onsdag 14 augusti 2019

Engelsbergs bruk och Oljeön.




När vi besökte Grimeton i våras hade de en hel vägg fylld med våra svenska världsarv. Då kunde vi konstatera att vi 
hade fyra stycken kvar att besöka däribland Engelsbergs Bruk, som vi nu bara hade ca 6 mil till.
Vi åker upp mot Ängelsberg och kommer till ett otroligt vackert samhälle som klättrar på höjden ovanför sjön Åmänningen. Det var sparsamt bebyggt fram till 1901 då järnvägen Ludvika - Stockholm stod klar och orten blev ett populärt resmål för välbeställda stockholmare och även en konstnärskoloni bildades här.


Flera av de vackra husen i samhället är ritade av Isak Gustaf Clason som även ritat Nordiska museet. Hallwylska palatset och saluhallen på Östermalm.Ett exempel är Ulvaklev som uppfördes 1886 till chefen för Engelsbergs Oljefabrik. Idag ägs huset av försäkringsbolaget Sirius.


Vi börjar med att åka bort till Engelsbergs Bruk. Bruket grundlades år 1681 och utvecklades till ett av världens då modernaste järnbruk. Det är det enda bruk i Sverige som bevarat såväl byggnader som åtskilligt av den tekniska utrustningen. Det är ett av få privatägda världsarv. 
UNESCO-världsarvskommiténs motivering 1993 när Engelsberg blev klassat som världsarv lyder: "Ett enastående exempel på en betydande europeisk industri från 1600- till 1800-taletmed viktiga tekniska lämningar och både kontor och bostäderbevarade". Idag används bruket för vetenskaplig konferensverksamhet m.m. för Nordstjernan AB´s ägare och bolag. På 1970-talet restaurerades bruket med hjälp av Riksantkvarieämbetet.
Så här års fanns det bara guidade visningar på veckosluten så vi bara strosade runt en stund bland byggnaderna. 


Hyttan
Brukskontoret
Dagkarlsbyggningen
Vid parkeringen fanns också en skulpturpark där vi kunde gjort en vandring men nu hade vi en tid att passa och tittade bara på de närmaste skulpturerna. Som så ofta är inte all konst vacker...





Igår när vi googlade lite inför besöket i Ängelsberg hittade vi något som intresserade oss betydligt mer än både världsarv och skulpturpark, nämligen Oljeön, världens idag äldsta bevarade raffinaderi.
1875 köper P A Ålund Barrön, en ö i Åmänningen, ca 300 m ut från Ängelsberg och bygger raffinaderiet.


Det är i dag ingen som vet säkert hur August Ålund fick idén till att starta upp en oljefabrik mitt i Bergslagen, och än mindre hur han erhöll de kunskaper om oljeraffinering som han onekligen måste ha haft. Fotogen var den viktigaste produkten men också olika smörjmedel och oljor. Kunderna var främst alla de bruk som fanns här i Bergslagen.
Affärsidén visade sig hålla. Olja om 1 000 fat, motsvarande 159 000 liter raffinerades varje år och senare byggdes verksamheten ut och som mest raffinerades 1 500 fat/år. Oljan, som kom från Pennsylvania i nordöstra USA, transporterades först till Stockholm, och sedan på Strömholms Kanal upp till Oljeön.
Det jobbade ett 20-tal på ön och de bodde där tillsammans med sina familjer i de två arbetarbostäderna med lägenheter om vardera ett rum och kök.
I början av 1900-talet blev det sämre tider och efter en rekonstruktion sysslade man huvudsakligen med att importera raffinerade produkter, förpacka dem och sälja dem vidare. 1927 gick företaget i konkurs.
Under 1950-talet skedde en upprustning av fabriken för att den inte skulle rasa ihop, och intresset för dess gamla verksamhet väcktes. Att den var placerad på en ö kan delvis förklara varför all utrustning blivit kvar; det var helt enkelt svårare att ta den därifrån. I början av 1970-talet byggnadsminnesförklarades Oljefabriken, och omkring tio år senare inleddes guidade turer till ön.
En av dessa turer hade vi spetsat in oss på idag. Fram till den 18 augusti finns det dagliga visningar kl. 11:30 och 14:00. 24/8 - 29/9 visas ön på lördagar och söndagar kl. 14:00. Biljettpriset är 80 kr inkl. färjeöverfart. Då träffas man nedanför det vackra stationshuset från 1900, ritat av Erik Lallerstedt (han var farfar till kocken med samma namn)... 


...för en tur ut till ön med färjan Petrolia.


Hela guidningen tar drygt 90 minuter och vår guide var verkligen både kunnig och inspirerande. 

Numera vet vi att ett fat olja rymmer 159 liter.
Vi fick hela den här otroliga historien presenterad för oss på ett både lättsamt och intressant sätt. Tänk vad mycket sevärt som finns i vårt land som åtminstone vi inte har en aning om.



Ett av husen arbetarna bodde i står kvar än idag och vi fick titta in i en lägenhet.




En av byggnaderna där råoljefaten lagrades har också sparats och doften sitter fortfarande i väggarna.


När vi sedan kom tillbaka till husbilen och fått lite lunch började vi rulla hemåt med siktet inställt på Mariestads GK och deras fina ställplats vid Vänern.


Där hann vi ut på en kvällspromenad och fick loggat några cacher till innan sängdags. 


På tisdag fm blev det en golfrunda innan vi for hem till Falköping efter tio härliga dagar på rull.

















 

8 kommentarer:

  1. Kul att du bott där, precis som jag fick en nostalgipromenad i Västerås i söndags. Mycket är sig likt men ännu mer har förändrats på 40 år.
    Vi tyckte hur som helst att Ängelsberg var jättefint och kul att Oljeön har tagits om hand och den häftiga historien om raffinaderiet berättas för besökare.

    SvaraRadera
  2. Svar
    1. Återigen fördelen med husbil. Efter golfen hade vi tänkt åka till Kalmar och titta på van Gogh-utställningen men istället hamnar vi i Bergslagen och härligt har vi haft det!

      Radera
  3. Intressant! Ni har hunnit med många av världsarven! När jag skrev om de svenska världsarven för ett tag sedan insåg jag att vi har ganska många kvar ... Vid tillfälle kanske vi reser lite mer i Sverige! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har just insett vad otroligt mycket sevärt vi har i Sverige. På den här resan gjorde vi vårt första (men inte sista) besök i Stockholms skärgård. Av världsarven har vi bara Drottningholm och Birka kvar, samt Struwes meridianbåge, som bara verkar vara några punkter långt norrut och inte lockar så mycket. Sedan har vi två "halva"; Lars har varit i Gammelstads kyrkby och jag har varit i Laponia, vad vi gör med dem återstår att se.

      Radera
  4. Men så intressant. Ja visst har vi mycket i Sverige att se och uppleva, det gäller bara att hitta dem. Så din blogg ger oss många tips. Just Världsarven är intressanta men även naturen.
    Svar på ditt inlägg hos mig: Vi har också bara körkort från före 1996. Har inte haft en tanke tidigare på att man inte kan köra i de länder som inte tillhör EU pga bilens tyngd (ca 150 kg mer än 3,5 t). Det begränsar oss ju i åkandet och det har vi inte tänkt på tyvärr. Vi har som tur är aldrig råkat på någon som nekat oss heller, trots att de har kollat våra papper och körkort när vi åkte ner till Grekland. Jag som så gärna vill åka dit igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst får man många tips på intressanta resmål, både långt bort och nära, när man läser bloggar. Oljeön var riktigt intressant. Vem kunde tro att vi raffinerade olja i Bergslagen i slutet av 1800-talet!
      Vi fick lite olika besked vad gällde körkort och bilvikter så kolla gärna. Inte vet vi hur noga de är och ingen visste riktigt klar besked när vi frågade så det kanske är helt ok. Hoppas ni kommer till vackra Grekland och att vi får följa med via bloggen.

      Radera
  5. Vi har betat av Världsarven i Sverige. Lennart har kvar Birka. Jag tycker det är kul att titta på olika delar av Sverige, men också i andra länder.Oljeön vid Engelsberg tittade vi på, men det börjar nog bli 10 år sen. Vi tyckte det var kul med både historia och nyheter i form av konst.

    SvaraRadera