Njupeskär och Fulufjällets nationalpark

Igår när vi kollade SMHI:s prognos för Sylarna visade det sig att  vädret för en vandring måndag - onsdag inte skulle bli det bästa. Det ska bli -1 - +1 grad, vinden 13 -15 m/s och nederbörd (regn/snö) 24 timmar/dygn.
Alltså sitter vi på en camping i Krokom, väster om Östersund, och börjar fundera på vad vi kan göra istället för att vandra Jämtlandstriangeln.
Vi börjar med att besöka Mus-Olles museum i Ytterån. Mus-Olle, eller Per-Olof Nilsson levde mellan 1874-1955. Han samlade på allting under hela sitt liv och efterlämnade ca 150 000 föremål till Ytterå Hembygdsförening. Bl a har han samlat 23 000 förpackningar, som spänner över 150 år. Museet är inrymt i hans hem.

Mus-Olles hem

Sedan fortsatte vi söderut och stannade för natten på en jättemysig camping i Lillhärdal, med campingtomter längs Härjans strand.

I morse vaknade vi till en härlig dag med knallblå himmel. Vi fortsatte söderut. Det blev en lång fikapaus med utsikt mot en hjortronmosse.

Dagens mål var Fulufjällets nationalpark med Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall.
När vi kom dit var vi definitivt inte ensamma, men områdena är enorma så vi fick en fin promenad in till vattenfallet.

Vattenfallet är 93 meter högt och det fria fallet 70 meter.

När vi efter några timmar kom tillbaka till bilen kände vi att vi inte fått nog av frisk luft och fin natur. Vi packade ner dagens lunch i en ryggsäck och tog en ny promenad ut i nationalparken. Under vår matpaus fick vi syn på lavskrikan, en av de fåglar som trivs inne i gammelskogen. Den har blivit lite av en symbol för Fulufjället.

Vi såg också en liten talltita, som försåg sig av fågelmaten.

Senare på eftermiddagen fortsatte vi vår färd söderut, genom Sälen och dagens mål blev Malungs Camping. Där kunde vi njuta ett par öl från lokala bryggerier i solens sista strålar.

En del påstår att hösten är här nu, men är höstdagarna som dagen idag kan vi bara säga att då får det vara höst hur länge som helst.

Flatruet - Sveriges högst belägna landsväg

När vi lämnat Tännäs åkte vi mot Funäsdalen för att sedan fortsätta upp mot Flatruet.

Omgående blev det grusväg, som inte var det jämnaste vi åkt på. Landsvägen över Flatruet, som förbinder Funäsdalen i söder med Ljungdalen i norr invigdes 1938 och har sin högsta punkt 975 m ö h. Detta gör vägen till Sveriges högst belägna landsväg. 
Vägen är ofta stängd nattetid och vid hårt väder. Vid klart väder har man fri utsikt mot fjällvärlden, speciellt norrut mot Helagsfjällen.
En mängd renar uppehöll sig på och invid vägen.

Vi gjorde ett par stopp för att beundra utsikten även om molnen började dra in.

När vi kom upp till rastplatsen vid vägens högsta punkt stannade vi för natten.

Det blev en liten sen eftermiddagsvandring, men de fina utsikterna över fjällen västerut gick vi miste om.

Nu märker vi verkligen att det är ljust betydligt längre på kvällarna, trots att vi inte nått så långt norrut.
Kvällen och natten blev en blåsig historia, med lite regn stundtals. Efter en rejäl grötfrukost var det bara att skumpa vidare på grusvägen mot Ljungdalen.