Från Uxmal bar det iväg mot kusten vid Mexikanska golfen. På vägen gjorde vi ett besök i Becal, en liten stad där många familjer försörjer sig på tillverkning av Panamahattar. Vi blev verkligen imponerade när don Alfredo, som var den fjärde generationen som höll på med tillverkning, visade hur de får fram fibrerna till de fyra olika kvalitéerna på hattar (ju tunnare fibrer, desto tätare och finare hatt). Det tar en dag att fläta en enkel hatt och ca femton dagar att fläta en av den finaste kvalitén. Sen fick vi se hur de tillverkar de naturliga färgerna till de mer färgglada hattarna.
Efter det gick vi ner i den fuktiga grotta de använder vid flätningen. Sedan formas hatten innan den förses med band i valfri färg.
Naturligtvis fick vi med oss ett gäng snygga herrar när vi fortsatte.
Det fanns även underbara damhattar, men jag är en gång för alla ingen hattmänniska.
I Celestún åt vi fisklunch på en strandrestaurang för att sedan äntra små båtar och ge oss ut på främst flamingoskådning. Vi såg även olika pelikaner, hägrar, skarvar och några fregattfåglar.
På vägen tillbaka åkte vi igenom ett trolskt mangroveträsk.
I kvällningen kom vi till Merida, men mer om det senare.
