de minst sagt iskalla nordanvindarna.

När vi löst vår lab cache fick vi ge oss ner till ån, Slafsan, för att logga vår bonuscache och sedan var frågan var vi skulle inta vårt medhavda kaffe? Vi hade inte långt till Naturum Hornborgasjön så vi åkte dit ner. Här öppnar Naturrum och Café Doppingen den 13 mars, så nu var vi alldeles själva på parkeringen. Trots +2° på termometern var det verkligen iskallt så fikat fick avnjutas inne i bilen.

Innan vi åkte hem tog vi en liten omväg förbi Trandansen vid Hornborgasjöns södra ände. Här kommer det om några veckor vara massor med tranor och lika många människor som vill se vad vi tycker är vårens främsta budbärare. Idag var det folktomt här men massor med gäss, främst grågås och en hel del svanar låg ute i den kalla sjön. Vi hade inga teleobjektiv med oss men några bilder kunde vi inte låta bli att ta. 

När vi kom hem blev det en av våra favoriter till middag, nämligen rödingfilé och så har ytterligare en vecka gått.

Idag skulle vi egentligen suttit på tåget till Uppsala för att hälsa på hos våra vänner ett par dagar, men en envis förkylning satte P för det så nu blir det ännu en vecka på hemmaplan och nu hotar de med ett helt dygn med ihållande snöfall, GRRR...