Hornborgasjön - Idag Ore backar

I flera år har vi haft broschyren om Hornborgasjön liggande här hemma och all denna härliga natur på ett par mils avstånd, men vart brukar vi åka?

Jo till de mest kända platserna, informationscentralen Trandansen i sjöns södra ända, där tranorna samlas på våren som vi senast skrev om nu i mars http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2020/03/tranorna-varens-budbarare-ar-pa-plats.html
eller till Naturrum Hornborgasjön vid Fågeludden på sjöns östsida http://bmlarsreseblogg.blogspot.com/2018/06/naturrum-hornborgasjon.html
Nu när vi ska hålla oss på hemmaplan har vi tänkt besöka de andra platserna runt sjön och idag när vi vaknade till en dag där gårdagens regn dragit bort och vi t o m kunde skymta blå himmel var det bara att packa fikaryggsäcken och bege oss mot vårt första mål Ore backar, vid sjöns sydvästra hörn.

Ett par km in på en liten grusväg når vi parkeringen vid vägs ände och en så vacker vandringsled tar sin början. Den är bara 1,8 km enkel väg och bra utmärkt med orange markeringar.
Ore backar är en rullstensås...

...som kantas av mossmark (där det ska finnas hjortron?) västerut och Hornborgasjöns våtmark österut. Den startar i en frodig lövskog, där bl a många hasselsnår just hade börjat grönska. 

Sedan kom vi till lite öppnare marker där ljus och utrymme gjort att många av ekarna har blivit gigantiska.

Vi var verkligen här i rätt tid, även om vitsipporna var överblommade hade istället mängder med gullvivor börjat blomma i sluttningarna...

...och om någon vecka lär de vilda körsbärsträden lysa kritvita. Just nu stod de i knopp.

När vi närmade oss udden, Ore nabb; med sitt fågeltorn passerade vi ett par dödisgropar. De är rester av den mäktiga inlandsisen. Grus bäddade in is, som sedan smälte och kvar blev stora gropar i marken.
Framme vid fågeltornet fick vi en fin vy över nästan hela sjön norrut... 

...och över massor med skrattmåsar som höll till en bit ut i vattnet.

På tornet fanns det en bänk där vårt fika smakade superbra.

Sedan var det dags att ta samma väg tillbaka, men vi möts ändå av helt annorlunda vyer. så vackert det var!!!

Vi hann en bit på väg hemåt innan det började droppa på vindrutan så återigen hade vi fått uppleva en fin förmiddag i vårt närområde. Eftersom det inte var någon lång sträcka att gå och väl skyltat är det en vandring vi verkligen kan rekommendera för alla.
Det finns flera utmärkta vandringsvägar vid Hornborgasjön så fortsättning följer.... 

Världsutställningen i Gökhem och ett mäktigt stenmurslandskap.

I påskhelgen var det premiär för årets vedkonst i Gökhem. I år var det åttonde gången två vedeldande svågrar staplat upp sin huggna ved till ett otroligt "landskap" och i år har det fått temat "Världsutställningen i Gökhem 2020". 
Förra årets cikustema blev en otrolig succé och gav över 138 000 kr till Barncancerfonden i frivilliga gåvor. Om det besöket skrev vi då När veden blir till konst
 Då kom en mängd turistbussar, mc-klubbar och veteranbilsklubbar på utflykter, något som inte sker i år och vedkonsten uppmärksammades av TV4, Landet Runt och flera tidningar. 
Trots detta hade redan 35 000 kr kommit in till deras insamling i år, under de två veckor de haft öppet.

När man kommit in genom portarna till utställningen möts man av diverse utställare:

Kim Jong-Un testar robotar och raketer i sin monter.

Björn Borg ställer ut sin matchboll från Wimbledon.

En tennisstjärna Björn Borg aldrig mötte under karriären...

Ebba Busch spår dig.

Prinsessan Sofia står i Älvdalens monter...

...medan maken ställer ut farfars fars arkeologiska fynd.

Therese Johaug ger vallaråd.

I ett hörn har akrobaterna Steffe och Uffe en uppvisning..

Sist , men inte minst har ABBA återförenats för en sista spelning.

Det och mycket mer fanns att upptäcka i de ibland interaktiva montrarna.
Installationen får finnas kvar på deras ladugårdsbacke till i slutet av augusti då veden plockas in, eldas upp och sprider värme under vintern.
Vi tycker det är ett otroligt bra sätt att göra ett nödvändigt arbete till något kul och samtidigt kunna ge en fin gåva till ett behjärtansvärt ändamål.
När vi åkte därifrån hade vi sett ut en slinga någon mil därifrån, där det fanns 21 geocacher utplacerade på en drygt 5 km lång promenad. Den gick på fina skogsvägar och stigar så det blev en härlig vandring i riktig fin skog. 

Vi stannade på en stor sten och intog dagens matsäck. (Så här många fikaryggsäckar har vi nog aldrig packat som i år..).

Många av cacherna hade de lagt ner mycket arbete på och någon var av det lite ekivoka slaget...

...medan andra var lite "skräckinjagande" när de kom nedfarande.

När vi kom tillbaka till bilen hade vi bestämt oss för ytterligare ett stopp.
Vi åkte till det så kallade Stenmurslandskapet i Väsmetorp, strax utanför Floby, ett par mil från Falköping.

Där finns ett otroligt nät av stenmurar, som alla är en mans verk. Lantbrukaren Erik Andersson, född 1895, slet hårt under två årtionden för ett sekel sedan (1910- och 1920-talen) med att odla upp en dalsänka mellan två ängssluttningar. Marken var otroligt stenrik, men med egen kraft tog han upp stenarna med hjälp av järnspett och trästång. De flesta stenarna lyfte han själv upp på murarna. 

Enligt en informationsskylt hade han "ibland hjälp av hästsläpa och stenkran". Idag är här ett fridfullt vackert landskap där man kan strosa omkring och beundra denna otroliga odlarmöda. Murarna är ett fint hantverk och de flesta är helt intakta idag. Vi kan nog inte föreställa oss vilket slit och hårt arbete det ligger bakom de både breda och långa stenmurarna.

I sluttningen ner mot murarna hade en av de i mitt tycke vackraste vårblommorna, backsippan, slagit ut på flera ställen. 

Det blev ytterligare en fin vårdag i vårt närområde med härliga naturupplevelser.