Reykjavik - Äntligen är vi där!

Måndagens morgon på Comfort Hotel Arlanda Airport blev lugn eftersom det mesta inför avresan var klart. När vi sovit ut och ätit en rejäl hotellfrukost tog vi oss an säkerhetskontrollen i terminal 5. När vi kom dit nådde den till terminal 4 och en liten sväng tillbaka.

Efter ca en timme i kön hände något som gjorde att det kändes som om vi vunnit högsta vinsten på lotteri. En man kom och öppnade banden vid kön och så fick vi och totalt tio personer följa med en personal på kringelvägar, genom slussar, korridorer och hissar till en annan säkerhetskontroll och vips var vi klara och hade tjänat åtminstone 1,5 timmars kötid! Yippi, att sedan planet var en timme försenat är en annan historia.

Vi landade på Keflavik strax efter kl. 16 lokal tid så här fick vi två timmar till godo när vi ställde om klockan.

Efter ett par timmar hade vi fått ut bagage, hämtat hyrbil, kört in till Reykjavik och installerat oss på Hotel Cabin, allt i ett envist strilande regn.

Aldrig har väl ett hotell haft ett mer passande namn för vårt rum gjorde verkligen skäl för namnet kabin. Rummet hade ca 30 cm till godo på varje sida om sängen, förutom en liten plätt innanför dörren där väskor fick placeras...

Detta är vårt första besök i Reykjavik, världens nordligaste och Europas västligast belägna huvudstad. Staden ligger på latitud 64°08' N, inte långt från polcirkeln, som ligger på 66°33' N. Under den mörkaste årstiden lyser solen endast fyra timmar per dag, och nu är det dagsljus nästan dygnet runt. Namnet Reykjavik betyder Rökvik det vill säga "rökarnas vik". Detta namn fick viken och trakten efter anblicken av de heta källornas ångpelare. Nu var det tur att kvällen var ljus för regnet avtog och efter en hamburgare tog vi oss en promenad genom staden för att titta på de mest kända sevärdheterna. Lite fin Street Art och en regnbågsmålad gågata ger + poäng .

Vi började med att gå till Hallgrimskirkja, som blivit en av Reykjaviks mest kända symboler. Kyrkan har fått sitt namn efter den isländske prästen och psalmdiktaren Hallgrimur Pétursson.  Den ligger nära centrum och är synlig över hela staden. Det tog hela 41 år att få kyrkan helt klar; bygget påbörjades 1945 och den var färdig 1986. Arkitekturen är inspirerad av de vackra basaltpelarna vid vattenfallet Svartifoss på södra Island. Kyrktornet blev klart redan 1974, långt före den övriga byggnaden. Kyrktornets högsta topp är 74,5 meter, vilket gör Hallgrímskirkja till den näst högsta byggnaden i landet. Det finns en hiss man kan åka 8 våningar och gå ytterligare 2 trappor upp till en storslagen utsiktsplats med vy i alla väderstreck. Dit hade vi tänkt ta oss men tyvärr hade kyrkan precis stängt när vi kom dit, så vi fick nöja oss med att beundra utsidan.

Statyn framför kyrkan föreställer Leif Eriksson,som upptäckte Nordamerika år 1 000, mer än 500 år före Columbus. Han var son till Erik Röde. Statyn är en gåva av USA 1930 för att fira Alltingets tusenårsjubileum.

Nästa stopp blev Harpa, som är ett konsert- och operahus och inhyser Islands filharmoniska orkester och Islands Opera. Harpa började byggas januari 2007 och invigdes i augusti 2011. Det ligger i hamnområdet Austurhöfn. Huset är byggt i stål, med en fasad som består av omkring 10 000 oregelbundet formade prismaliknande fönster i olika färgnyanser, riktigt läcker arkitektur.

När vi sedan vände hemåt längs strandpromenaden kom vi till Solfärd  eller  The Sun Voyager. Det är en skulptur i rostfritt stål. Den skapades 1986 av konstnären Jón Gunnar Árnason och invigdes 1990. Den är placerad vid vägen Sæbraut intill kusten i centrala Reykjavik. Den är så vacker och hade vi fått önska något mer denna vår första kväll i Reykjavik så hade det varit att få se den i solnedgång, men man kan inte få allt här i världen....

 

 

Skolavslutningar och resestart

 Veckan som varit har dominerats av skolavslutningar. I torsdag slutade Lars barnbarn, Liam, åk nio så då fick vi efter ett par pandemiår vara med på avslutning i Floby kyrka. Sedan blev det förberedelser för storebror Adrians studentfirande på fredagen. Så skoj att få vara och fira ungdomarnas högtidsdagar.

Sedan var det äntligen dags att packa för vår Islandsresa, som vi ursprungligen bokade i juni 2020, men då fick vi ju påhälsning av ett litet virus, som förändrade det mesta i vår tillvaro. Nu fick vi plocka fram vildmarksbyxor, regnkläder, mössa,vantar och t o m ett par tunna långkalsonger, men naturligtvis också badkläder. Vi har bokat en paketresa hos Vulcanresor, som innebär hyrbil och åtta inbokade övernattningar längs Ringvägen runt Island. På söndagen var det dags att ta tåget upp till Stockholm och nog var vi lite oroliga efter alla skriverier om kaoset på Arlanda, men vi var ändå glada över att vi bokat en hotellnatt på Comfort Hotel Arlanda Airport, så vi är på plats i god tid på avresedagen..

När vi kommer upp till ett soligt Stockholm vid lunch ställer vi in vår packning i förvaringsboxar och tar en skön promenad längs Strandvägen till Nordiska museet på Djurgården.

Nu är det många år sedan vi var här sist, men den enorma statyn på Gustav Vasa sitter precis lika imponerande och blickar ner mot entrén. Statyn skapades av Carl Milles och var klar 1925. Statyn är huggen i ek och rikt bemålad och förgylld. Målningen är utförd av Olga Milles, hustru till Carl. Kungens panna är formad av en bit ekträ från en ek som Gustav Vasa själv lär ha planterat vid sin födelsegård, Rydboholm, i Uppland.

Stockholm är verkligen en vacker sommarstad, men idag lockade främst utställningen Nordens Paris. Här förflyttas vi till haute couturens gyllene era och Parismodets nordligaste utpost - Franska damskrädderiet på NK i Stockholm, 1902 - 1966. Utställningen visas fram till den 18 september. Här visas ett hundratal plagg tillsammans med fotografier, filmer och berättelser om människorna i ateljen.

På hemsidan tas det upp tre höjdpunkter:

Den ikoniska modellen Amphora från Cristóbal Balenciaga. Den beställdes av Karin Ellhammar och bars på Operakällarens invigning 1961. (den mittersta rosa på övre raden).

Filmkostym sydd till Greta Garbo. Ateljen sydde upp hennes kläder till storfilmen, Gösta Berlings saga.

En aftonklänning i silverlamé, som syddes upp till en middag på slottet och var beställd av Karin Ekelund Sachs. (andra från höger).

Sedan tittade vi på utställningen "Come to Norden", där det visades reseaffischer från 1890- 1960. Här speglas några avgörande faktorer för turismen; fritid, välfärd, semester och drömmen om att resa. t o m en affisch om flygresor till Island fanns passande nog.

Den sista utställningen vi tittade på var "Arktis - medan isen smälter". Här får vi se isens historia och framtid, men framför allt de människor som bor i dagens Arktis. Det är en vacker utställning. "Mitt under polstjärnan - Där börjar Arktis".

Snart är det dags att strosa tillbaka till Centralstationen, hämta vårt bagage och ta flygbussen ut till Arlanda. När vi checkat in på vårt hotell, checkade vi också in vårt flyg på nätet.

Sedan tog vi en promenad till terminal 5 för att bevittna det omtalade kaoset. 

Trots att det var sen eftermiddag ringlade sig köerna långa och de sista hade säkert någon timme kvar i kön.

Även köerna till bagagediskarna var enorma. vi körde ut bagagetaggar och boardingkort i en automat och förhörde oss om möjligheten att lämna in vårt bagage idag och visst gick det bra. Efter en pizza gick vi tillbaka till hotellet, packade om våra tillhörigheter och vände ytterligare en gång tillbaka till terminal 5. klockan 18 var vi tillbaka på hotellet och så skönt det kändes att "bara" ha säkerhetskontrollen kvar på måndagen, även om det kommer att ta sin tid. Nu lutade vi oss tillbaka med ett glas rött och ser fram emot en spännande resa.