Bamberg - Ett vackert tyskt världsarv.

När vi lämnade Österrike och fortsatte upp i Bayern tänkte vi besöka Bamberg, som vi prioriterade bort förra våren då vi åkte runt här nere. Eftersom dagen gick mot sen eftermiddag sökte vi i Park4night efter en övernattningsplats på inte alltför långt avstånd från Bamberg, då vi förstått att den mest centrala ställplatsen ofta blir full ganska tidigt på dagen. Då hittade vi Schmausenkeller, en privat ställplats på ett ölbryggeri med en biergarten och matservering.

Här står man gratis på deras parkering, förutsatt att man anmäler sig i restaurangen och äter en måltid här. Det passade oss bra eftersom vi började bli ordentligt hungriga. Vi trodde knappt våra ögon när vi kom fram och fick se en nästan full parkering och många cyklister där och detta på ett ställe ”mitt ute på ett gärde”, några km från närmsta bebyggelse och detta en vanlig torsdagskväll. Fina bilar fanns det också att beundra.

Vi festade loss på en halv grillad kyckling med pommes, resp en currywurst med potatissallad. Till det varsin halvliter av deras öl. Allt till det humana priset 20,50 €. (Finlir som sallad, grönsaker och andra nyttigheter får vi äta en annan dag).

Här sov vi gott och nästa morgon körde vi de 2-3 milen mot Bamberg. Efter affärsbesök på MediaMarkt (ny datamus) och Lidl körde vi till ställplatsen vid floden Regnitz och strax före 11 på förmiddagen fick vi den absolut sista platsen på en överfull ställplats, tack vare att grannen, en trevlig tysk, som just kommit erbjöd sig att flytta en liten bit. Här ingick färskvatten, tömning av toalett och gråvatten samt wifi. Ström kunde köpas om man önskade. Vi betalade 15€/24h.

Bamberg är verkligen en stad med gamla anor. 1993 blev den ett av UNESCO:s världsarv på grund av sin medeltida utformning och sina väl bevarade historiska byggnader. Staden klarade sig väl också under andra världskriget.

Vi tog en promenad längs floden och fram till stadskärnan och först kom vi till stadens mest kända byggnad, det gamla rådhuset. Det ligger mitt i floden Regnitz och omges av forsande vatten på alla sidor. Rådhusets väggar är täckta med vackra målningar, som har gjorts om på senare år. 

På ena sidan finns en utbyggnad i korsvirkesstil. Det är så vackert och inte är det konstigt att det hamnat som motiv på det mesta och vill man kan man pussla ihop ett 1000-bitars pussel med motivet. Idag fungerar byggnaden som ett museum för porslin.

Vi letar oss fram till Turistinformationen, där vi får en karta och tipset om att börja vår rundvandring högt uppe på Domplatz där naturligtvis domkyrkan ligger. Det är en enorm kyrka, som först byggdes av kejsar Heinrich II och invigdes 1012. Den brann sedan vid två tillfällen innan den nuvarande kyrkobyggnaden invigdes 1237.

Högaltaret är från 1974 och i brons.

I mitten av koret står biskopsstolen och bakom den finns påven Clemens II grav. Den enda påvegraven norr om Alperna.

Helgongraven med Heinrich II och hans gemål Kunigunde skapades 1513. 

Bakom domkyrkan ligger Gamla domstolen och innergården kantas av vackra korsvirkeshus, vilka inrymmer Historiska muséet.

Vid Domplatz ligger också Nya residenset, som var residens för biskoparna efter 1600-talet. Det är en stor byggnad och går man rakt igenom den kommer vi till dess rosenträdgård, som säkert är riktigt fin på sommaren. Nu blommade endast ett fåtal rosor men vi var mer intresserade av utsikten över staden som man får här uppifrån.

Vi fortsätter sedan promenaden ner mot floden och följer den fram emot centrum. Då får vi fina vyer över ytterligare ett område som kallas ”Lilla Venedig” eller Klein-Venedig, en koloni med fiskarhus från 1800-talet, som ligger på motsatta stranden. Idag ser det ut att vara ett riktigt charmigt område.

På vår väg passerade vi St. Elisabeth´s kyrka. Denna utvändigt ganska oansenliga kyrka fick 2020, genom donationer flera vackra glasfönster gjorda av konstnären Markus Lüpertz. Tyvärr låg solen på så det var nästan omöjligt att fotografera de moderna fönstren.

Nu när vår rundtur började gå mot sitt slut kändes det perfekt att slå oss ner med ett glas vitt på en uteservering i Gamla Stan och bara njuta av omgivningarna och folklivet.

Eftersom Bamberg räknas som en av ölets huvudstäder gick vi in i en livsmedelsaffär för att botanisera lite bland ölsorterna. Här finns de två kvarvarande rökölsbryggerierna i världen, Spezial och Schlenkerla, så en sådan fick naturligtvis följa med även om det inte låter direkt välsmakande. Där bland hyllorna fick vi hjälp av en kvinna som hörde våra diskussioner och hon rekommenderade några sorter som vi plockade med oss.

Det blev en fin dag i den vackra staden och vi kan bara konstatera att ju fler platser vi besöker i Tyskland och ju fler tyskar vi kommer i samspråk med, desto bättre tycker vi om landet, som förr till stor del fick fungera som ett genomfartsland, men troligen kommer att bli huvudmålet för nya resor.

 

Mayrhofen - Favorit i repris.

Efter en natt på den härliga vingården i Valpolicelladistriktet var det definitivt dags att vända norrut och lämna Italien för den här gången. För hemresan hade vi inga fasta planer utan hade nog tänkt åka rakt igenom Österrike på icke-betalvägen som löper nästan parallellt med A13. Vi åker mot gränsen och alperna börjar torna upp sig.

När vi sedan kommer till Brennerpasset visar det sig att vår tänkta väg fått begränsning för fordon över 3,5 ton, skyltar som tyvärr kommit upp på många vägar i Österrike. Det var bara att knalla in på ett kontor och lösa ut och ladda en GoBox. När vi sedan åkte vidare i den vackra naturen började vi känna att det skulle vara skönt att göra ett stopp här och andas lite alpluft. Valet föll på den fina lilla orten Mayrhofen i Zillerthal, som vi besökte med husbilen för snart tio år sedan och där B-M var på vandringsresa för många år sedan. Campingen som ligger strax utanför byn hade enstaka platser kvar och vi hade tur som fick en där vi kunde få stå i två nätter. Det blev en ”komma-fram-öl” med underbara vyer.

Nästa dag ska vi naturligtvis ut och vandra lite. Vi går fram till byn där det mesta är sig likt; de vackra balkonglådorna, den lilla kyrkan med geten framför, alla små fina hotell och naturligtvis den stora linbanestationen. 

 

Vi köper en dagbiljett och hoppar in i en av gondolerna.

Det här är verkligen en brant linbana och vi kan nästan inte fatta att gondolerna inte faller neråt. Tack och lov gör de inte det utan vi kommer upp och tar en lite mindre linbana ytterligare en station uppåt.

Idag har vi inte tänkt oss någon längre vandring utan istället ska vi bara strosa omkring och slå oss ner någonstans för att njuta av vackra utsikter. Där vi kliver av linbanan finns en station för diverse äventyrligheter. De hyr bl a ut klätterutrustning och olika cyklar, t ex mountinbikes och specialcyklar för äventyrsbanor. Idag är den mest populära aktiviteten paragliding, där man kan göra en tandemflygning. Vi nöjde oss med att titta på men visst ser det härligt ut.

Vi strosar iväg längs en ”Panoramaweg” där vi stannar vid ett bord med fin utsikt och äter våra lunchmackor.

Sedan går vi någon km åt andra hållet från liftstationen och kommer till Penkentenne, och restaurang Penken på 2095 meters höjd. Naturligtvis blir det apfelstrudel med vaniljsås och en kall öl!

Det blev en härlig dag och vi känner att det vore skönt att åka på en riktig vandringsresa igen, likt den vi gjorde nere i Spanien innan pandemin, där övernattningsställen var bokade och bagaget fraktades mellan hotellen....

Väl hemma på campingen igen blev det en välbehövlig dusch innan det var dags för lite utematlagning och en typisk svensk torsdagsmiddag, ärtsoppa och pannkakor med blåbärssylt.

Nästa dag var det dags att lämna Österrike och vi tog en mindre väg över Achensee, otroligt kuperad i början men med bra vägstandard och fina vyer.

Vips var vi i Tyskland och nu blir det fortsättning följer...