Tisdagens morgon fick börja med en cykeltur för att hitta en livsmedelsaffär, efter en långhelg med stängda butiker. Mjölk till kaffet och färskt bröd till frukost stod överst på "Vill-höverlistan". Sedan gav vi oss ut på en cykeltur vi hittat i en broschyr vi fick här på campingen. Den kallas De Zout & Zoet Route, eller på engelska The Salt & Sweet Route. Den skulle gå längs kanaler och blomsterfält, som symboliserade det söta och genom sanddynerna längs kusten som får stå för det salta.
Egentligen gick den ända upp till den Helder, men vi tog en genväg på ett ställe då vi efter gårdagens tur inte var säkra på att våra cykelbatterier skulle räcka. Med facit i hand hade vi kunnat åka dit också, men vi fick en alldeles underbar tur, som tog halva dagen beroende på alla stopp vi gjorde. Det är otroligt vilka fina cykelvägar det finns här. Även om vi tycker det blivit betydligt bättre hemma, så går det inte att jämföra. Samtidigt verkar alla cykla här, kanske är de nästan födda på en cykel. Vi hann knappt ut ur Julianadorp innan vi gjorde det första fotostoppet.
Och så fortsatte det. Fälten blev bara mer och mer färgglada och solen sken allt varmare. Tack och lov hade vi lämnat våra jackor hemma idag.
Vid ett stopp fick vi syn på en häger. För en gångs skull satt rätt objektiv på Lars kamera och resultatet blev vi riktigt nöjda med.
En glasspaus blev det innan det var dags att cykla in mellan de enorma sanddynerna. Även här var cykelvägarna exemplariskt skyltade och alla knutpunkter utmärkta.
På andra sidan dynerna finns långa härliga sandstränder och även idag var det många som vistades där.
När vi kom hem till campingen var det med kinder som hettade av solen. Då kom grillen fram och efter en middag med kycklingfilé, stekt potatis och sallad var det dags att planera nästa stopp på vår resa. Så härligt det är att resa utan fastställd resrutt och tidtabell!
På påskdagens morgon lämnar vi Bremen och styr mot Nederländerna. Lastbilarna är inte tillåtna på autobahn på söndagar och de flesta andra verkar vila ut efter påskafton så trafiken är gles och rullar på riktigt bra. Vi tänkte åka över Afsluitdijk, något vi gjorde på vägen mot Normandie, 2016. Afsluitdijk är en 32 km lång och 90 meter bred dammbyggnad/vall som stod klar 1932 och byggdes för att skilja Nordsjön från IJsselmer.
Då gjorde vi ett stopp vid ett monument och en bro över vägen med lite häftiga utsikter mitt ute på vallen. På grund av att havsytan stiger är det nu dags att höja dammen och bygga ett tredje komplex med slussar och dammluckor. Därför såg hela vallen ut som en byggarbetsplats och det fanns inga möjligheter att stanna någonstans.
Vi hade tänkt oss övernattning i hamnstaden den Helder, som vi läst skulle vara en mysig stad, men det kunde vi snabbt glömma. Hela området var verkligen fullt av påskfirare, mestadels tyskar, men även nederländare. Hamnmästaren, en trevlig man, som gjorde sitt bästa för alla turister som kom hänvisade oss att försöka på någon av de många små gårdscampingar som fanns neråt kusten. Vi gjorde en del försök men under påskhelgen var det verkligen FULLT! Till slut kom vi till en liten gårdscamping med en jättetrevlig ägarinna. Hon tipsade oss om ett ställe som inte var så mysigt men som troligen hade några lediga platser. Sedan ringde hon till en annan liten camping i Julianadorp där vi kunde få en plats på Annandagen. Hon avrådde oss från att övernatta på någon parkering då poliserna var ganska nitiska med höga böter nu över helgen. Vi åkte till den anvisade gårdscampingen och fick den sista! platsen. Att sedan sanitetsbyggnaderna var si och så bekymrade oss inte ett dugg när vi äntligen kunde äta en sen måltid och t o m ta på oss ett par kortare byxor i det fina vädret.
På kvällen tog vi en promenad och tittade på de gigantiska blomsterfälten i omgivningarna. Doften av hyacinter var nästan bedövande, men så vackert det var.
Och så en katt bland hermelinerna...
I morse vaknade vi till ytterligare en fin dag med blå himmel och vi åkte de få km till Camping Koegras, där vi möttes av en trevlig man som välkomnade svenskarna som var inbokade.
Det här är en jättefin liten gårdscamping med ca 30 platser. Servicebyggnaden var i princip ny och kliniskt ren. Vi bestämde oss för att stanna två nätter och ge oss ut på några cykelturer. Målet för dagens tur blev orten Anna Paulowna, en knapp mil bort. Vi cyklade iväg och efter en kort färjeresa över en kanal återstod bara några km längs nästa kanal.
I Anna Paulowna har de varje år en vecka med "Bloemendagen" och i år är det 16-20 april.
Då är det bl a en tävling med blomstermosaiker, där en jury utser vinnaren. Vi såg en hel del av dem och vår favorit var den föreställande Rolling Stones, som fått namnet "Paint it black".
Tittar man närmare blir man verkligen fascinerad över detta pilljobb. Det sägs att det går åt ca 10 000 små hyacintblommor/kvadratmeter och dessa sätts fast med knappnålar...
Dessutom har flera husägare smyckat sina trädgårdar och en del gator har olika teman, bl a en med "Winter-Wonderland".
Flera broar över kanalen var också fint smyckade.
Vi besökte också Poldertuin, en blomsterpark som också kallas Lilla Keukenhof. Det är en park fylld med olika lökväxter. Inträdet är fritt och vi gick en lång stund och beundrade alla vackra blommor. Gissa om vi fotograferade och hur ska det då bli när vi kommer till "Stora Keukenhof".
I morgon blir det nya cykelturer så i kväll blev det planering över ett glas bubbel (eller två) i den sköna solnedgången.
