Cykeltur på banvallen mot Ulricehamn

När vädret visar sig från sin bästa sida och vi inte har några planer för dagen, packar vi matsäck och äntrar våra nya cyklar för att ta en längre tur och samtidigt se hur långt batteriets laddning kan räcka. Vi beslutar oss för att cykla söderut på banvallen efter järnvägen som gick från  Falköping till Landeryd. Det är en liten del av Ätradalsleden, som sträcker sig från Falköping i norr till Falkenberg i söder där den ansluter till Kattegattleden. Hela leden är 199 km, varav 95 km består av helt bilfria banvallar. Resterande del är små landsvägar som slingrar sig genom en vacker och varierad natur.

Först fanns en smalspårig järnväg från Ulricehamn till lilla Vartofta någon mil utanför Falköping, men sedan köptes järnvägen av Västra Centralbanans Järnvägsaktiebolag (VCJ), som byggde om den till normalspår och förlängde den till Falköping. VJC byggde även nya stationshus och banvaktsstugor och i december 1906 togs den nya järnvägen från Falköping till Landeryd i bruk. I mitten av 1980-talet började nedläggningen av järnvägen. På hela sträckan som revs upp anlades det en cykelled. Vi trampade ut ur Falköping och det är en otroligt lättcyklad sträcka eftersom banvallen är platt, asfalterad och går spikrakt över Västgötaslätten. 

Det är lite kul när man kommer förbi samhällena och de gamla stationshusen, som idag blivit fint renoverade bostäder. På en del av dem sitter stationsskyltarna kvar, som en påminnelse om svunna tider, som t ex i Kinnarp.

Efter Kinnarp stannar vi vid  Hållplatsen Hög. Här togs väntkuren bort när järnvägen lades ner, men 2007 uppfördes en kopia av den gamla väntkuren på samma plats och används nu som rastplats. I kuren finns lite information, historia och en gästbok.

Vi passerar sedan den gamla länsgränsen mellan Skaraborgs och Älvsborgs län, vilken ändrades 1 januari 1974.

Arkivbild

Efter att ha passerat Åsarp kommer vi sedan till det lilla samhället Trädet, där det förutom ett jättefint stationshus även finns banvaktsstugor.

Nu börjar vi bli lunchsugna och stannar vid en liten rastplats och festar på mackor och vattenmelon innan vi cyklar den sista biten ner till Blidsberg. 

Där har vi ca 15 km ner till Ulricehamn, men inser att laddningen på Lars batteri har börjat sjunka och vi ska ju faktiskt cykla hem också... I Blidsberg, vid väg 46 ligger smultronstället Basta Kvarn. Det är ett kafé som även serverar lättare lunchrätter och ljuvligt god glass från Mullsjö glass. det ligger i den gamla 1800-talskvarnen alldeles vid Ätrans strömmande vatten och fina dagar som idag kan man fika ute på någon av de små öarna, som sammanbinds av broar, eller mata de inplanterade ädelfiskarna i ån. 

Idag var vi verkligen inte ensamma här när vi njöt av varsin rejäl glasstrut.

Sedan var det bara att trampa hemåt igen... 

...och den här gången blev det ett stopp vid väntkuren i Hög för en kopp kaffe, innan vi tog den sista etappen hem och när vi kom hem visade trippmätaren på 6,7 mil, en rejäl sträcka för att vara en cykeltur för oss. Än en gång prisar vi våra cyklar, som ger oss lite lagom hjälp på traven. Hur det gick med batterierna? Jo, Lars fick trampa utan hjälp den sista halvmilen medan B-M:s klarade sträckan med god marginal, trots att det ska vara likadana batterier och vi använde lika mycket hjälp....

Lördagens sena middag bestående av torsk i vitvinsås, potatis och sparris åt vi naturligtvis på vår härliga balkong innan det var dags att följa de svenska fotbollskillarna i deras sista landskamp innan EM. 

Försommardagar som den här vill vi gärna ha fler utav och tittar man på SMHI:s prognos ser det riktigt hoppfullt ut!

 

Kapelludden och Stora Alvaret

Fredagen blev vår tredje och sista dag på Öland för den här gången. När vi lämnade Wikegårds Camping fortsatte vi söderut och när vi kom till Bredsättra kyrka svängde vi av mot Kapelludden, som vi inte besökt på många år. Det är en by och en våtmark, vilken har ett rikt fågelliv på strandängarna och i vikarna. Vi såg flera hägrar, massor med ejder och svanar, samt en fin tofsvipa på strandängen.
 

Under 1200-talets första hälft uppfördes ett kapell på platsen, S:ta Britas kapell. Idag är kapellet en ruin. Förutom den norra gaveln har de flesta ytterväggarna raserats till endast någon meters höjd.

Stenkorset med sina treklöver på armarna är troligen från samma tid eller äldre än kapellet. Korset bröts i tre delar då det slogs omkull av bråte från en förfallen fiskebod under orkanen Per i januari 2007. Delarna omhändertogs av länsmuseet och kunde restaureras och lyftas på plats under hösten samma år.  

Vi tycker det här är en jättefin plats och det var det nog fler som tyckte för den lilla parkeringen var välbesökt. På eftermiddagen hade vi planerat att ta en promenad på alvaret. Slingan vi bestämde oss för heter Bårby Källa och är en slinga som går i en åtta söder om Möckelmossen. Parkeringen vi stannade vid ligger längs vägen tvärs över ön i jämnhöjd med Mörbylånga. 

Leden är markerad med rösen, men efter några km drog vi oss västerut och vandrade tillbaka mot vägen omslutna av den häftiga, karga naturen. Hur alvaret kan vara så rikt på blomsterprakt är svårt att förstå när jordlagret på de flesta ställen är minimalt på de stora kalkstenshällarna.

Att finna de geocacher som var gömda här var inte helt enkelt när ledtråden var enbuske, Det fanns ju en och annan att söka i!! 

När vi kom tillbaka till bilen var det dags att lämna Öland, just som de tunga molnen började lätta...

...men vi hade siktet inställt på Möre GK; ca tre mil söder om Kalmar där vi på lördagen spelade en golfrunda. 

På eftermiddagen fortsatte vi hemåt, men då vädret nu var riktigt skönt stannade vi för att ge oss ut på en cykeltur. Vi hittade Sydostleden, en cykelled som sträcker sig från Växjö till Simrishamn. nu stannade vi i Ingelstad, ett par mil söder om Växjö och fick en skön cykeltur på den gamla nedlagda banvallen. Samtidigt loggade vi ett gäng geocacher som fanns efter leden. det är nog bara att inse att våra elcyklar är ett riktigt bra köp. Vi är så nöjda med dem och nu är det t o m riktigt kul att bara ge sig ut och cykla.

Lördagskvällens slutmål var Götaströms GK i Skillingaryd och nu hade sommarvädret kommit på riktigt, så det blev den första riktigt sköna kvällen utanför husbilen.

Där spelade vi en runda på söndagen, vilket blev en svettig historia, och efter den hade vi skaffat oss årets första solbränna....

Vilken härlig söndag det blev innan det var dags att vända hemåt och ta tag i vardagen igen. Höjdpunkten den här veckan blir nog att även jag blir får min andra spruta covid-vaccin . Så bra det känns och nu hoppas vi bara att sommaren kom för att stanna och så får vi planera för nya husbilsresor.