Burg Eltz och klosterkyrkan i Maria Laach - två fascinerande byggnader.

Moseldalens sluttningar har verkligen många häftiga byggnadsverk; borgar och slott i olika stilar. Vi bestämmer oss för att besöka Burg Eltz, som vi besökt tidigare men den här gången tänkte vi göra en vandring dit upp från Moselkern. I boken "Husbil genom Europa" står det om en enkel camping vid floden och vi siktar in oss på den. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och vi kände så fort vi kommit in där att hit ville vi inte komma tillbaka efter en lång utflyktsdag nästa dag. Ingenting kändes fräscht så vi tog en liten promenad i samhället på kvällen och tittade på den största sevärdheten en replik av ett merovingerkors, vars original finns på museum i Bonn. Det är en sten i basaltlava föreställande Jesus och korset från slutet av 700-talet. Den står utanför kyrkan där den hittades omkring år 1800.

Sedan blev det nya planer och nästa morgon tog vi husbilen upp till Burg Eltz. På parkeringen fick vi se den första förändringen efter pandemin, parkeringsavgiften hade höjts med 100% i år (från 4 till 8€ för husbil, hälften för personbil). Efter parkeringen har man en fin promenad på 1 dryg km genom bokskog innan vi får några underbara vyer över borgen. Vill man inte gå finns det en shuttlebuss.

 

När vi kommer fram till borgen finns biljettkassan den här gången redan innan vi kliver in på gården. Eftersom vi besökt borgen förut hade vi inte tänkt gå någon guidad visning utan bara njuta av alla vyer och en god fika i solen. Detta blev vi dock blåsta på eftersom inträde (12€/person) skulle betalas innan vi gick in på gården där caféerna ligger. Dessutom var det masktvång så fort vi gått genom entrén, även utomhus. Det här med att bära munskydd varierar från plats till plats så att ha med sig några är alltid bra. Hur som helst är Burg Eltz verkligen en fascinerande byggnad där den ligger på en 70 m hög klippa omgiven av floden Elzbach på tre sidor. Den har en häftig arkitektur med 8 bostadstorn, som är upp till 35 m höga, så det är verkligen sinnebilden för sagans riddarslott. Det som också är speciellt är att borgen som började byggas på 1100-talet än idag ägs av samma familj.

Vi tog istället en promenad längs en av alla de markerade leder som finns runt borgen och fick då se den ur helt andra vinklar.

Tillbaka vid husbilen lämnar vi Mosel för den här gången och åker mot Maria Laach. Landskapet är böljande och nu lyser rapsfälten knallgula, så fint!

Här tar vi in på RCN Laacher See, en idylliskt belägen camping som finns med i ACSI-katalogen. Den ligger så fint vid Laacher See. Här är platserna avgränsade med häckar, all önskvärd service ingår och överallt är det otroligt fräscht. Kostnad med ACSI-kort är 20€. Här blir det en lång skön dusch, eftersom det inte går att förneka att husbilsduscharna blir så snabba som möjligt då man vet att vatten ska fyllas och avloppsvatten tömmas.

Sedan tar vi en promenad längs gångstigen som följer sjön de 2,5 km fram till traktens stora sevärdhet klostret Maria Laach med sin klosterkyrka, som ses på långt avstånd. 

Klostret instiftades 1093 av Henrik II av Laach, som ligger begravd innanför kyrkoporten.

Klosterkyrkan är den mest kända byggnaden i Eifel och en av de mest värdefulla romanska kyrkorna i Rhenlandet. Den invigdes 1156  och stod helt klar 1230. Vi kommer in via den häftiga västra fasaden, som består av en halvrund absid, ett massivt, 43 m högt mittorn och två slanka sidotorn. Vi får inte fotografera inne i kyrkan så foton av interiör kommer från nätet.

 

Nere i den fina kryptan blev det ändå ett foto.

Den här helgen var det premiär för sommarens Laach-orgelkonserter och vi hade turen att få ett smakprov då organisten hade ett övningstillfälle. Det var mycket vackert, då jag gärna lyssnar på orgelmusik.

I atriet utanför kyrkan står Löwenbrunnen, Lejonfontänen, från 1928, som är skapad med fontänen i Alhambra som förebild.

Maria Laach har blivit en stor turistattraktion så på området finns förutom klosterbyggnaderna, hotell, restauranger, klosterträdgård, butik med konsthantverk och en trädgårdsbutik.

Vi var mycket nöjda med vår dag, trots att den inte blev som vi först planerat och på lördag fm fortsatte vi ytterligare ett 10-tal mil norrut men mer om våra sista dagar i Tyskland kommer i ett annat inlägg...

 

Moseldalen - en favorit i Tyskland.

Nu var det dags att fortsätta upp i Moseldalen, som ligger mellan Trier och Koblenz, där Mosel rinner ut i Rhen. Vi tycker det är ett av Tysklands finaste områden där den slingrande floden omges av branta sluttningar med oräkneliga vingårdar, som odlar regionens fina druvor. Dessutom höjer sig vackra slott och borgar på sluttningarna, så härligt! Vi har besökt regionen flera gånger men det finns ständigt nya byar och nya ställplatser att upptäcka. Den här gången satsar vi på ett säkert kort och ställer in GPS:en på Minheim. Vi åker en ”Panoramaweg” och visst blir vi tvungna att stanna både en och två gånger för att beundra de vackra vyerna bl a över Piesport.

Ställplatsen i Minheim är en av våra favoriter. Den är belägen precis vid floden, bara avgränsad av en cykelväg. Den finns med i Top Platz och har ett 90-tal platser. Kostnad 8,3€/dygn + ev el. Servicen består av färskvatten, sopsortering samt tömning av toalett och gråvatten. Varje morgon kommer en välutrustad brödbil och ett par gånger om dagen kommer en glassbil (åtminstone vid hyfsad väderlek). När vi kommer är naturligtvis ”första parkett” upptagen, men nästa morgon är vi snabba att flytta fram en rad när husbilarna börjar ge sig av.

Minheim är en liten by med flera vingårdar. Hos Weingut Thielen-Feilen har vi handlat goda viner, som vi packat med hem, men nu hade vi redan gjort en del inköp, så nu nöjde vi oss med en kyld Weissburgunder ur nyheten vinautomat på trottoaren...

På eftermiddagen tog vi cyklarna för en liten nostalgitur söderut. Vi cyklade till Neumagen Drohn, där vi bodde på ställplatsen i småbåtshamnen vid vårt första husbilsbesök i Moseldalen. På hemvägen stannade vi vid fina Edeka i Piesport för att fylla kylskåpet.

Vinrankorna hade kommit lite längre än i Franken.

Nästa morgon vaknar vi till en dag med växlande molnighet och vi cyklar istället norrut med diverse stopp. 

Efter drygt 15 km kommer vi till Bernkastel-Keus. Det är en 700 år gammal stad som ligger på båda sidor om floden och är en erkänd kurort. Gamla stan i Bernkastel är kanske det mest kända området med korsvirkeshus i regionen. Höjdpunkten är det medeltida marknadstorget med Michaelsbrunnen och rådhuset från 1608.

Särskilt ”Spitzhäusen” på torget väcker uppmärksamhet med sin ovanliga design. Sedan 1416 har den balanserat på vad som ser ut som en alldeles för liten bas.

Här är vi definitivt inte ensamma om att strosa omkring eftersom Bernkastel-Keus är en av de mest kända turistorterna längs floden. Här kommer lite fler bilder från den mysiga staden.

Efter att vi slickat i oss en glass vänder vi hemåt eftersom regn utlovats. Istället får vi njuta av resans första riktiga ”sommareftermiddag”, där vi satt och tittade på de långa pråmarna och flodkryssarna med turister som gled förbi. 

Vi njöt verkligen och tur var väl det för på kvällen drog molnen in och lite senare började det smattra på taket. Nästa morgon var det dags att lossa handbromsen och dra vidare längs Mosel...