Till San Marino på slingrande vägar.

När vi lämnade Assisi såg vi att vi inte hade långt till San Marino och det är alltid roligt att föra upp ett nytt land på listan över besökta länder. Hade vi varit lite mer pålästa vad gäller Italiens geografi hade vi kanske valt väg med lite mer omsorg, men nu sattes GPS:en in på en ställplats i San Marino och hade vi vetat vad som väntat oss hade vi vänt i ett tidigt skede. Hade vi tyckt att vägarna var smala, slingrande och kuperade i Toscana var det en stilla västanfläkt mot vad vi fick vara med om över det ena berget efter det andra.

Rätt som det var hördes en kraftig smäll i bilens bodel och när jag vänder mig om har skåpsluckan över kyl/frys öppnat sig och i skåpet hade det stått en flaska rött vin och en flaska Aperol. Ja just det, hade stått...De som spillt ut lite Aperol vet att det i princip är orange sockerlag och blandat med en flaska rött vin var det fullkomligt kaos över både väggar, golv och våra nyinköpta formsydda mattor (att båda flaskorna dessutom låg där i oräkneliga bitar och flisor gjorde ju inte saken bättre).

Eftersom vägen var smal och inga parkeringar fanns återstod bara att hålla av så gott det gick, sätta på varningsblinkers och sedan försöka reda ut det värsta eländet. Mattorna åkte ut som de var i garaget, glasflisor plockades försiktigt ihop och den värsta sörjan torkades upp med ett badlakan innan det blev en snabbtork av golvet och vi kunde fortsätta.

I San Marino fanns säkert flera platser att stå på med husbil, men vi stannade på en gratis ställplats i fem etage, där det på något skulle finnas tömning och ev färskvatten, men vi undersökte inte detta då vi kom från en camping och inte behövde någon service.

Vad är då San Marino för land? Det är världens femte minsta land (endast Vatikanstaten, Monaco, Nauru och Tuvalu är mindre). San Marino är den enda kvarvarande av de stadsstater som fanns i Italien under medeltiden. Styrelseskicket är också speciellt, eftersom statschefsämbetet utövas av två personer samtidigt. Dessa två regerande kaptener (Capitani Reggenti) väljs av regeringen för en sexmånadersperiod i taget. Det är en neutral stat och har ingen värnplikt.

Landet har ca 34 000 invånare och är inte medlem i EU men har ett avtal med unionen om att de får använda euro som valuta. Landets flagga är vit och blå, där det vita står för snön som täcker bergen och det blå står för himlen. Där finns också statsvapnet med de tre tornen i huvudstadens mur.

Huvudstaden som också heter San Marino ligger högt upp på en kulle, dit vi tar linbanan senare på eftermiddagen. Stationen ligger blott 300 meter från ställplatsen och det är avgång varje kvart.

Väl uppe hamnar vi återigen i en kuperad stad, tänk att benen börjar tycka de här gatorna är helt ok.

Här uppe har vi naturligtvis en otrolig utsikt över omgivningarna och vi ser ut till kusten utanför Rimini.

Många serveringar har planerat sina serveringar med bord på första parkett. Ett sådant lyckas vi knipa och kopplar av efter den här otroliga bilresan med ett glas öl, resp. en Aperol Spritz.

Sedan strosar vi runt till de mest berömda sevärdheterna. Det finns tre torn kvar i den gamla stadsmuren...

… Basilica del Santo Marino fick ett besök...

… och naturligtvis stannar vi vid Piazza della Libertà, där frihetsstatyn står framför stadshuset.

Vi strosade runt på de flesta gatorna innan vi återvände ner med linbanan, för en skön natts sömn. Trots problemen på vägen hit blev det ett fint besök i det lilla landet, helt omgivet av Italien. Näst dag var det dags att leta upp en camping med tvättmöjligheter för våra mattor för hur det luktar i värmen när vi öppnar garaget kan ni knappt tänka er....

 

Assisi - En stad och en kyrka så obeskrivligt vackert.

När vi bestämt oss för att åka till Toscana och träffade våra vänner Yvonne och Jakob (med bloggen JoYtillsammans) i somras berättade de att vi absolut inte fick missa att åka till Assisi, både staden och kyrkan skulle vara något mycket speciellt. Medan vi nu varit på resande fot har också Anette och Stefan (med bloggen enturitaget) varit där och skrivit ett inlägg som gjorde oss ännu mer lockade att åka lite söderut mot Umbrien och Assisi.

Eftersom det fanns behov av service, bl a tvättmaskin,checkade vi in på Camping Green Village, Assisi som är ansluten till ACSI-kortet. När vi kom dit på eftermiddagen och tittade över häcken som avgränsade campingen hade vi utsikt över Assisi som låg vid foten på berget Subasio, knappt 4 km bort.

Nästa morgon är vi redo för Assisi. Campingen har en shuttlebuss som går några gånger/dag och vi bokar biljetter till turen kl. 09. Sedan har vi tänkt promenera hem för att slippa passa tider.

Naturligtvis är det stadens kristna historia som gör den så speciell, eftersom den är så förknippad med den helige Franciskus, Franciskus föddes här 1182, som son i en av stadens rikaste köpmansfamiljer. Han kom dock helt att bryta med detta liv och hans omvändelse kom då ett krucifix i kyrkan Saint Damian talade till honom och han gav då bort alla sina rikedomar. Detta var vi och tittade på i en kyrka.

1208 grundade han Franciskanerorden och blev på så sätt en av kristendomens viktigaste personer. Än idag kommer många pilgrimer hit till kyrkan i Assisi. Franciskus dog 1226 och några år senare flyttades hans kropp till basilikans krypta.

Vi börjar vår rundvandring i staden med att gå upp till basilikan, som vi sett ända nerifrån campingen, och det enorma torget nedanför, Piazza Inferiore med en otroligt fin stenläggning.

 

Basilikan är egentligen två kyrkor byggda på varann, idag kallas de den undre och övre. När vi kom in i det undre kyrkorummet drog vi nästan efter andan. Detta var nog den vackraste kyrka vi någonsin sett och detta faktum stördes inte ens av de många, främst asiatiska, turistgrupper, som var där med sina guider. Det var en enkel, men ändå otroligt dekorerad kyrka och eftersom det var fotoförbud i kyrkan har vi bara en bild tagen ur den broschyr vi köpte i kyrkan.

Vi gick även ner i kryptan där Franciskus kvarlevor bevaras och där några munkar satt i tyst eftertanke.

Till sist besökte vi den övre kyrkosalen innan vi gick ut och började sträva upp och ner på de vackra gatorna. 

Nu kände vi att vi började bli vana vid städer som ligger på kullar för efter alla Toscanas bergsstäder känns det som om benen vant sig vid backiga gator.

Assisi är verkligen inte bara basilikan. Det finns många andra vackra kyrkor. Vi tittade in i flera av dem.

År 2000 upptogs basilikan tillsammans med andra franciskanerplatser i Assisi på UNESCO:s världsarvslista. Vi börjar undra hur många världsarv vi besökt under de här veckorna i Italien?

Sedan kom vi upp till torget, Piazza de Comune, där vi slår oss ner med en glass och tittar på duvorna som njuter i fontänen på torget. Det som slår oss är det lugn som finns överallt i staden, trots att det bor ca 30 000 personer där och gatorna är fyllda med turister.

Nunnor och munkar är också ett inslag i gatubilden.

När vi går gata upp och gata ner vet vi knappt vart vi ska titta; Det är så vackert överallt så det går knappt att ta in.

Utsikten över omgivningarna skäms inte heller för sig så många bilder blir det i det här inlägget.

När vi slutligen sett oss mätta på den vackra staden är det dags att promenera hemåt. Som vanligt gäller det att ha uppsikt på mötande trafik då vägrenar inte verkar vara uppfunnit här.

Vi vänder oss om flera gånger för att få några sista vyer över staden som vi verkligen rekommenderar alla att besöka, som har vägarna åt det här hållet.

Vi får sedan ännu en skön kväll under markisen på campingen innan vi åter ger oss ut på vägarna....