Hemma igen - Så skönt!!

Sedan vårt förra inlägg fick vi tillbringa ytterligare en vecka i vår påtvingade husarrest i Mar de Pulpi innan vi igår kväll kom hem till Falköping och visst var det skönt att få krypa ner i våra egna sängar i går kväll!
När vi skrev sist hade vi bokat flygbiljett tills idag och när det flyget blev inställt bokade vi nya biljetter till nu på söndag. efter ett par dagar blev det flyget också inställt liksom vår ursprungliga biljett den 6/4. Då fick vi napp hos SAS som hade en flight till Göteborg via Oslo igår. Nya biljetter bokades och vi höll noggrann koll på vilka flyg som skulle köras och vilka som ställdes in. Denna information uppdaterades på SAS hemsida varje dag. Sedan satte de dock in flera extraflyg igår och idag för att få hem så många resenärer som möjligt då de flesta andra flygbolag ställt in sina flygningar. Vi ringde också ett journummer för att höra efter så det var grönt med transfer på Gardermoen, eftersom vi läst om svenskar som inte fick gå ombord på plan dit. För tillfället var det ok, men nu har vi lärt oss att i dessa tider ändras tingens ordning från den ena sekunden till den andra.
Vad pysslade vi då med vår sista vecka?
Lars fick ge sig in till Mercadona på en shoppingtur för båda två fick vi ju inte åka i bilen. På den dryga milen in till Aguilas stod flera polispatruller och stannade bilar med fler än en i bilen... Väl framme på Mercadona blev det handdesinfektion och handskar innan han fick gå in och vid kassan hade golvet tejpats med jämna mellanrum för att avstånden skulle hållas. Nu fanns det gott om varor i hyllorna så någon brist på god mat och dryck har vi verkligen inte lidit.
Vi kunde ju inte bara ägna oss åt att laga mat, äta och vila...

...så varje dag försökte vi promenera på vår stengång runt området 10 - 15 varv, a´ 410 meter, vilket blev 5 - 6 km. 

Konstigt nog inga spår i stengången...

Ett stort nöje var att gå ut med soporna eftersom det var enda gången en av oss fick lämna området.

Sedan ägnade vi mycket tid åt Internet och TV, vi som nästan aldrig tittar på TV hemma.
Många vänner hörde av sig på sociala medier, med sms, mail och telefonsamtal, något som vi uppskattade mycket.
Förutom oss var det bara ett par kvar från Golf del Sol på området de sista dagarna så vi sågs ett par gånger på en kopp kaffe eller ett glas vin, eftersom vi alla fyra var kärnfriska och höll oss på någorlunda avstånd. En av de sista dagarna fick vi veta att han fyllde jämna år, så vi tog en flaska cava och stämde upp i "skönsång" vid deras dörr. Det blev ett par trevliga timmar över ett par flaskor vin...

I måndags kom ett mail att vi kunde checka in online och nu började vi tro på att flyget faktiskt skulle gå.
Igår morse startade vi tidigt i åska och ösregn mot flygplatsen i Alicante. 

Det var lugnt i trafiken även på motorvägen så allt flöt på och vi kunde lämna hyrbilen och bli kvitt vårt bagage utan några köer.
Flygplatsen var också lite spöklik. Allt utom en liten kiosk var stängt och de få resenärer som väntade gjorde det på betryggande avstånd från varann och många hade andningsskydd av olika slag eller ibland schalar eller halsdukar lindade kring mun och näsa.

Våra flyg var punktliga och tack och lov hade vi med oss mackor och frukt eftersom ingen servering förekom på planen för att undvika smitta.
Visst kändes det skönt när flyget närmade sig Landvetter och vi bara hade ett par timmar i bil innan vi var hemma och kunde parkera på garageuppfarten.

Vid ytterdörren stod en fin kruka vårblommor, som goda vänner varit här med och Lars dotter hade fyllt kyl och skåp med mat för några dagar.

Idag börjar vår karantän på hemmaplan, som vi givetvis sätter oss i.
Solen värmde upp vårt uterum så där intogs lunchen.

Här hemma kan vi ju trots det gå ut i trädgården där krokus och annat kommit upp...

... och ut i naturen. För vår del blev det en solig men blåsig promenad på Mösseberg.

Så skönt att se folk ute till fots och på cykel till skillnad från Spanien där gatorna låg totalt öde.
När vi kom hem firade vi våffeldagen, så gott det var att kunna fira på hemmaplan utan att behöva tänka på inställda flyg och andra bekymmer.

Nog för att mycket kommer att hända innan vi får en "normal" vardag igen och mycket kommer säkert att bli annorlunda för gott.
Vem hade kunnat tro att världen skulle förändras på detta sätt när vi åkte hemifrån för drygt tre veckor sedan???

Lördag - tisdag i Coronatider

Vad har då hänt i Mar de Pulpi sedan vi skrev i fredags?
Lite naiva trodde vi då att vi skulle få fortsätta promenera längs stranden och kanske kunna gå en golfrunda på Aguilon. Så blev det nu inte!
På lördagen fick vi hur som helst trevligt lunchbesök av min f d arbetskamrat Lisa och Manfred (med bloggen Lisashjulhus), som närmast kom från Herradura och nu hade lite bråttom hemåt för att hinna in i Frankrike innan gränsen stängde på måndag morgon. Trots det magra utbudet på Mercadona i fredags lyckades vi tota ihop en lunch och lite fika. 

Vi hann också med en skön promenad längs havet så Cissi fick springa av sig innan fortsatt resa.
På lördagskvällen fick vi besked om den nationella nödsituationen som skulle börja gälla på måndag kl. 08. Den innebar (som alla säkert vet idag) att förutom alla stängningar av affärer, restauranger och annat som trädde i kraft på lördagen ska alla i princip ska stanna hemma. Vi får dock åka och handla mat och medicin samt ta oss till flygplatsen för hemresa.

Här får vi inte gå någon mer runda den här gången.

På söndagen tog vi en sista? promenad längs havet här i närområdet. 

Precis som flera andra hade vi inte uppfattat att restriktionerna trätt i kraft, med omedelbar verkan, en dag tidigare än bestämt. Vi kunde då bara konstatera att alla utegym, lekplatser, nedgångar till stränder, poolområden och t o m strandpromenaden var avstängda med polisens plastband eller ibland rejäla hänglås.

På eftermiddagen firade vi Lars födelsedag med cava och plock på grannens balkong. Så trevligt att både telefon ovh kamera lämnades hemma.
Igår, måndag skulle vi få städning och byte av sängkläder i vår lägenhet. vår golfvärd ringde och sa att kl. 10 kommer de och när det ringer på dörren får vi vara klara att gå ut och tillbringa någon timme utomhus. när det ringer på dörren står en kille utanför iförd ett rejält andningsskydd och efter en dryg timme fick vi komma tillbaka.Vårt område Los Jazmines är ett inhägnat område (ca 200 x 150 m)med stenlagda gångar mellan husen. Där travar vi runt några gånger/dag för att benen åtminstone ska få röra på sig lite. 

Då passar vi på att fotografera lite blomsterprakt.

När vi tittar ut vid grindarna är det verkligen folktomt, någon enstaka bil kan ses och vid ett par tillfällen har vi sett cirkulerande polisbilar som ser till att lagar och regler efterföljs. Det ska visst vara rejäla böter på att bryta mot utegångsförbudet, så det är bara att gilla läget.
Där ser vi också vår mysiga kvarterskrog, helt öde och stängd.

Vad gör vi då hela dagarna?
De som känner oss vet att "ta det lugnt" inte är vår bästa gren, men just nu övar vi oss.
Lars fick två perfekta, tidiga födelsedagspresenter av dotter med familj innan avresa;
En sudokubok som används flitigt och ett nytt frågespel "Röda tråden", som vi ska testa med våra grannar i em innan de åker hemåt. 

Själv fick jag en pocket som jag ska ge mig i kast med när jag lyssnat klart på min Kristina Appelqvist senaste deckare, som utspelas i Skövde.
Mycket tid har tillbringats på vår takterass... 

...men nu lovas regn,lägre temperatur och mer vind så vi får väl hålla oss inomhus. Annars så töms området mer och mer. De som åkt ner med egen bil har naturligtvis givit sig av och de flesta har försökt boka om eller köpa nya flygbiljetter. Vi har fått tag i biljetter till Landvetter nästa onsdag, 25/3, och just nu följer vi bara utvecklingen och hoppas flygen fortsätter gå och att flygplatserna inte stänger. Vi har också kvar vår ursprungliga biljett 6/4, men hoppas vi inte behöver använda den. 
I morgon måste vi ut och proviantera så då får vi se hur det ser ut på Mercadona i dagsläget.
Som sagt, ingen nöd går det på oss och kommer vi bara hem som tänkt, blir det här en upplevelse vi aldrig kommer att glömma, men som vi definitivt inte vill uppleva igen!