Trier, en stad värd ett återbesök.

Nu var det äntligen dags för ett återbesök i Trier, en stad vi besökte på vår första Europaresa med husbil 2014. Då bodde vi supermysigt ute på Weingut Nells vingård med vinrankor som åtskilde husbilsplatserna. Då fick vi ta cyklarna in till centrum, så den här gången satte vi in GPS:en på Reisemobilpark Treviris, som ligger vid Mosel och härifrån hade vi en promenad på ca 3 km fram till centrum. Ställplatsen är stor men enkel och vid infart får man ett kort som man laddar med pengar och använder till ström, vatten och duschar. Båda ställplatserna finns i Park4Night.

Trier är en relativt stor stad med över 100 000 invånare och ligger nära gränsen till Luxemburg. Det är en av Tysklands äldsta städer och grundades av den romerske kejsaren Augustus år 16 f Kr. På 200- och 300-talen var staden ett kejserligt säte och provinshuvudstad i Belgica Prima och troligen en av de största städerna i romerska riket.

Det som är fascinerande med staden är att den har inte mindre än 9 st av UNESCO:s världsarv (hela Sverige har 15!) och världsarv är något som vi gillar!

Det första av världsarven på vår promenad når vi redan när vi ska korsa Mosel, nämligen den Romerska Bron med pyloner från 100-talet och bågar från 1700-talet.

Vi kommer sedan fram till Hauptmarkt, som sägs vara ett av Tysklands vackraste torg omgivet av många fina hus. Här står en kopia av det Marktkreutz (marknadskors), som restes på 900-talet och symboliserade stadens rätt att anordna marknader.

Den fina fontänen, Petrusbrunnen, från 1595, har vi i blickfånget när vi slår oss ner på Rådhuskällaren för lite fika.

Några hundra meter bort ligger Triers mest kända landmärke, Porta Nigra. Det är en stadsport som restes av romarna i slutet av 100-talet. Det är Tysklands äldsta försvarsbyggnad och var från början en av fyra portar i stadsmuren. Det är en otroligt häftig byggnad och vi som gillar att knata runt bland lämningar från romartiden, känner nästan av historiens vingslag när vi går igenom porten.

Tillbaka vid torget tar vi av mot två andra världsarv, Dom S:t Peter och Liebfrauenkirche. De här två vackra kyrkorna var vi inne i vid vårt förra besök. Idag pågick det ett stort event i domen, ”Heilig Rock Tage 2022”, med oavbrutet ringande klockor, massor med folk och ett digert program så istället tittade vi in i Liebfrauenkirche, som ligger vägg-i-vägg med katedralen. Detta är en av de äldsta gotiska kyrkorna från 1200-talet.

Dom S:t Peter

Liebfrauenkirche

Promenaden fortsätter bort mot nästa världsarv, Konstantinbasilikan eller Aula Palatina. Salen är ursprungligen från 310 e Kr och belägen i en enorm byggnad. Den användes som tronsal av den romerske kejsaren. På 1600-talet införlivades Aula Palatina med det nybyggda palatset och sedan mitten på 1800-talet har den används som en protestantisk kyrka.

Vägg-i-vägg ligger alltså Kurfürstliches Palais, som anses vara ett av de vackraste barockpalatsen i världen. Dagens palats är från mitten av 1700-talet och framför ligger en vacker trädgård med fina skulpturer.

På andra sidan trädgården kommer vi till dagens sista världsarv, nämligen Kaiserthermen, de kejserliga baden. De uppfördes i början av 300-talet under Konstantins period och var romarnas tredje största termer. Nu började det bli kväll så vi tittade bara över murarna innan vi promenerade hemåt.

Ytterligare världsarv i Trier är Amfiteatern, resterna av Barbara Therme och en berömd handskrift på Stadsbiblioteket. På hemvägen träffade vi åter på några av de plattor som återfinns på många ställen och visar att här bodde det judar som dödades i koncentrationslägren under Andra Världskriget. Här bodde tre syskon, som var tonåringar när de avrättades och vi fick åter tankar på alla grymheter som utspelas inte långt ifrån oss också idag och att världen inte lärt sig något av historien

Nästa dag lämnar vi Trier och följer Moseldalen en bit norrut....

 

Från öldistrikt till vinsluttningar.

Från ställplatsen i Hochstahl åkte vi ett 10-tal mil mot Würzburg för nu tänkte vi byta ut ölbryggerierna mot vinodlingar. Vi åkte först till Iphofen, där vi kan tipsa alla husbilsåkare om en helt gratis ställplats med el, toalettbyggnad o s v. helt centrumnära. Så här på Valborgsmässoaftons förmiddag var naturligtvis de 12 platserna upptagna så vi fortsatte ett par mil norrut till Dettelbach. Här finns en ställplats, med 30 platser, vid stranden av Main (3 An der Mainlände) och vi hade tur och fick en plats på första parkett. Det finns tillgång till el, som betalas separat, färskvatten och tömning. Båda ställplatserna finns i Park4Night.

Lördagen blev en riktig slödag då regnskurarna avlöste varann och t o m några åskknallar hördes. Mellan skurarna hann vi ändå ta en promenad för att proviantera på Edeka och besöka turistinformationen framme vid Rådhuset för att få lite info om de vandringsturer som kallas ”Traumrunden” och finns här i området. Sedan blev det en myskväll i husbilen.

 

På söndagen vaknade vi till en dag med soldis och efter frukost vandrade vi iväg på den rutt vi valt genom vinodlingarna på sluttningarna längs Main.

Nu ska det konstateras först som sist att gå eller cykla bland vinodlingar görs med fördel fram emot hösten när druvklasarna hänger tunga och klara för skörd och stockarna är täckta med stora gröna blad. Nu är vinstockarna en ganska tråkig syn även om de kommer att stå i full grönska så snart det kommer lite värme.

Den kortaste vandringen var en dryg mil, men vi genade lite när vi nått de vackraste utsiktspunkterna över floden och Dettelbach.

Det blev faktiskt en svettig vandring och vi nästan ångrade att inte shortsen kom på då solen tittade fram och stigningarna var både långa och branta.

Väl tillbaka på ställplatsen satte vi oss i bilen och passade på att åka till vårt nästa mål som var ”vår” vingård, Weingut Wolfgang Born i Alzey, söder om Mainz.

I år blir det tre år sedan vi var här senast. De har en liten camping bredvid vingården med ett 20-tal platser. Där finns el och ett litet med mycket fräscht servicehus med dusch och toaletter. Sedan är man välkommen mellan kl. 18-19 för att provsmaka deras viner, som vi tycker är så goda, men också mycket prisvärda. Vi lämnade in en beställning och morgonen efter är det packat och klart för avhämtning.

Det blev en riktigt fin kväll så vi hade inte fått nog av promenader för dagen, utan vi tog en promenad över fälten. Här lyste rapsfälten knallgula och så länge solen var uppe var det riktigt skönt. Sedan kom kylan som ett brev på posten. 

 

Vi har faktiskt sökt oss till ställplatser med el eftersom vi bara har svenska gasoltuber, som vi gärna vill ska räcka ett par veckor till och det hittills bara varit ett par nätter vi klarat oss utan värme. Nästa morgon var det dags att vinka på återseende till familjen Born och nu väntar Moseldalen, ett av våra favoritområden i Tyskland.