Gullholmen mm.

Igår eftermiddag kom vi till ställplatsen i hamnen i Henån. Det var en ställplats med ett 40-tal ganska stora platser och i avgiften (170 kr i högsäsong) ingår el, toaletter, dusch och 
t o m tvättmaskin och torktumlare. Det blir ofta ganska bra ställplatser när faciliteterna kan delas med gästhamnen och så också här.

Naturligtvis ville vi vara på plats för att heja på våra svenska fotbollstjejer i deras match mot Tyskland och det blev ju riktigt spännande innan slutsignalen ljöd!

I morse vaknade vi till ytterligare en solig dag så det blev en lång frukost utanför husbilen innan det var dags att bege oss iväg till Tuveviken för att ta Västtrafiks färja  (5 min) över till Gullholmen.

Gullholmsön är ett av västkustens allra äldsta fiskelägen. Det lär ha bott människor här redan på 1200-talet.
Under 1700- och 1800 talen var sillfisket stort och samhället på ön växte. Fisket avtog efter första världskriget på grund av försämrad lönsamhet. Människorna sökte sig bort från öarna, skolan och konservfabriken lades ned och många hus såldes till sommargäster.Många av de äldre husen är väl bevarade och man kan lätt se skillnad på de små, enkla fiskarstugorna och de stora pampiga kaptenshusen. Husen står tätt tillsammans, vilket beror på att Gullholmen, fram till 1999, var en så kallad kronoholme. Detta innebar att marken ägdes av kronan/staten och var fri att bygga på. Man lade ut slanor varhelst man vill bygga; hade ingen protesterat efter några veckors tid var det bara att sätta igång. Vi strosade omkring bland husen och ibland hamnar man nästan mitt i någons middagsmat, för trångt är det.

Är ön bilfri så är den, flakmoppe är dock tillåtet.

Stenstugan, som är ett av öns äldsta hus från 1800-talet med gamla husgeråd, möbler m.m. är idag ett museum, som tyvärr inte var öppet idag.
Stenstugor som denna har i Sverige använts till bostäder sedan tidigt 1700-tal, möjligen ännu tidigare. De byggdes av människor, som på grund av fattigdom inte kunde bygga ett vanligt trähus. På Gullholmen återstår idag endast denna som tillkom 1832. Stugan har dubbla stenväggar och mellanfyllning av skal och jord.

Den gamla Lotsutkiken, som alltid var ett av Gullholmens välkända kännetecken, återskapades med den gamla signalstationen och dess gamla signalsymboler för ett antal år sedan i Föreningen Gullholmens regi. 

Där uppe åt vi vår matsäck och njöt av den härliga utsikten.

Gullholmen blev Kapellförsamling med rätt att bygga egen kyrka, anställa präst och bygga prästgård, 1798
Kyrkan som kom att byggas på Lilla Härmanö, i en dalgång, i skydd för vindarna var färdig att tas i bruk hösten 1799. Den lär ha invigts första söndagen i Advent samma år. I samband med en yttre renovering år 1904 ersattes det ursprungliga låga tornet  med den nuvarande smäckra spiran.

Ett av votivskeppen

Efter ett par timmar på den här härliga ön tog vi färjan tillbaka och fortsatte med husbilen mot färjan över Malö Strömmar... 

...och Flatön, där vi stannade vid Handelsman Flink. Handelsboden öppnade 1912 och blev en samlingspunkt vid Stätte brygga.

När Evert Taube i början på 1940-talet blev ordinerad "frisk sjöluft" och fascinerades av handlaren Gustaf Johansson, som då fick namnet "Handelsman Flink", blev Flatön berömd för eviga tider. I rummet innanför handelsboden satt Taube... 

...och "söp och målade, skissade och sjöng". Det var där de odödliga visorna Maj på Malö, Huldas Karin, Vals på Ängön och Inbjudan Bohuslän kom till. Idag är "Handelsman Flink" en bod med souvernirer, en restaurang och boende, men utsikten är fortfarande lika hänförande.
Sedan fortsatte vi vägen över Ljungskile, där vi stannade vid Laxfabriken och köpte lite godsaker till kvällen. 

Ikväll sitter vi på ställplatsen vid Kobergs golfbana där vi ska spela en runda i morgon innan vi far hemåt efter en härlig helg i vårt vackra Sommarsverige.