söndag 15 juli 2018

Brumelibrum, vem lufsar där??

Igår morse fortsatte vi från Tyllsnäs Udde mot Hälsingland och Alfta.
I Edsbyn tog vi "Stora hälsingegårdars väg", som är en markerad, 28 km lång väg mellan Edsbyn och Alfta. De stora och rikt utsmyckade hälsingegårdarna är unika och 2012 upptog UNESCO sju av dem på sin världsarvslista. Många av dem ska vara öppna under sommaren, men vi stannade vid två, Pallars och Jon-Lars i Langhed. Vid Pallars fanns det en stor skylt "Privat" och Jon-Lars hade guidad tur varje dag kl. 14 så vi fick fortsätta.

Jon-Lars gård
 Vi kom till Alfta lagom till lunch och fixade en god laxlunch på rastplatsen vid Kyrktjärn.
Sedan fortsatte vi mot dagens mål; Vargas Vildmarkslodge, (mitt ute i ingenstans) ett par mil söder om Alfta. Sista biten består av 8 km grusväg som blir mindre och mindre för varje avtagsväg.


När man kommer fram möts man av Chessie, en underbar gammal dam, som är en korsning av schäfer och mastiff.

Chessie
 Där driver Håkan och Eva Vargas ett center, som huvudsakligen kretsar kring björnskådning. Lodgen ligger otroligt vackert vid sjön och består, förutom "huvudstugan" av 6 stugor, med två dubbelrum i varje och en bastustuga nere vid sjön.


De har haft verksamhet  för gäster, som fått möjlighet att tillbringa en natt i ett björngömsle sedan 2007.
För två år sedan var vi där för att försöka få en skymt av björn, men den gången blev det inget napp. Nu var det dags för ett nytt försök. Vi var fem stycken förväntansfulla som träffades på eftermiddagen för information och fika (sista kaffet för dagen, då björnar har ett mycket gott luktsinne). Håkan går igenom alla rutiner för gömslet innan vi får packa varsin matsäck från bord fulla med potatissallad, kallskuret, sallad, smörgåsar, frukt och dryck.
Sedan åker vi i ett par bilar djupare in i skogen och från det vi parkerat och stängt bildörrarna försiktigt, är det tystnad eller viskningar som gäller tills nästa morgon. Efter en promenad på 20 minuter, där vi ser flera björnspår når vi gömslet.




Där finns det 8 platser, där vi får varsin kontorsstol, en bälg för kameraobjektivet, ett litet fönster (~ 10x35 cm) och en säng för vila. 
Klockan 17 är vi på plats och Håkan lämnar oss för att hämta oss 15 timmar senare.
Det blir någon slags kontemplation när vi sitter där och tittar ut över en mosse med lite träd och buskar.
Strax efter 21 händer något. En björn nalkas från vänster och strosar omkring lite innan den hittar någon av de godsaker som placerats ut. Då blir det fart och den försvinner
med bytet, samtidigt som ytterligare en björn (som vi inte noterat) springer efter. Då inser man de sanna orden från en safariguide ; "Något på två ben springer inte ifrån något på fyra ben".




Efter en halvtimma kommer två björnar,(troligen samma som tidigare), den här gången kom de runt gömslet från baksidan. Nu stannar de en lång stund. Den ena är lite mer tillbakadragen och inte lika tuff. Vi kan bara andäktigt beundra dem, tills de slutligen försvinner in i skogen. 




Sedan är det lugnt på björnfronten tills klockan är nästan 01 och det är ganska mörkt ute. Då kommer en björn, som lägger sig ner en bit framför gömslet. Tyvärr inte helt lätt att fotografera då mörkret gjorde att det inte gick att fokusera och slutartiden blev för lång, men ännu en mäktig upplevelse. Sennatten turades vi om att vila, men nu fick vi vara nöjda med björnar. 


När det började ljusna kom istället fåglarna, av vilka t ex korpen försåg sig med rester från björnarnas måltid. 


Vi såg också nötskrika, hackspettar och massor med duvor.




När Håkan kom och hämtade oss, var det fem mycket nöjda gäster han fick med sig och vi såg pinfärska björnspår efter en stor björn som mejat ner gräset.


Väl tillbaka på lodgen hade Eva dukat fram en riklig frukostbuffe´som vi avnjöt på altanen


Håkan och Eva
Sen var det dags att ge oss av söderut och vi har nu hamnat på Westerqwarns ställplats mellan Västerås och Köping för att se hur VM-finalen slutar.
I morgon far vi hem efter en härlig helg.
Häftigast av allt och en upplevelse vi aldrig glömmer är de stora vackra björnarna som delar Hälsinglands skogar med vandrare, jägare, svamp- och bärplockare utan stängsel eller hägn.
Och nu har vi sett dem!!! 
Ett stort TACK till Eva och Håkan, som har möjliggjort denna upplevelse!

6 kommentarer:

  1. Imponerande vad ni hittar på. Spännande att komma så nära björnarna lite skrämmande faktiskt. Björnfrossan har man hört talas om. Det ska finnas mycket Björn i dom där trakterna har jag läst om i tidningarna så folk får vara på sin vakt och inte låta matrester eller soppåsar ligga ute. Fina bilder har ni tagit det lönar sig med en bra kamerautrustning , sådana här gånger speciellt. Blir lite avis på er initiativförmåga . Såg eller hörde ni nåt från den stora okontrollerade skogsbranden runt Ljusdal?
    Själv sitter vi på en fantastisk fin blomsteräng där vi fricampat i natt. Precis invid västerdalälven och har just ätit frukost med några hjortron och blåbär yoghurten . Kan det bli bättre🌞Nu blir det ett morgondopp. Sen får vi se...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad gäller initiativ och idérikedom är ni väl inte dåliga heller! Det var fantastiskt och hade vi inte haft en solid vägg mellan oss och björnarna hade nog björnfrossan kommit. Nog kastade vi en extra blick över axeln på morgonen, när vi såg färska björnspåe.
      Branden hörde vi om på radio när vi var på väg söderut.
      Ha det fortsatt gott på er resa, för mig är det arbete i morgon.

      Radera
  2. Jag har alltid tyckt att björnar är skrämmande. Även när jag besöker en djurpark och ser björn mår jag dåligt, så det skulle aldrig komma upp på min önskelista. MEN jag har verkligen full förståelse för er fascination och möjligheten att uppleva det på så nära håll måste vara otroligt mäktigt. Det är otroligt fina bilder du tagit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att vi är olika! Jag förstår dina känslor. Det är vad jag känner för råttor och t o m små möss, långa svansar och rör sig fort... Ju vad äckligt!
      Kul att du gillar våra bilder!

      Radera
  3. Oj vad spännande!!! Och vilka fina björnbilder! Detta är VERKLIGEN att komma nära naturen. Detta hade jag gärna varit med om, men jag förstår att det också är mycket väntan, och att man inte vet om man får se björn eller inte. Men det är ju också en del av tjusningen med naturen, att den är oförutsägbar och inte går att kontrollera :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att förklara, men det är en nästan andäktig känsla att få se och beundra de här djuren ich veta att vi är "gästen" i deras rike.
      Kul att du gillar våra bilder.

      Radera