Vid lunchtid i lördags kom vi till Skallkrokens Gästhamn och Ställplats några km norr om Haverdal.
Koordinaterna hit är: N 56°43'39.83''
E 12°38'42.45''
Det här är en riktig idyll för den som gillar havsnära lugn och ro. Det finns 10 ställplatser med hyfsat stora platser avskiljda från varann med en välskött blomlåda. På varje plats finns en rejäl rastmöbel, träbord med bänkar.
Faciliteterna är el, 10A, dusch, toaletter och tvättmaskin i ett servicehus, där det också finns en utvändig diskplats. Det fanns en sopsorteringsstation, tömning av toalett och gråvatten samt tillgång till färskvatten. Kostnad: 200kr/dygn.
När vi kom var alla de fina platserna upptagna men ett trevligt par upplyste oss om att en markägare upplät sin "bilparkering" till två husbilar när han inte var där, så vi kunde ändå stanna här för natten.
 |
| Man ser baken på vår husbil längst till vänster.. |
...och sedan tror vi att några gravänder simmade förbi med sina ungar. (Som vanligt rådfrågar vi alla med större fågelkunskaper än vad vi har om våra gissningar är riktiga...).
En trut satt också och spanade efter något ätbart.
På kvällen gick vi åter ut på piren för det är inte många kvällar på sommaren man kan njuta av tropisk värme, lite gitarrmusik i bakgrunden och en magnifik solnedgång.
I söndags morse åkte vi till Haverdals Naturreservat, några km från ställplatsen.
Haverdalsreservatet är ett av Hallands äldsta naturreservat. Området är ett flygsandfält beläget vid havet i Harplingebukten.
Vi åkte till den mest centrala parkeringen, den vid Lynga. Trots att vi var ganska tidiga där var det inte helt enkelt att få en parkeringsplats för husbil, men med lite god vilja gick det bra.Här finns informationstavlor och fyra väl utmärkta stigar utgår härifrån. Vi började med den grönmarkerade leden , en naturstig där ett flertal skyltar informerar om området, olika naturtyper och lite kuriosa. På flera ställen i reservatet finns bord utsatta där man kan stanna för en fika.
Ända fram till slutet av 1800-talet låg ett trädlöst flygsandfält med blommande sandhedar här och det användes länge som betesmark.För att binda sanden planterades sandfältet med gräs, tall, björk, al och bergtall i början av 1900-talet. Idag är sandflykt inte längre något bekymmer, problemen är istället de motsatta. Sanddynerna har växt igen med täta bestånd av gräs, ris och buskar och skogen blir allt tätare så nu arbetar man med att återskapa och förbättra livsmiljöerna för arterna i sandmarkerna. Genom restaureringar ska hotade arter räddas och försvunna arter ska få möjlighet att hitta tillbaka. Bar sand skapas på nytt där blommor kan gro och insekter gräva bo. Haverdals naturreservat är ett av de områden i Halland som har restaurerats inom ramen för EU-projektet Sand Life.
På flera platser i reservatet växer tallar vars stammar är krokiga eller till och med slår knut på sig själva. Tillsammans bildar de en liten värld med naturliga skulpturer som med fantasins hjälp kan bli till de mest underliga figurer. Det är ingen som riktigt vet varför de har fått så märkliga former. Kanske kan det vara vindens påverkan, insektsangrepp eller något som ligger i plantornas gener.
Vad än orsaken till formerna är var de mycket fascinerande och här tog också vår promenad ett abrupt slut.
Ända fram till slutet av 1800-talet låg ett trädlöst flygsandfält med blommande sandhedar här och det användes länge som betesmark.För att binda sanden planterades sandfältet med gräs, tall, björk, al och bergtall i början av 1900-talet. Idag är sandflykt inte längre något bekymmer, problemen är istället de motsatta. Sanddynerna har växt igen med täta bestånd av gräs, ris och buskar och skogen blir allt tätare så nu arbetar man med att återskapa och förbättra livsmiljöerna för arterna i sandmarkerna. Genom restaureringar ska hotade arter räddas och försvunna arter ska få möjlighet att hitta tillbaka. Bar sand skapas på nytt där blommor kan gro och insekter gräva bo. Haverdals naturreservat är ett av de områden i Halland som har restaurerats inom ramen för EU-projektet Sand Life.
På flera platser i reservatet växer tallar vars stammar är krokiga eller till och med slår knut på sig själva. Tillsammans bildar de en liten värld med naturliga skulpturer som med fantasins hjälp kan bli till de mest underliga figurer. Det är ingen som riktigt vet varför de har fått så märkliga former. Kanske kan det vara vindens påverkan, insektsangrepp eller något som ligger i plantornas gener.
Vad än orsaken till formerna är var de mycket fascinerande och här tog också vår promenad ett abrupt slut.
Jag (B-M) tittade på allt annat utom var jag satte fötterna och vips hade jag gjort en saltomortal med fullkomligt platt fall som resultat och efter att ha sansat mig några minuter och konstaterat att ingenting var riktigt brutet kunde vi försiktigt halta tillbaka till husbilen. Det blev väl något revben som inte är riktigt helt och muskelfäste eller muskel på ena lårets baksida som inte tycker om för mycket rörelse idag.
Annars hade vi tänkt fortsätta vår promenad till Lynga Sanddyna eller Stora Sandkullen, som den också kallas. Den är med sina 36 m ö h troligtvis Sveriges största sanddyn och man ska ha en fin utsikt därifrån. Förhoppningsvis finns den kvar till en annan gång och nu ska vi snart packa bilen igen för att dra oss norröver...
