Plitvicesjöarna

I morse ringde väckarklockan tidigt och vi vi steg upp med siktet inställt på Plitvicesjöarna.
Nationalparken inrättades 1949 och har funnits på UNESCOs världsarvslista sedan 1979.
Det finns 16 sjöar i parken och alla vi besökare kan följa stigar eller träbroar längs sjökanterna och beundra det ena vattenfallet vackrare än det andra.

Vi kom dit vid 9-tiden och gav oss in i parken. Först tog vi pendelbuss till vandringsledernas början och efter att ha snirklat oss runt ett antal sjöar tog vi båt över en sjö, för att nå nästa promenadstråk. 

Båten är på ingång.

Totalt skulle vår valda vandring bestå av 8,9 km promenad.
Nog för vi hade stora förväntningar på nationalparken, men de överträffades faktiskt med råge. Överallt forsade vatten fram; under, över, bakom och framför oss.

 Det var inte vilket vatten som helst; det var kristallklart och alldeles turkosblått.

Även vädret var på vår sida. Dagens enda regnskur kom den kvarten vi satt under tak på båten. Det kallar vi timing!

Veliki Slap, som det högsta vattenfallet heter har en fallhöjd på 78 meter.

Veliki Slap

När vi kände oss mätta på vattenfall hade vi tänkt stanna på en camping i närheten, men vi hade några timmar kvar till kväll så vi beslöt oss för att fortsätta upp mot Istrien, som ska bli vårt nästa mål.
"GPS-damen" ledde oss dock in på den ena vägen mindre än den andra och till slut kändes det som en "byväg om våren". (Tur vi har en lugn och duktig chaufför).

Tur att det var sparsamt med mötande trafik.

P g a avstängda vägar vid Opatija ledde samma dam in oss i en återvändsgränd, där enda chansen var att backa ut med infällda backspeglar periodvis och med passageraren utanför, som till slut hittade en minimal plats att vända på.(och det var en lååång och trååång uppförsbacke). Efter det luktade det brända lameller (enligt chauffören är det inte bra).
Nu har vi dock hamnat för övernattning på en camping i Medveja, några mil söder om Opatija på Istriens östkust och i morgon fortsätter vi neråt!