Tranorna, ett riktigt vårtecken och vi har skaffat en ny leksak...

I veckan har vi upplevt ett par vårtecken. Först drabbades jag (B-M) av en riktig "bonnförkylning". Två covidtester visade negativt så det var bara att ta det lugnt och inse att det även finns vanliga vårförkylningar. Igår kändes det som om livsandarna återvänt och när termometern steg till 7 varma grader packade vi en fikaryggsäck och åkte ut till Trandansen för att titta till årets första tranor. Den 10 mars hade den första räkningen gjorts och då fanns 264 tranor på plats. 

Dessutom såg vi vårens budbärare, tofsvipan och ganska mycket gäss. 

En ringmärkt trana var på plats och det är ganska rejäla don man använder till de här stora fåglarna.

Då matningen av tranorna startar om någon vecka var det ganska lugnt här, så vi fick en skön stund med vårt fika i eftermiddagssolen.

Så här på eftermiddagen landar de tranor som flugit från Rügen under dagen, en imponerande sträcka på 43 mil. De kommer upp i hastigheter på 70-80 km/h.

Det kommer med största säkerhet att bli flera utflykter dit under säsongen!

Vad har vi annars sysslat med i väntan på att ta ut husbilen? Vi åkte och hälsade på Laikan i vinteridet och kunde bara konstatera att det fortfarande var lite för mycket snö kvar på gården, så den får stå kvar ytterligare en vecka. 

Vi fick lite oplanerat en ny "leksak" då en av medlemmarna i vår Fotoklubb skickade ut ett mail och ville sälja en del prylar då hennes utrustning skulle uppdateras. Vi köpte en GoPro kamera med massor med tillbehör och även om vi inte tänker bli några Youtubers så är det lite kul att kunna utöka våra bildspel med lite fler rörliga bilder än vad vi gjort hittills. 

Vi har gett oss ut i närområdet och filmat några små snuttar och sedan ägnat oss åt Moderskeppets kurser i videoredigering med Da Vinci Resolve.

Vi kan bara säga att det är tur att vi är pensionärer för hur fort försvinner inte några timmar när man blir sittande framför datorn med något kul. Det är bara att inse att det inte är helt enkelt att få till något snyggt men det ska förhoppningsvis bli bättre än de små klipp vi filmat med telefon och kompaktkamera, kul är det hur som helst! Tänk så många mörka vinterkvällar vi drömt oss tillbaka till våra resor med hjälp av bildspel på TV:n (även om de numera bara förs över på ett USB-minne).

 

Kyrkö mosse - En annorlunda sevärdhet

 

När vi lämnade Åsnens Nationalpark förra söndagen fortsatte vi via broar och öar längs Åsnens östra strand. Det var en riktigt fin väg med underbara vyer och vi passerade flera små campingplatser, där vi mycket väl skulle kunna tänka oss att stanna någon natt när de öppnat för säsongen. En stund senare när vi passerade Mörrumsån (som rinner från Åsnen och mynnar ut i Östersjön vid Mörrum) fick vi se en otroligt vacker stenbro. Vi svängde in på den iordninggjorda parkeringen vid Blidingsholmsbron och tog en liten promenad.

Det visade sig vara en stenvalvsbro med åtta spann från början av 1800-talet. Den har dock anor från medeltiden, då det fanns ett vadställe över ån här och på 1500-talet byggdes den första bron, som sedan bytts ut ett par gånger innan den här byggdes. Vägsträckningen var betydelsefull som förbindelse med skåne och här förflyttades danska trupper under Nordiska sjuårskriget på1560-talet och under Kalmarkriget i början på 1600-talet.

Det som var lite annorlunda är att det också finns fångstanordningar för ålfiske, s k "Värmane". Fiskerätten, som är knuten till de olika valven, disponeras sedan mycket lång tid tillbaka av olika gårdar. Detta är ett av två kvarvarande värmane längs Mörrumsån och troligen i Sverige. Så sent som på 1950-talet fanns 14 kända värmane i Mörrumsån från Åsnens utlopp till gränsen mot Blekinge. Ålfisket bedrivs från slutet av mars till början av november. Under 2020 restaurerades ålfiskeplatserna och ett värmane har gjorts iordning komplett med all utrustning som användes förr.

Vi tyckte det var ett fint stopp där man förutom parkering satt upp informationsskyltar och placerat ut bord och bänkar med utsikt över bron. 

Vårt egentliga mål var den udda sevärdheten Bilkyrkogården på Kyrkö mosse, som ligger utanför Ryd, längs väg 119. Den är som andra liknande platser ett verk av en man, i det här fallet Åke på myren. 

Han föddes 1914 och efter skolgång och arbete som dräng köpte han 1935 denna torvmosse och började bryta torv. Han var en teknisk och praktisk man, så han byggde en torvfabrik med rivmaskin, driven av gamla bilmotorer och ett litet hus på 12 m² till sig själv. När bilarna blev vanliga på 50-talet dumpades ofta de gamla skrotbilarna i skogen. Åke blev lite av en pionjär vad gäller återvinning och han samlade in dem. Han började handla med reservdelar och kvar blev mängder med karosser. 1992 flyttade Åke till ålderdomshemmet i Ryd och det blir debatt om platsens framtid. Kommunen beslutar 2001 att skrotbilarna får vara kvar och att naturen så småningom får återta platsen. Detta kan vi läsa på en informationsskylt vid vägen. 

Naturligtvis visste vi att det inte var optimalt att besöka en mosse i snösmältningstider, men nu var vi så nära att det var värt ett försök. Vägen in bland bilvraken, kantad med gamla bildäck var inte att tänka på så vi fick försöka ta oss fram andra vägar, balanserande på tuvor och hoppande över pölar. 

Sommartid ska den vägen in till bilarna vara tillgänglighetsanpassad. Vi fick ändå se en hel del av de över 100 fordonen som finns där. En del modeller kände vi igen från vår barndom.

När vi kom tillbaka till parkeringen stod där tre tyskregistrerade fordon. Samtliga hade speciella dekaler och när vi senare googlade vad de innebar fick vi följande information. Baltic Sea Circle körs både sommar och vinter, start och mål i Hamburg. Deltagarna ska tillryggalägga 7500 km på 16 dagar utan att använda motorvägar eller GPS. Nu hade de startat dagen innan så än var allt rent och snyggt!

Sedan finns det antagligen olika klasser. Förra sommaren skulle bilarna vara minst 20 år gamla och de vi såg var inte heller årets modell. Varje team ska också ha samlat ihop en summa till valfri välgörenhet innan start.
Nu träffade vi aldrig de här förarna men det är ingen dålig tripp de nyss hade startat och vi vill knappt tänka på vilka vägar och temperaturer de kommer att möta på vägarna i norra Norge, Ryssland och Finland. Hur det nu går med deras resa efter Putins idiotier vet vi naturligtvis inte....

Hur som helst är bilkyrkogården en mycket speciell plats och man börjar onekligen att fundera över bilarnas historia. Eller som det står längst ner på informationstavlan; "Av jord är du kommen. Jord ska du åter bli"